Höstklar

Vantar är inhandlade. Och inte bara ett par, utan två. Bara för att vara på den säkra sidan. Ett par vita och ett par svarta. Så jag kan matcha med mina halsdukar och mössor. Och på tal om halsdukar. När Karin var i Göteborg i veckan köpte hon en halsduk till mig som jag velat ha ett bra tag nu. Så ikväll nu när hon var inne i stan möttes vi upp en snabbis så jag fick den. Den är jättegosig.

När jag ändå var ute passade jag på att gå en sväng. Men min skitfot vill inte riktigt vara med än. Jag gick ändå och strosade lite i den friska luften. Jag passade på att gå i allén där tavlorna hänger kvar sen helgen som gick.

Nu är jag väldigt redo för höst känner jag. Jag är rustad.

Glad

Jag är så glad idag. Jag kände ju redan imorse att det här skulle bli en bra dag. Det satt i från igår. Och bättre blev det innan jag ens kommit fram till jobbet. Allt tack vare att jag kom på att jag var tvungen att tanka på vägen, och därmed blev lite sen så Richard tutade i tomme.

Jag brukar vara glad i vanliga fall, men idag är det helt omöjligt för mig att sluta le. Inte ens suriga elever har kunnat dra med mig ner i skiten. En av dem sa "låt inte så jävla glad", men jag lyckades smitta henne så hon i slutet av lektionen var lika sprallig som jag.

Eftermiddagens uppdrag är att gå ner på stan och köpa ett par vantar. Jag håller på att frysa händerna av mig på morgonen. Dessutom får jag inte höra av mig till Daniel innan jag köpt ett par. Så han slipper höra detta tjat. Det är inte han som har bestämt det. Det är det jag som har gjort.

Sen ska jag dricka kaffe med Ananthi. Och gå till Vero Modas klubbkväll med Lena Spena.

Och så ska jag fortsätta vara glad. Så. Jävla. Glad.

Uppe i varv

När Lena gick hem härifrån igår kväll efter vårt onsdagsmys var jag helt uppe i varv. Vi avslutade med världens skrattanfall, så vi nästan fick lägga oss på golvet i köket. Jag skrattar fortfarande när jag tänker på det. Det är så jävla skönt att få såna där skrattanfall. Hur som. Jag var så uppe i varv att jag inte kunde somna. Jag får skylla mig själv eftersom det var jag som startade det. Men Lena är ju inte sen att hänga på, och sen ballar det ur. Tur då att jag har sovmorgon på torsdagar.

Nu ska jag hoppa i byxorna och åka till jobbet. Vilken bra dag det ska bli idag.

Mess

I förmiddags slog det mig att "fick inte jag ett mess inatt?". Jag var tvungen att titta efter och jorå. Mycket riktigt. Men det var inte inatt. Det var igår kväll kl 22.23. Och inte nog med att jag hade fått det. Jag hade tydligen svarat också. Shit, vad jag måste varit trött.

Det var Mattias som messade och undrade vad jag tyckte om spellistan han gjort och som han skickade till mig i helgen.

- Spellistan, bra eller anus?
- Några små anusar, men övervägande bra.

Jag blir lite orolig när jag svarat och inte kommer ihåg det. Jag blir också orolig över svaret i sig.

110

Jag är så astrött. Jag skulle vilja dra täcket över huvudet och vakna upp i ett landet Ingenstans, där solen skiner och jag är pigg. Men bryr jag mig om att jag är trött? Nej, det gör jag inte. Jag kör i 110, både i bilen och i livet. Jag har mycket att göra och kör på tills det tar stopp. Jag har mycket att göra och jag gillar det!

Efter jobbet stannade jag till och hämtade ut ett paket åt mamma, precis som jag lovat. Sen åkte jag, jättekissenödig, och handlade. Jag var ju liksom tvungen. Så nu har jag handlat åt mig själv, men även till onsdagsmyset imorgon. Hem, bytte om, mötte upp Lena, gick och hämtade min kvarglömda olja och sen till gymmet och tränade. Efter en välbehövlig dusch ställde jag mig och gjorde det som skulle tagit längst tid att göra inför morgondagens middag, så vi slipper stressa jag och Lena.
Jag passade även på att göra en matlåda till imorgon, samtidigt som jag ringde och pratade med mamma. Vi har ju inte pratat sen i söndags så jag tyckte det var på tiden.

Nu sitter jag i soffan och tittar på Idol och förbereder morgondagens lektioner. Och försöker varva ner. 110 var ordet.

Jääättelång

Igår var det en jäääättelång dag. Och jag var jäääättetrött när jag kom innanför dörren först kl 19.10. Jag var så trött på a-lagsmötet på jobbet att jag dunkade huvudet i bordet bara för att vakna till lite. De tittade lite konstigt på mig och undrade vad jag höll på med. "Trötters tös" sa jag, och de nickade.

Annars var det en väldigt bra dag på jobbet. Jag fick jättemycket gjort och redde ut förra veckans praktgräl. Ett praktgräl som legat i mitt bakhuvud hela helgen. Men nu är det löst, och det känns bra.

Direkt efter jobbet åkte jag till Linda och gjorde naglarna. Jag köpte olja som jag glömde där och blev trött på mig själv. Jag får gå dit och hämta den idag. Jag borde ha handlat igår också, men det är ju så tråkigt. Jag måste måste måste göra det idag. Jag har inget i mitt kylskåp och nu har jag ätit den sista yoghurten och tagit mjölk, som gick ut för fem dagar sen, i kaffet. Skärpa sig.

Ba ba ba

Tjejkväll

Igår kväll var jag bjuden på tjejkväll hos Ananthi. Det var tjejerna som jobbar på gymmet plus en kusin och jag och Camilla. Jag hade tänkt att cykla dit, men det regnade som satan. Så snälla Camilla kom och hämtade upp mig så jag slapp att bli blöt.

Hos Ananthi bjöds det på bål och tacopaj. Jag och Camilla hamnade i köket när vi ätit och blev sittandes där hela kvällen. Totalt osociala. Men vi hade inte träffats på flera månader så vi så mycket att pratat om. Ananthi, som den bra värdinna hon var, rörde sig mellan vardagsrummet och köket.

Vi hade planer på att gå till Björnes, men efter att ha träffat folk på torget ändrade vi oss och gick till Statt istället. Där var det mycket folk men inte jätteroligt. Precis som alltid. Så jag gick hem halv 2. Jag var hungrig och hade ont i foten.

Idag sov jag till halv 12. Det är någon form av rekord ju. Jag var visserligen uppe halv 9 och åt frukost. Men sen gick jag och la mig igen. Nu ska jag hoppa in i duschen och sen jobba lite. Och söndag betyder tvättid.

Bieber

Den här Justin Bieber. Han förföljer mig. Han finns precis överallt. Jag fattar inte vad grejen är. Varför tycker alla att han är så bra?
Jag får in skrivböcker där hans namn står skrivet överallt. Och jag suckar. De går i tröjor med hans namn på. Och jag blundar för att slippa se. Han sjunger "Baby, baby, baby", och sjunger alltså om sig själv. Ja, det tror jag i alla fall. Det gjorde väl inget om jag tyckte att han va bra. Men jag tycker inte det.

Och sen helt plötsligt, av misstag, råkar jag få höra den här.

Och vad sitter jag och lyssnar på? Jo. Justin Bieber. Det är ju så jag blir förbannad.

Planket, Karl och diplom

När det var Speed Art Design här för några helger sedan, bestämde jag och Andréa att vi skulle vara med i fototävlingen Planket som var nu idag. Vi råkade nämligen sitta och bläddra igenom programmet för Skördefesten då, och bestämde att vi skulle ställa upp med kortet där det ser ut som jag flyger upp med det graffitimålade paraplyet.

Så i förmiddags var vi där och satte upp våra bilder. Alla som vill får komma dit och vara med i tävlingen. Vi gjorde det mest som en kul grej. Lite småtokigt och på skoj.

När jag kommit hem kom Karl. Herregud, vad jag vart glad av att se honom. Det är typ bara en månad sedan, men det känns som det var mer än så. Jag kramade honom svinhårt och svinlänge. Jag ville inte släppa honom.

Vi drack kaffe och jag infriade mitt löfte från i somras genom att bjuda på en prinsessbakelse. Jag lovade ju att jag skulle baka en prinsesstårta till honom om han vann sin vidriga kampsportstävling, och en prinsessbakelse om han kom helskinnad hem. Han vann inte, men kom hem hel. Så idag fick han sin belöning för det.

Sen satte vi oss i soffan, myste lite och berättade hemligheter för varandra. Sen var han tvungen att gå. Och jag och Andréa skulle ju ändå träffas igen för att gå på prisutdelningen. Det kändes hemskt att skiljas från Karl igen och jag vart lite ledsen. Men det blir ju alltid såhär, och jag borde vara van. Men men.. det går över lagom tills nästa gång vi ses.

Jag och Andréa mötte upp och gick till planket. 7 diplom, ett första-, andra-, och tredje pris skulle delas ut. Av totalt 163 bilder lyckades jag att få ett av diplomen. Så jag fick gå fram och ta emot det medan Andréa stod och fnissade.

Men jag tar inte åt mig all ära. Det var trots allt Andréa som tog kortet. Jag ställde ju bara upp och posade och klippte kortet så att det vart bättre. Hur som. Vi fick pris och vi är glada.

Det känns som det går bra nu.

Lördag

Jag känner att den här helgen borde ha några fler timmar. Jag har asmycket att göra. Men det är bara roliga saker, så jag kommer att prioritera bort lite sömn. Och jag som är trött redan nu. Hur ska detta sluta?

Den här helgen är det Skörde- och kulturfest i stan. Och det är idag jag och Andréa ska göra vårt lilla bus. Så om en stund ska vi mötas upp och fixa med det. Tråkigt bara att det regnar. Nu ska jag ta och hoppa i lite kläder och göra mig i ordning. Jag tror till och med att jag måste skynda mig lite granna.

Invigning

Jag har haft en så himla bra dag. Jag och Ingela, den första och fantastiska Svenska som andra språks läraren (jag är den andra), har haft så himla roligt. Jag skrattar fortfarande åt när vi trodde att vi haft sönder den stora lamineringsmaskinen. Vi stod där och pratade och märkte inte att pappret inte kom ut på andra sidan, som det ska. Vi blev så varma så vi slet av oss kläderna istället för att försöka lösa problemet. Gudars, vad vi skrattade. Men vi tryckte på back, och då kom det ut. Som tur var.

Idag har jag även haft skor på mig! Det gick alla tiders ända tills en kärring på Centrumhuset sparkade mig rakt på såret. Inte nog med det. Skorna blev smutsiga av hennes spark.

Så nu är de invigda. Mina Converse-skor.

Träningsvärk

Okej. Jag vet inte riktigt vart jag ska göra av mig själv. Jag kan inte stå, gå, sitta eller ligga. Jag kom nästan inte upp ur sängen. Jag låg och funderade på vem jag kunde ringa som kunde komma för att hjälpa mig. Jag har sån träningsvärk. Jag tror den kommer från helvetet. Jag och Lena Spena var på Power igår, och då blir det såhär. Jag klagar inte. Någonstans tycker jag ändå att det är skönt.

Efter powern igår duschade jag lite snabbt och begav mig hem till Ananthi. Som alltid hade hon massa roliga tidningar som jag inte kunde låta bli att bläddra i. Men det gick dåligt. Jag kunde inte vända blad, för jag var så mör i armarna. Ananthi flyttade sig närmare i soffan och satt och vände blad åt mig. Det var snällt.

Idag har eleverna studiedag. Efter gårdagen tycker jag att det är fullständigt fantastiskt. Barn föds oskyldiga. Men ibland hjälper det inte ens att tänka så.
Studiedag för eleverna innebär kompetensutveckling för oss lärare. På dagens program står bedömning, LPP och matriser.

Och idag är det fredag. Inga konstigheter med det.

Onsdagsmys

Jag och Lena har haft en väldig fart på vårt onsdagsmys. Vi blev så sena med allt att vi var tvungna att lägga på ett kol för att hinna till Idol. Vi var duschade och klara halv 8. Då hade vi en halvtimme på oss att gå och handla och laga mat. Och vi visste inte ens vad vi skulle äta. Men typ fem minuter innan det började satt vi klara att äta grillad kyckling. Det tyckte vi var bra gjort.

Det är höst nu. Jag gillart. Nu får jag tända alla mina ljus. Onsdagsmyset blir så mycket mysigare. Idag var det dock Lena som fick äran. Medan jag stod och dissekerade kycklingen.

Mitt hjärt-spel snurrade. Det brukar det inte gör. Hm. Konstigt.

Fuldag

Idag har jag haft en riktig fuldag. Jag provade så mycket kläder imorse att det var löjligt. Jag hittade ingenting som jag trivdes i. Det gick så lång att jag fick messa Johanna och säga att jag vart sen.

Men på andra lektionen på förmiddagen sa en elev:
- Fröken.
- Ja.
- Du e fett najs irá asså.
- Eh.. Tack? Tror jag.

Jag undrade vad han ville ha. Eller vad han inte ville göra. Men det var tydligen bara en komplimang. Så mycket för fuldag.

Nu ska jag och Lena snart gå och träna, och därmed starta igång vårt onsdagsmys.

Och idag fick jag reda på att Karl planerar att komma hem på fredag. Som jag har längtat och saknat. Vad jag ska krama honom. Jag ska fan krama ihjäl honom.

4 veckor

Vilket busväder det var när jag vaknade imorse. Jag provade att ta på mig skor. Det hade kanske gått. Det gjorde inte så jätteont. Men sen tänkte jag att det kanske är lika bra att vänta någon dag till. Så jag ställde in mig på att frysa och bli blöt om fötterna på vägen till mitt upphämtningsställe.
Men när jag kom ner stod Johanna utanför porten och väntade på mig. Jag slapp gå och bli blöt. Jag blev så jävla glad. Jag höll på att börja gråta. Jag blev helt rörd i hjärtat. Så himla omtänksam hon är.

Idag fyller för övrigt mitt sår 4 veckor. Jag berättade det för tjejerna i bilen på vägen till jobbet imorse. Då hojtade Veronica "Man får lov att gratulera!" från baksätet. Det tyckte jag var roligt. Och så fnissade vi lite.

Titta här! Det ser ju nästan bra ut. Men när Martin såg det igår utbrast han "Vad har du för dåligt läkkött eller?"

Jag tycker att det ser ut som det snart-ish är dags för en löptur.

Måndagsmys

När jag kom hem från jobbet gick jag precis jämt bara in och bytte om till något mindre jobbaktigt och åkte sen direkt till Andréa. Det var inte längesen vi sågs. Hon var här en sväng i fredags kväll. Men det var ett tag sen vi umgicks.

Vi myste lite i soffan, uppdaterade varandra och så, innan vi åt kvulle. Smörgås och te är underskattat. Jag har sagt det förut, jag säger det igen. Sen tittade vi lite på tv. Jag och Anton är polers. Vi busar och pussas. Eller.. jag pussar honom. Och han slickar på mitt knä. Men mest myser vi.

Anton, det är min kille det. Mitt lille mök. Han blir bara sötare och sötare för varje gång jag ser honom. Andréa sa att sen när han blir tonåring kommer jag säga att han blir fulare och fulare för varje gång. Det tror jag inte. Inte med de föräldrarna som han har lyckats få.

Idag har jag introducerat vaselin för honom. Jag har väntat lite med det. Jag tyckte att han skulle bli lite äldre innan jag gjorde det. Men idag. Ja, då kände jag att tiden var inne. Om han tyckte om det? Han tyckte att det var toppen.

Som sagt. Anton, det är min kille det.

Röstat

Vi har alltid gjort det till en grej, det här med att rösta. Vi har åkt tillsammans hela familjen, och det har nästan varit högtidligt. Så det kändes lite tråkigt idag när jag inte fick åka tillsammans med dem. Men för att inte behöva gå själv så inväntade jag Ananthi. Så nu är det gjort. Nu har jag röstat. Men det har väl alla?

Vad gäller det?

Förr i tiden, på den tiden när vi alla var singlar, brukade vi alltid äta mat tillsammans dagen efter att vi varit ute. För att prata om allt som hänt kvällen innan. Idag tyckte jag att det var en god idé att göra det igen. Jag har gått omkring här i lägenheten och skrattat högt för mig själv hela förmiddagen.

Så nu har jag, Lena och Jonna varit och ätit pizza. Men jag kunde knappt äta något för jag bara skrattade. Jag skrattade så jag blev helt varm och tårarna rann. Ja, herregud vilken kväll det var igår.

Kräftskiva

Igår var det dags för den årliga kräftskivan hemma hos Sara. Vilken kväll vi hade. Guud, vad roligt det var! Det var riktigt riktigt längesen vi festade till det bara vi fem. Det blir liksom inte samma sak när andra är med. Det betyder inte att det är sämre, bara inte samma. Så igår var inga andra inbjudna än jag, Jonna, Lena, Evelina och givetvis Sara då.

Evelina hade fångat och kokat kräftorna och Sara hade pyntat och gjort fint, precis som hon brukar.

Hattarna är obligatoriska. Och man måste ha haklappar. Dessa haklappar är väldigt lika de som används inom vården. Snarlika till och med.

Jag tycker egentligen inte om kräftor. Eller rättare sagt, jag tycker inte om sättet man äter dem på. Smaken är det väl inget fel på. Evelina måste ha matat kräftorna med anabola. De var enorma. Som humrar.

När i ätit sjöng vi Lips innan vi lyssnad på hög bra musik. Så bra att vi inte riktigt kunde bli stilla.

Traditionen säger att vi ska åka till Olstorp efter kräftskivan. Igår var det sista Olstorp för det här året. När det började bli dags att dra sig var det dags för mig att bli omplåstrad. Å det grövsta. Det är verkligen jättebra att ha vänner som jobbar inom vården.

Vi körde lite på vinst och förlust, då vi inte riktigt visste hur det skulle gå trots att det var vadderade förband. Så innan vi åkte provkände jag hur det skulle bli att dansa med stöveln på.

Det visade sig gå fint.

För Daniel han snurrade och snurrade mig på dansgolvet.

Los problemos

Jag brukar ha problem i vanliga fall. Jag vet sällan vad jag ska ha på mig. Men idag. Jag har ingen aning. Vi ska ju liksom spendera kvällen utomhus. Det är kallt. Dessutom har min problematik även fått en ny dimension. En dimension i höjd med mina fötter. Vad ska jag ha på dom? Skor brukar aldrig vara ett huvudbry. Och nu finns de inte ens med på kartan.

Antingen kommer jag imorgon att ha skitont eller vara förkyld. Tåls att tänka på.

Jag får dammsuga på saken.

Mör

Jag lyssnar på Spotify. En reklam där säger typ "Kom igång och träna nu. Lyft datorn fem gånger över huvudet". Helt ärligt tror jag inte att jag skulle klara det nu. För jag har varit och tränat Power. Hade jag spaghettiben härom dagen har jag spaghettiarmar nu. Jag är sjukt mör. Jag klagar verkligen inte. Tro inte det. Jag tycker att det är underbart. Det är gött att inte få upp armarna i håret när det ska tvättas, blåsas och plattas.

Så att lyfta datorn över huvudet är nog omöjligt. Kanske möjligtvis en såndäringa mini-dator. Men sannerligen inte den här laptopen som jag besitter. Inte heller en stationär. De måste ju förutsätta att alla har en laptop. För vem skulle få för sig att slita upp sin stationära dator över huvudet? Men å andra sidan, vem skulle få för sig att ta sin laptop och göra det? Ja, uppenbarligen jag.

Nu ska jag skjutsa hem mamma. Det är två veckor sen vi träffades, så jag ska ge henne en fetingkram. Bara för att hon är min. Och för att hon är toppen.

En till

Förberett

Jag fick ett mms förut. Någon har förberett inför morgondagen. Någon har pyntat. Någon har gjort fint.

Här görs inget halvdant. Ska det va så ska det va. Vi ska gå all in. Och vi ska göra det bra.

Helg!

Det har varit en förvånansvärt bra dag idag, under omständigheterna. Jag var lite trötters imorse, men när jag väl kom till jobbet gick det som smort. Jag ringde till mamma på lunchen och pratade av mig. Sen kändes allt mycket bättre. Mamma konstaterade återigen att avsked inte är min sak. Nej, det är ju inte det.

När jag kom hem gick jag direkt till gymmet. Eller.. tjejerna satt på Ströget så jag stack in huvudet där när jag passerade. Jag hade lite ågren inför gymmet, eftersom det gick så tungt i förrgår. Men kondition är inget man får i müslin, det får man kämpa sig till. Och jag har ju gjort det förut. Alltså kan jag göra det igen.

Idag gick det dock mycket lättare. Jag kände inte för att dö en enda gång. Fast min puls var över 180 i princip hela tiden. Jag tränade både längre och tyngre. Så jag är nöjd.

När jag kom hem ringde jag till the plummer Johan. Han kom på stubinen. Det var längesen jag träffade Johan, Richards lillebror, nu. Herregud. Han var så liten när jag och Richard blev tillsammans. Nu är han en vuxen man. Typ. Det är så svårt att tänka sig att han satt i mitt knä på isstadion när vi tittade på Richard när denne spelade hockey. Eller att han kom och la sig mellan mig och Richard i en 90-säng om mornarna. Helt otroligt.

Min duschblandare fick en dödsdom. Det tyckte jag var illa. Det har jag alls ingen lust att ta itu med. Jesus Christ. Jag har ju inte ens fått upp mitt badrumsskåp ännu.

01:23

Sista gången jag tittade på klockan inatt visade den 01.23. Jag toksaknar Karl. Med betoning på tok. Tydligen så pass att det berövar mig på sömn. Inte bra. What to do?

Vill ha

Jag tycker de här skorna är så fiiina. Jag vill ha dom.

Jag skulle bli glad om de helt sonika stod här och väntade på mig när jag kan börja ha skor igen. Vilket tydligen dröjer lite till. För jag testade att ha skor när jag gick till bilen i ösregnet imorse. Det gick dåligt. Och därför har jag haft ont i såret hela dagen. Och som Johanna sa när hon såg att det blött igenom plåstret "Anna, du har en liten plupp där".

Kallt varmvatten

Förra vintern började mitt varmvatten i duschen att sina. Jag har på det varmaste på kranen, men det är bara ljummet. Jag har härdat ut, och nu i sommar har det inte gjort något alls. För det har ju varit varmt och jag har till och med duschat kallt.

Igår när Lena duschade här tyckte hon att det var i kallaste laget. Fast vi var varma. Och hon vet att det har gått att duscha varmt här. När Micke bodde här duschade hon så varmt att brandvarnaren gick. Galet. Men sant.

Så idag har jag tagit tag i detta lilla problem. Jag har tillkallat en rörmokare i min närhet. För jag vill inte frysa en hel höst och vinter till. Nej, så kan man inte ha det.

Onsdagsmys

Jag pekade finger åt min missfosterhäl, hoppade i träningskläderna och gick till gymmet. Jag tyckte att det var dags. Jag har inte tränat på 6 veckor på grund av semester, förkylning och annat. Lena kom hit och vi gick och tränade tillsammans. I och med det startade vårt onsdagsmys, som har haft några veckors uppehåll.

Vi pratar inte speciellt mycket med varandra när vi tränar. Vi sköter oss själva och har fullt upp med det. Vi utbyter blickar då och då. Antingen när vi tycker att det är lite jobbigt eller när vi ser någon rolig person.

Det gick bra att träna barfota. Jag märkte inte att någon tittade konstigt på mig heller. Så nu kör vi såhär så länge. Min kondition däremot är ju spårlöst borta. Jag höll på att kräkas. Min puls låg på 184 och när jag gick av crossen hade jag spaghettiben. Gött ju.

Vi gick hem till mig, jag och Lena. Duschade i tur och ordning. Sen stekte vi pannkakor som vi åt med grädde och jordgubbssylt medan vi tittade på Idol. Det var så himla mysigt.

Nu ska jag dra mig mot jobbet. Det är sovmorgon på torsdagar. Men jag vaknade innan klockan ringde. Så jag åker till verkstaden först och byter en lampa som är trasig.

Pulshöjande

På grund av min fot har jag de senaste tre veckorna varit förbjuden att göra någon pulshöjande aktivitet, eftersom blodet kommer med sådan fart och sådant tryck att det kan öppna upp mitt sår inifrån. Därför har jag hållt mig lugn. Helt otroligt att jag klarat det.

Men nu har det läkt ihop så pass att det är okej att träna lite granna. Dock kan jag inte ha skor på mig ännu. Så nu går jag till gymmet för att träna. Barfota. Jorå såatte.

Filar

Nämen vad gör jag?

Jag tittar på Idol såklart. Men jag sitter samtidigt och filar på mitt CV så att det blir vassare. För jag ska söka ett jobb.

Tvättisdagen

Idag är det tisdag. Och jag har tvättid. Det blir helt fel i min hjärna, eftersom jag alltid brukar tvätta på söndagar. Renbädda i sängen såhär på en vardag, mitt i veckan. Det är vardagslyx när den är som mest avancerad skulle jag vilja påstå.

För andra dagen i rad fick jag något roligt i brevlådan. Det var dock inte till min syster, utan till mig. Och det var en räkning. Jag hade aldrig trott att en räkning kunde få mig att le. Särskilt inte en bensinräkning. Men den var på futtiga 6?? (sexhundranågot) kronor. I våras var de på ganska exakt 2000 spänn mer. Wehej! Samåkning är bra skit.

Nu ska jag döda min flåsa/blåsa i munnen genom att lägga en snus på den. Det kommer inte att bli skönt. Men å andra sidan är det inte så skönt att ha en flåsa/blåsa heller. Så skit samma.

Mellan tårna

Jo, just det. När jag duschade förut hittade jag en fästing mellan tårna. Mellan tårna på min redan sjuka fot. Nu kommer jag la få borrelia också. Och tvingas amputera den på grund av det.
Ja, så går det när man är ute och går i skogen i toffla. Toffla som tappades. Samma toffla som tappades mitt i mitt löpsteg, mitt på Hollywood Blvd.

Om någon undrar. På sårfronten intet nytt.

Så himla fel

Jag fick ett litet skrattanfall när det här brevet låg i min brevlåda idag. Det är till min syster.

Det här brevet har kommit så himla fel. Det enda som är samma är efternamnet. Tur att det kom till mig, och inte till någon annan Lundell som vi inte ens är släkt med, i den här staden.

Inte utan anledning

Det sista jag gjorde innan jag gick och la mig igår var att ringa till min syster.

- Hej, vad gör du? frågade jag.
- Inget. Kom precis in. Vad vill du?
- Inget.
- Har du gjort dig illa? Har du ont någonstans?
- Men vadå? Jag kanske bara vill prata.
- Du ringer aldrig bara för att prata. Du vill alltid något.
- Mäh! Näe! Kan man smörja mitt sår med något?

Tydligen vill jag alltid något när jag ringer till Karin. Hon fick rätt. Jag tänkte lite på det efteråt. Och jag kom fram till att det faktiskt bara finns tre personer som jag ringer till utan att ha något på hjärtat. Det är mormor, Kristin och Karl.

Sen hur ofta jag vill något, och därmed hur ofta jag ringer, är en annan sak.

Skogsstros

Det har varit värsta sommarvärmen idag. Termometern visade 20.5 grader. Jag hade alldeles för mycket kläder på mig när jag åkte ut till Jula. Det var alla moln och det gråa vädret som lurade mig, tror jag. I våras lurade solen mig att tro att det var varmare än det var. Nu är det alltså tvärtom. Man kan ju tro att jag var född igår.

Anledningen till att jag åkte hemåt var att jag längtade ut. Jag längtade till skogen. Så jag tog mina tofflor och gav mig ut på lite stros. Jag tappade skon tre gånger. Men vad gör väl lite skit och gegga under foten när jag fick frisk skogsluft?

Jag älskar att gå i skogen ute på mossen, nära sjön. Konstigt nog kände jag inte för att bada.

Det här är vårt hästträd. När vi var små låtsades vi att det var en häst.

Jag gick en sväng förbi Ålkistan. På bron där uppe gick tåget till Moholm. Och när jag vände på huvudet gick Davids kor och betade i hagen.

När jag nästan trillat på grund av en pinne och nästan slått ihjäl mig tog jag min pappavas jag hittade förra helgen, gick ut i mammas land och plockade med mig blommor och for till kyrkogården.

Jag plockade givetvis blommor till morfars grav också. De avspelglas i högra hörnet av pappas gravsten. Jaha, och där sitter ju jag också. Som när jag och Svenne tog kort på oss i en navkapsel på Volvomuséet. Och som jag och Andréa gjorde detsamma förra helgen.

Sen åkte jag till mormor. Jag var där i nästa två timmar. Vi satt och pratade om allt. Precis som vi brukar. Jag berättade bland annat om scenen jag ställde till på vårdcentralen i tisdags. Det skrattade hon gott åt.

Den som väntar..

Jag har haft en väldigt konstig natt. Jag har sovit illa. Jag tror att det kan ha att göra med att jag sov mycket igår. Men jag har även drömt konstigt, blivit väckt, drömt, blivit väckt och så har det hållt på. Men jag ska försöka göra en bra dag av det här ändå.

Det är jag som har fikat på arbetslagsmötet imorgon. För att göra ett gott intryck ska jag bjuda på Rörstrandslimpan. Så nu har jag bakat två limpor.

Det luktar nybakat och gott, så jag vädrar korsdrag. Den friska luften får mig att längta ut. Jag har så mycket energi i kroppen som vill ut. Jag vill springa tills jag spyr. Eller i alla fall gå ut och gå en lång promenad. Men den som väntar på något gott..

Kaffelördag

Ananthi ringde två minuter efter att jag vaknat i förmiddags. Jag hoppade i kläderna, drog på mig lite smink, fixade håret och begav mig till Ströget med tom mage. Smörgås och kaffe till frukost satt fint. Ananthi bjöd mig på en glass till efterrätt. Som ett plåster på hälen, som hon uttryckte det. Det var snäll och jag blev glad.

Vi gick lite på stan. Guudars vad mycket fint det finns i affärerna. Men jag höll hårt i pengarna. Bra gjort av mig. Istället sitter det nu ett par shorts och en tröja på min näthinna. Något jag måste försöka få bort illa kvickt.
Som avslutning följde Ananthi med mig till Oxen. Jag tycker ju som bekant att det är så himla tråkigt att handla, och det är så mycket roligare att handla när man är två. Dessutom erbjöd hon sig att skjutsa hem mig och mina varor.

I eftermiddag har jag och Karl druckit kaffe. Över telefonen. Så himla praktiskt. Jättebra. Jag längtar efter honom. Men jag har sagt till honom att han inte får komma hem. Jag håller på att vänja mig av vid honom. Det går sådär.

Nu ska jag hoppa in i duschen och göra mig lördagsfräsch.

11 timmar

Huh? Varför sover jag 11 timmar som om det inte fanns någon morgondag? Det var ju likadant förra helgen. Hade jag tagit svininfluensavaccinet hade jag också trott att jag fått sovarsjukan.
Jag hoppas hoppas hoppas istället att det beror på att min kropp jobbar febrilt på att laga min sketna fot. Som för övrig hade blödarsjukan igår.

Bara för att jag sover och sover och sover får det nu bli frukost på stan. Det, mina vänner, är andra gången i mitt liv.

Claim

Vem glömde sitt snus här hos mig igår?

Jo, det ska jag berätta. Det är någon som klarar att få en elstöt av min nya klänning. Jorå. Så ligger det till.

Klippt och kort

Jag tycker att det är förfärligt att klippa mig. Men idag var det dags och det var verkligen välbehövligt. Nu är det betydligt kortare, men inte så kort som det kortaste jag har haft. 13 cm tog vi på ett ungefär. Det känns mycket bra. Det innebär även att jag inte behöver platta ihop mina kluvna toppar mer.

Nu ska jag städa här. Inget fredagsmys om man inte städat. Det säger lagen. Sen tar jag helg.

Torsdagar

Nu när mitt schema är klart visade det sig att torsdagar är bra dagar. Jag har sovmorgon, slutar tidigt och har lektioner som är roligare än andra. Tänk vilken bra dag torsdagar kommer att bli sen när jag kan börja träna. Utsövd och pigg.

Jag har tagit mig mod till att köpa en blomma/växt att ha på mitt bord här utanför. Det ser ju för trist ut utan. Det blev en höstig ljung.

10 kr senare sprudlar det med liv utanför mitt köksfönster. Fint va?

Bra just nu

Så mycket bra musik det finns nu. Jag vill lyssna på alla låtar samtidigt. Men det blir ju inget bra.

Den sista låten vaknade jag och hade på hjärnan imorse. Det är gött när man inte hinner tänka en endaste liten tanke innan en bra låt pluppar upp. Bra start på dagen.

Bra onsdag

Jag har varit hemma hos Svenne i eftermiddag och kväll. Innan jag åkte dit tog jag vägen om affären och köpte med mig korv och bröd så vi kunde grilla. Termometern visade 17 grader. Rena rama sommarvärmen ju. Så varför inte passa på att grilla? Troligtvis sista gången för den här säsongen.

Både Svenne och jag höll oss på gräsmattan nära grillen medan vi inväntade glöd. Det luktar ju så gott. Det luktar sommar och minnen. Jag ville helst stå i röken så jag kunde lukta grill länge. Men jag kunde inte stå still, så jag busade med Tigern.

Medan korven grillades spelade Svenne äppelflipper på vårt hustak. Det var roligt. Jag filmade, men filmen vart så stor att den måste komprimeras för att kunna läggas upp här. Och jag vet inte hur man gör. Så det får bli en annan dag.

Vilken bra eftermiddag och kväll jag har haft. Och bättre blev det när jag kom hem och Karl ringde. Bra dag. Bra onsdag.

Min älskade..

Min älskade lillebror gör allt för att göra mig glad när jag är ledsen och deppig. Under de senaste två veckorna har han, förutom många långa kramar och tillåtit mig att sitta som en köttbulleboll i hans knä, gett mig detta att skratta åt:

Min lille plutt. Mitt hjärta. Vad skulle jag göra utan?

Och tack mamma som torkar tårar.
Och Johanna som får mig att skratta varje dag.
Och K-stin för många långa samtal den senaste veckan. Puss!

På repeat

Medan jag hoppar in och är i duschen spelas den här låten om och om och om och om igen.

För så bra är den.

Raka besked

Jag har alltid tyckt att det varit lätt och fullkomligt naturligt att berätta för personer, nya bekantskaper som man av ena eller andra anledningen umgås en hel del med, att pappa inte lever. Jag brukade ofta vara rakt på sak och säga det rakt ut. Pang på. Som att dra av ett plåster.
Men under årens gång har mina vänner sagt till mig att folk kanske tycker det är olustigt att jag är så öppen med det, eftersom många inte vet hur de ska reagera eller bete sig. Därför har jag börjat dra mig för att berätta.

Men det känns fel att utelämna det, eftersom det är en stor händelse i mitt liv som påverkat och fortfarande påverkar mig. Och det känns fel för mig att låta bli att nämna pappa. Det är ovärdigt. Ska jag behöva bry mig om att folk inte vet vad de ska säga eller göra? Och jag vet att förr eller senare så kommer frågan, och då får de ett svar de inte räknat med och då känner de sig dumma i alla fall.

Nu har jag i tre veckors tid berättat för Johanna att "jag har varit hemma hos mamma", att "jag och mamma varit i Turkiet", att "jag, Karin, Svenne och mamma var i USA" och så vidare. I tre veckors tid har jag gått och funderat på hur jag ska berätta. Och för varje dag som går, för varje gång vi pratar i bilen till och från jobbet, för varje gång vi lunchar, fikar eller fnissar, och för varje gång vi lär oss något nytt om varandra så kommer vi ett steg närmare att hon frågar. Så screw it, tänkte jag idag och körde på mitt gamla spår. Det raka spåret.

På vägen till parkeringen efter jobbet idag så sa jag:
- Johanna, jag har en sak att berätta. Det finns liksom inget bra sätt att säga det på, så jag säger det bara.
- Jaha?
- Min pappa lever inte. Han är död.
- Men gud! När då? I helgen?
- Hahaha! Men va faan.. Nej, inte i helgen.

Och så var det med det. Så gick det till när Johanna, min nya bekantskap, fick veta att jag är halvt föräldralös. Inga konstigheter.

Speed Art Design

Jag har haft en riktigt toppensöndag med Andréa. Jädrar anåda vad roligt och mysigt vi har haft. Vi började med en lunch nere i hamnen. Vi köpte mat från en av bodarna där nere, jag laxtallrik och Andréa en grillad smörgås. Förmodligen sista gången jag äter där nere i år. Tråkigt, men det är bara på't igen nästa sommar.

Den här helgen har det varit Speed Art Design i stan. Det har varit värsta draget med bilar, flygplan och båtar i alla former och färger. Jag och Andréa promenerade utmed kajen och tittade på både det ena och andra.

Vi passerade graffitin som var inne på den sista dagen idag. Min favvo, fisken, är dock övermålad.

Vi drog oss mot holmen där Anton åt sin middag och vi passade på och drack kaffe på maten. Efter att ha tittat på vattenskotrar som åkte i en väldig fart och jag delgett Andréa en horribel vattenskoter-historia, gick vi åter mot hamnen.

Ibland är Andréa väldigt snabb med kameran. Och ja.. nu är det förevigat. Jag körde vagnen fast jag har en princip som säger till mig att inte göra det.

Andréa undrade om jag inte kunde ställa mig så det såg ut som jag höll i det graffitimålade paraplyet. Jag är inte den som är den och begav mig över till andra sidan gatan och ställde mig. Det ser ut som jag ska till att lyfta och flyga iväg. Vi skrattade gott åt det.

När vi kom hem till mig smidde vi planer inför nästa kommande arrangemang i stan som är Skörde- och kulturfestivalen. Då ska vi vara med och tävla.

Kolakaka

Jag hittade ett recept på kolakakor på internet härom dagen. Idag har jag bakat dom.

Luftar

Stilla

Det är lördag idag. Det är ju dagar som denna jag har min lördagsrutin. Men det var så länge sedan jag utförde den, att jag nu anser att det inte längre är en rutin. Och det är inte för att jag inte vill, det är för att jag inte kunnat och fortfarande inte kan. Det är prutt. Och nu när förkylningen är obefintlig och jag känner mig pigg, är det ännu mer prutt.

Jag vill träna. Jag är så träningssugen. Jag vill i alla fall kunna gå ut och gå en lång promenad. Springa lite granna i den friska luften. Men efter att ha tittat under plåstret igår fick jag veta att det kommer dröja länge än, med tanke på att det inte har läkt typ någonting på 10 dagar. Efter att ha luftat mellan 9 och 14 fick vi tejpa igen såret igen.

Jag får helt enkelt bli stilla ett tag till. Helt och hållet emot min vilja. Jag hoppar nu in i duschen. Otränad.

Wijk

Min nya "Erik Hassle":

Brum brum och *bubbel bubbel*

Idag har jag fått skjuts hem från jobbet. Det hör egentligen inte till ovanligheten, eftersom vi samåker i olika konstellationer varje dag. Men idag var det ingen vanlig dag, för idag var det Annas och Peters motorcykelåkar-dag. Hurra hurra hurra!

Det var lite lättare att ta en tur i våras när vi jobbade på samma skola. Men Peter är inte knusslig, inte den som är den, så han kom och hämtade mig i Götene när jag slutat och skjutsade mig, via småvägar och omvägar, hem. Det blev en bra blandning mellan små, kringelkrokiga vägar där det gällde att luta med och inte mot, och stor väg (läs E20) där vi kunde åka fort. Jättefort. Brum brum!

Att åka motorcykel är helt fantastiskt. Och jag blir ju helt tossig. Helt sjövild. Det började redan igår, när det blev bestämt, att bubbla i hela kroppen. Jag har gått och sett fram emot det hela dagen. Jag har nästan inte kunnat tänka på något annat. Så jag nästan skuttade ut till parkeringen där Peter stod och väntade.

Det kändes som det var vår igen. Fast det är höst. Och där och då bestämde jag mig. När jag blir stor ska jag bli mc-brud. Eller rättare sagt, någons mc-brud.

Brooklyn Bridge

Jag håller på och gör mig hemmastadd på jobbet. Jag vill trivas som en liten fisk. Något som förhindrade detta var det fula, gröna, äckliga underlägg som låg på mitt skrivbord. Usch usch. Det var tvungen att försvinna. Och igår när jag var på bokhandeln hittade jag den som skulle bli mitt nya, fina underlägg.

Nu kan jag sitta hela dagarna och titta på Brooklyn Bridge och drömma mig tillbaka till förra sommaren.

Ja, tills jag har en lektion. Eller tills hela mitt skrivbord är överbelamrat med papper och böcker.

Imorgon

Det här väderprognosen för imorgon:

Jag tror det kommer kännas som vår. Fast höst. Jag ser verkligen fram emot imorgon. Ja ja ja, det gör jag.

Bra humör

Jag vet inte om det beror på att jag mår bättre eller att solen skiner som en tok, men jag har varit på så himla bra humör. Det är så himla gött att vara på bra humör. Vad lätt allting går. Jag kunde till och med snacka skit om en person med Johanna, och få det att låta glatt.

Nu har jag varit på stan en sväng och uträttat lite ärenden. Jag har hämtat ut mina skor som jag lämnade in hos skomakaren igår. Bara utifall att. Man vet ju aldrig. Jag har även köpt en present till Davids Elin som har fyllt år och som har kalas på lördag. Jag tittade även in på bokhandeln och gjorde två roliga inköp.
Det ena är en boken som avslöjar vem som mördade Bertil Albertsson i Håkan Nessers "Kim Novak badade aldrig i Genesarets sjö". Den kom ut för två år sen, men det har gått mig helt förbi.
Det andra visar jag imorgon. Det gör sig bättre på plats skulle jag tro.

Nu ska jag gå och handla. Blä. Det är så tråkigt.

Nagelgjort

Idag har jag gjort mina naglar. Det är en av fördelarna med att ha en inkomst. Det är ju inte direkt gratis att hållas med det här. Och det var inte en dag för tidigt. Snarare två veckor för sent. Det är fem veckor sedan sist. Och under de fem veckorna har de fått utstå mycket sol och saltvatten. De brukar göras med tre veckors mellanrum, men på grund av semestrar och jobb fick vi skjuta på det. Jag mår så dåligt när de ser illa ut. Jag känner mig smutsig och ovårdad. Men nu är jag hel och ren. Det känns bra i min själ.

Nu är det bara håret kvar. Jag är i stort behov av att klippa mig. Jag har tid nästa fredag. Då ryker det. Nu är det olidligt lång.

Jag har en kompis..

Jo, jag har en kompis som har skadat foten. Eller rättare sagt hälen. Det har gått 8 dagar sedan hon skadade den, och har under den här tiden lyckats undvika att slå i eller stöta till sin onda häl. Det är ändå ganska bra gjort. Jag har berömt henne för detta.

Men idag. Då satt hon där på sin skrivbordsstol på jobbet, och när hon skulle rulla intill skrivbordet körde hon rakt på sitt sår. Seriöst?! Jag tyckte inte ens synd om henne där hon satt och höll andan och blundade för att det gjorde så sjukt ont.
Så. Jävla. Klantig.