Dagen efter dagen efter

Om jag var pigger tös igår på dagen, kan jag säga att tröttheten fullkomligt hoppade på mig runt klockan nio igår kväll. Jag kommer knappt ihåg att jag gick och la mig. Jag kommer inte ihåg när Daniel kom och la sig. Och det gjorde han typ 10 minuter efter mig. Jag vaknade inte av hans alarm imorse eller av att han gick upp. Då måste jag påminna om att jag är den mest lättväckta personen i världen.

Idag har jag varit så trött så jag har bara kunnat skratta åt det. Annars brukar jag vilja gråta av trötthet, vilja hälla kaffe i ögonen eller eventuellt injicera det intravenöst. Men idag var det bortom det. Jag bara garvade.

Men det hindrade inte mig från att gå och träna en och en halvtimme, och där och då prata öronen av Lena. Och skratta lite mer.

Nu har jag betalt räkningar och ska verkligen gå och lägga mig.

Om jag är bitter över att inte få åka till Egypten? Jag bara garvar åt det.

Grillat

Det blev en riktigt rolig kväll igår. Jag skrattade så mycket så jag fick ont i magen. Det är härligt att umgås med människor som har lika nära till skrattet som jag har.

Idag har jag varit piggers tös trots att det sägs att jag stormade lägenheten vid 2. Stormade? Nej, det håller jag inte med om. Men jag började asgarva redan ute i vardagsrummet. Daniel som jobbat borde fått sin dagliga dos av onyktra personer kan tyckas, men jag höll låda ett bra tag innan jag somnade. Jag åt både en hård och en mjuk smörgås i sängen.
-Anna, ska du verkligen äta det där i sängen?
- Ja. Jag vill ju ha sällskap. Eller du kanske har tänkt att komma upp?
- Nej.
- Nä. Just det.

Jag var uppe först och har grejat hela dagen. Bakat inför fikat på jobbet imorgon, bäddat rent i sängen, dammsugit och tvättat. Dagens höjdpunkt var ändå grillningen. Daniel och jag åkte till Sandviken i eftermiddags för att grilla korv.

Det var så himla mysigt. Och så var det en väldigt fin solnedgång.

Nu ska vi ha Disney-söndag. Törnrosa är dagens film.

Därför

Det är många som tycker att jag är knäpp som ställer klockan för att gå upp och gå till gymmet en lördagmorgon. "Men Anna, varför?!" undrar de.

Det här är varför:

Jag är folkskygg.

Tjejkväll

Jag sitter här och funderar på vad jag ska ha på mig i afton. Camilla och Johanna ska komma hit och dricka vin. Det ska bli så roligt! En liten tjejkväll.

Lördag morgon

Jag vaknade kvart i 8 av att Daniel knäade mitt knä. "AAAAAAJJJJJJJJJJ" vrålade vi högt båda två. I kör.
- Daniel! Vad gör du?
- Aj, mitt knä..
- Mitt knä!
- Vill du kräkas?
- Nej. Men jag kommer inte kunna gå.

Sen vände han ryggen mot mig. Och jag tänkte att det var ju också en väldigt bra start på dagen. Att han inte kan hålla sig på sin sida. Hur svårt ska det vara?

- Näe.. jag får väl gå upp då. Om det nu går. Och lägga is på knät. Och sen Tigerbalsam.
- Fan va slut du är.
- Du är.

Det tog ett tag innan jag fått min hjärna att fatta att det inte var med mening.

Jag gick upp och undrade hur den här dagen skulle bli med en sådan chockartad start. När jag kom ut i köket låg det en present på köksbänken.

Mitt hjärtegull. Som plåster på såret han inte visste att jag skulle ha. Det kan nog bli en bra dag ändå.

Nu - gymmet medan någon ligger kvar och sover efter att ha jobbat inatt.

Längtar inte

Jag försöker allt som oftast att vara en bra lillasyster åt min storasyster. I helgen kommer den lilla pepparkakan hem. Och vem skulle inte bli glad av att komma hem till en nytvättad bil? tänkte jag. Så innan jag åkte hem till Jula för att byta bil såg jag till att tvätta den. Jag har tagit det här med bilvaktandet på största allvar. Jag har vårdat den som om den vore mitt barn.

När jag var i Jula ringde mamma. Vår resa till Egypten är lite hotad så att säga. Man ska inte längta för mycket efter någonting. Jag säger det igen, jag har sagt det förut. Då går det käpprätt. Och se hur det blev. Folk dör och blir fängslade för att jag längtat så mycket efter solen.
Så Egypten: jag längtar inte. Jag. Längtar. Inte.
Och hör sen.

Oskyldiga

Igår hade jag en så sjukt dålig dag. Det var helt stört. Jag har för vana att alltid tänka ”Barn föds oskyldiga, barn föds oskyldiga, barn föds oskyldiga” när de beter sig illa. Som ett mantra. Barn föds oskyldiga.

Är det riktigt illa, som igår, och det inte hjälper att tänka så, lyssnar jag på den här låten.

Inte för att Götene är ett getto, men alla föds inte med samma förutsättningar som jag gjorde. Det är lätt att glömma.

Jag tänkte att ett besök på gymmet skulle få mig på bättre humör. För mitt humör var under all kritik. Men trots att jag tog i för kung och fosterland så var mitt dåliga humör kvar för att stanna.

Inte ens korvkaka och sen godis fick mig glad. Daniel kunde puss bort lite, lite granna av det dåliga. Det var det enda som hjälpte. Vi har så roligt ihop så jag avslutade dagen med några asgarv.

Idag vaknade jag och var inte alls speciellt sugen på att åka till jobbet. Dels på grund av den mindre bra gårdagen. Dels på grund av att det låg en man och sov i min säng. Men jag vet att det inte blir bra av sig självt. Jag var tvungen att åka till jobbet och göra en kick-ass-prestation.

Så det är vad jag har gjort idag.

Två världar

Jag lever i två världar. En värld på veckorna då jag jobbar, tränar och träffar kompisar. En värld som Daniel inte finns med i. Han finns inte med. Vi hörs varje dag, men han är ändå så himla långt bort. Han finns inte med på kartan. Det gör att när vi träffas så känns det som vi börjar om, som om det var aslängesen vi träffades. Jag blir blyg och generad, och det känns som om vi inte känner varandra speciellt bra eller mycket. Vi tar två steg fram och ett tillbaka. Inte ett steg fram och två tillbaka. För vi kommer trots allt lite framåt.

Den andra världen är en Anna- och Daniel-värld. I den finns typ bara han och jag. Träning och kompisar finns med lite granna, men inget annat. Då är jobbet och alla vardagsrutiner långt bort. När jag är med Daniel på söndagar känns det helt overkligt att jag ska åka och jobba dagen efter.

Jag lever i två världar. Jag lever i två bubblor.
Jag tror jag kommer bli schizofren.

Löning

Jag hade sett fram emot att få dubbel lön den här månaden. Jag har både servat bilen och betalt resan under januari. Så besviken vart jag när jag öppnade min lönespecifikation från Töreboda och inte fick mer än 600 kr. Det visade sig att jag fått betalt för den obekväma arbetstiden, men inte den vanliga timlönen som skulle ha varit 29.5 timmar. Vart tog de vägen? Woher?

Nu har jag pratat med lönekontoret och allt löste sig. Det är struligt att byta lönesystem, sa de. Jupp jupp.

Onsdag

Jag har dragit upp elementen så det sprutar värme här i vardagsrummet. Som om jag hade en snöslunga här inne. Fast den slungar värme. Allt för Lenas skull. Jag vill inte att hon ska frysa när hon är här.

Det är onsdag och då är det onsdagsmys. Först träning, sen handla mat, sen soffan. Min onsdagkväll. Vår onsdagkväll.

Johannis

Jag har tidigare nämnt att Johanna gör mina tunga dagar på jobbet mycket lättare. När det känns lite motigt går jag till henne och får en upplyftande kram, lite sympati eller ett pepptalk. Jag stormar in och sjunger den här låten, fast jag byter ut Joanna mot Johanna. Givetvis.

Igår morse nästan sprang jag ut till bilen. Inte för att jag var sen utan för att jag så gärna ville veta hur det gått på husvisningen de varit på, för att jag ville höra allt om hennes helg och berätta allt om min.

På onsdagar har jag alltid matlåda med mig eftersom jag har så kort lunch. Oftast så tajmar vi in varandra och har lunch med tända ljus. Men idag, för att vara på den säkra sidan, drog jag iväg ett mail:

Hej mitt hjärtas fröjd!
Idag har jag lunch 11.10 och har som alla onsdagar matlåda med mig.
Vill och kan du gå på lunchdate med mig?
Kram kram


Klart jag vill underbara du :)
Ses i personalrummet sen!
Kram kram

Så nu har vi haft myslunch. Johannis och jag.

Pigg och glad

Det har varit en väldigt bra dag idag. Än så länge har veckan varit väldigt bra. Jag känner mig pigg och glad. Jag får mycket gjort. Och det gillar jag.

Nu däremot är jag trött. Det är ju inte så konstigt. Klockan är ju över 21. Dags att gå och lägga sig för att prata i telefonen i en timme eller så. Min nya kvällsrutin.

Jag borde även säga GRATTIS GRATTIS till Jonnis och Johan som förlovat sig idag. Men det blir ju lite dumt, eftersom jag inte gratulerade Lena och Micke som förlovade sig förra veckan. Eller Johanna och Christian som förlovade sig på nyår.

Same same

Jag har från första början sagt att jag och Daniel är lika. Han är en manlig version av mig. Vi tänker och tycker lika om nästan allt. Och gör vi inte det så är det ändå jag som har rätt, så det gör inget.

Jag har hittat en annan sak vi har gemensamt.

Såhär ser mina flaskor ut när jag har duschat:

Enda anledningen till att locket inte är öppet på balsamflaskan är att locket är i botten.

Såhär ser det ut när Daniel har duschat:

Fint.

Mig och Lena emellan

Sms-konversation mellan mig och Lena:

A: Hej! Hur jobbar du idag? Kram

L: Hej :) jobbar dag, slutar 4. Ska vi träna? Kram

A: Ja, det skulle jag jättegärna vilja. Jag slutar ju dock inte förrän 17. Vill du vänta in mig?

L: Ok ja jag kan vänta :) ska vi crossa? Vilken tid blir det ungefär? El är power?

A: Det är power kl 19. Vi kan gå på det om du vill. Jag borde vara klar till kvart i 6-6.

L: Men vi kan väl höras lite senare då.. Kanske kan crossa en halv timma innan. El vi får se vad vi orkar :) Kram

A: Precis. Jag längtar efter dig.

L: Och jag längtar efter dej :)

A: Det känns som det var aslängesen vi sågs.

L: Ja det var det verkligen! Men ikväll så :)

A: Ja, då jävlar ska vi hångla.

L: Hehe kommer skrattande in på kontoret så arbetskamraterna tom kommenterade :)

A: Härligt :)

Semester

Det känns som jag har varit på semester hela helgen. Det är jätteskönt att åka till Daniel, för där känner jag inga måsten. Jag kan till och med somna om, eftersom jag inte har något att gå upp till. Jag kan vara en slökorv med gott samvete.

Ta denna lördag som exempel. Vi sov jättelänge. Så pass att jag kände mig utsövd. Efter dusch och frukost tog vi en lång promenad i det fina vädret. Jag fick se Stenstorps centrum och vi passade på att köpa med oss fika hem. Jag fick förtroendet att handla på Daniels kort och därmed kunde jag hans kod i hela 10 minuter. Vi gick hem och fikade. Sen tillbringade vi resten av eftermiddagen och kvällen i soffan. Jag lyckades somna två gånger och dreglade nästan på Daniels tröja.

Vi tog oss upp ur soffan två gånger, med undantag för toalettbesök. Första gången för att laga mat. Grynkorv till lördagsmiddag. Det var så himla gott. Andra gången för att lägga in en tvätt. En tvätt som bestod av mina träningskläder. Hör och häpna. Att jag ens vågade fråga.

Daniel säger att det är bra att jag får komma bort från mitt fullspäckade schema och vila upp mig ibland. Jag tror han har rätt. Men nu är jag tillbaka i verkligheten igen, och det är fullt ös medvetslös som gäller. Tur då att jag är piggers tös.

Disney-söndag

Efter att ha gråtit större delen av förmiddagen, på grund av min dröm, och efter att ha varit i Ulricehamn och ätit söndagsmiddag med hela familjen Persson sitter jag och Daniel nu i soffan och har Disney-söndag.

Idag fick Daniel välja film och då vart det Lejonkungen.


Söndagsmys blandat med grymme söndagsångest.

- Posted using BlogPress from my iPhone

Pappadröm

Jag drömde om pappa inatt. Det var längesen jag drömde om honom på det sättet. Att vi hade en lång konversation. Jag tänkte "ÄNTLIGEN".

När jag drömmer om honom sådär, är det precis som om det är i verkligheten. Att det inte alls är en dröm.

Små små ord och saker blir väldigt stora i drömmen. Att säga "Hej pappa" till exempel. Det är en väldigt liten sak som många gör flera gånger om dagen och tar för givet. Jag har inte sagt det på snart 6 år, förutom i min dröm.

När jag träffade pappa inatt låg han och sov. Jag väckte honom försiktigt för jag vet att han nästan alltid vaknade med ett ryck. Han blev så himla glad när han fick se att det var jag som väckte honom.

Det är så dubbelt att drömma om pappa. Jag blir jättejätteglad för att han blir så levande, samtidigt som jag blir besviken när jag vaknar och inser att det var en dröm. Och så saknar jag något mer.

- Posted using BlogPress from my iPhone

Snart fyller jag år

Sara sa häromdagen att jag snart fyller år, och att jag inte börjat tjata om det än. Men då sa jag ”Jorå, jag började strax efter jul precis som jag brukar”. Evelina brukar ju vara på mig när jag börjar så tidigt, att det faktiskt är hela två månader kvar. Men nu är det faktiskt inte så långt kvar. Till och med mina elever har börjat tjata om att jag fyller år snart.

Inte för att jag hade tänkt att fira något vidare värst. Men snart fyller jag år. Snart fyller jag år. Snart fyller jag 21.

Fredag

Idag är det fredag och det är bara tre veckor kvar till sportlovet. Inte för att jag räknar ner eller så, men det är typ bara på ett ungefär 15 arbetsdagar kvar. Inte för att jag längtar.

Inte för att jag längtar så mycket efter fredagar heller.. Det låter som jag inte tycker om mitt jobb, men så är det verkligen inte. Jag älskar det. Men jag tycker ändå att fredagar är bra dagar. Nu ska jag bara packa min väska full med jobb och sen åka direkt till Daniel. Inte för att jag vill, utan för att jag måste. Packa väskan full med jobb alltså. Till Daniel vill jag ju åka. Herregud, vad jag vill åka.

Och GRATTIS GRATTIS till Ananthi som gör sin sista dag på universitetet idag!

Torsdag

Det vart inget onsdagsmys igår eftersom Lena skulle bort på kvällen. Det var tråkigt. Men istället fick jag lite egentid och det var inte helt fel det heller. Inte lika roligt, men ändå skönt.

Innan min egentid möttes hela truppen, förutom sjuka Jonna, upp på Ströget. Vi pratade igenom lördagens bravader och jag åt årets första semla. Jag höll på att banga träningen. På grund av två saker. För det första hade jag så ont i ryggen så jag trodde jag skulle dö av syrebrist, eftersom jag inte kunde ta hela andetag. För det andra för att det är äckligt mycket folk på gymmet nu efter jul och nyår, och runt klockan 18 är det som värst. Men jag pallade mig dit i alla fall och hade återigen en härlig puls på 199.

Idag har jag kört dubbelpass. Precis som förr i tiden. Förmodligen och förhoppningsvis kommer det resultera i en go träningsvärk imorgon.

Nu har jag sjunkit djupt ner i soffan. Jag har packat väskan och varit hemma i Jula och snott Karins bil. Jag lovade henne att kolla till den. Och hur ska jag kunna göra det om jag inte har den i min ägo? Ha! Jorå. Är man i Malaysia så är man. Då får lillasyster härja bäst hon kan och vill. Jag ska vårda den ömt.

Solsken

Det här vädret får mig inte att vilja kräkas rakt ut.

Solen skiner och jag med den.

Onsdag

Det är redan onsdag idag och halva arbetsveckan har snart gått. Tiden går så fort och det tycker jag är bra. Idag kände jag inte alls för att gå upp ur sängen. Det här vädret får mig att jag vilja kaskadkräkas rakt ut.

Det kändes som jag låg och drog mig i evigheter, men när jag väl kom upp visade det sig att det bara var i två minuter. Då fnissade jag lite åt mig själv. Två minuter är en evighet för mig. Långa dagar och långa veckor jag har.

Jag har ju min lugna-vecka den här veckan. Men jag har ändå kommit på mig själv att, vid ett flertal tillfällen, pussla och mecka för att få till det. Jag är hopplös. Den enda skillnad mot förra veckan är alltså egentligen att jag prioriterar lite annorlunda. Jobb och träning först, sen kompisar. Ordningen är återställd.

Så igår gick jag direkt från jobbet till spinningcykeln, och först därefter fick Niklas komma till mig. Vi åt kvulle och tittade på handbollen tillsammans. Det är allt bra skönt att vara ensam ibland, men det är ändå trevligare att ha sällskap. Det är inte så roligt att äta ensam.

Trots att vi inte träffats så mycket eller ofta på senare tid så kändes det inte så. Jag kom inte ens på att det kanske var lite konstigt att jag drog av mig strumpbyxan för att visa min häl förrän de redan var av. Och Niklas visade inga tecken på att han blev chockad. Vi har ju trots allt känt varandra i mååånga år nu. Och jag hade ju trots allt kjol på mig, vilket jag faktiskt påpekade. Då skrattade han åt mig.

Helgens

Vad är det för en dag? Är det en vanlig dag? Nej, det är ingen vanlig dag. För det är Lenas födelsedag.

Hurra! Hurra! Hurra!

Det var så roligt i lördags kväll när vi var bjudna hem till Lena på födelsedagskalas. Sist vi var ute tillsammans, alla vi tjejer, var på Saras kräftskiva i september. Så det var banne mig på tiden. Lena bjöd på smörgåstårta sen sjöng vi Singstar.

Kvällen avslutades på Statt där jag kände två kottar utöver de som jag gick dit med. Men det gjorde verkligen ingenting. Vi hade roligt där vi svängde våra lurviga och tog för oss i baren. Det är i och för sig väldigt svårt att ha det oroligt i det sällskapet.

Gårdagen spenderades mer eller mindre i soffan. När jag vaknade första gången i går morse undrade jag om jag var så bakis att jag inte kunde röra mig. Men jag insåg ganska snart att det var träningsvärken från helvetet som gjorde att jag fick rulla mig ur sängen. Skönt, men ändå inte.

Trots sjuklig träningsvärk och något ”dagen efter” bytte jag gardiner och skötte min tvättid. Ananthi och jag återupptog vårt söndagsmys nu när One Tree Hill är igång igen. Vi har haft säsongsuppehåll tillsammans med serien. Men nu är den igång igen och så även vi. I alla fall den här söndagen.

Lördag

Jag och Lena möttes upp imorse och drog till gymmet. Det var längesen vi var där tillsammans. Vi har varit sjuka om varandra. Men idag så. Vi gick på power och det känns i min kropp att inte har styrketränat på ett par veckor. När jag gick hem gick jag som om jag bajsat på mig.

Hem, in i duschen och sen iväg för att träffa Karl. Karl, min Karl, är hemma på en blixtvisit.

Nu ska vi hem till Lena på födesledagsfest. Jag och Daniel alltså. Inte jag och Karl. Lena fyller år på måndag så här ska firas.

Over and out. ("Out" svara Sarah Jessica Parker)

Lördagsmorgon

Nämen. Titta vad som hänger i min hall.

Mums.

- Posted using BlogPress from my iPhone

TGIF

Jag tror aldrig att jag har varit såhär glad över att det är fredag. Uschipush, den här veckan har inte varit så bra. Neej, inte så värstans i alla fall. Eleverna är uppåt väggarna, som alltid efter lov. Igår blev jag så lack att jag körde ut en hel klass. Det är andra gången i min karriär. Men idag jobbade de som små blå, så kanske gjorde det lite nytta ändå. Tur att veckan avslutades med en bra dag, annars är jag rädd att måndag skulle kännts motigare än vanligt.

Nu har jag sjunkit djupt ner i soffan. Jag har tagit helg efter att ha städat och varit på spinning. Jag har tagit helg efter en fullspäckad vecka. Min väska är full av elevarbeten som ska rättas. Men om jag ställer in väskan i garderoben kanske jag glömmer bort det.

Jag blev glad när jag fick se att det var Ananthi som hade spinningen. Det innebär att vi sett varandra två gånger den här veckan och hunnit småprata både före och efter passen. Vi har fullt upp båda två och såna här små träffar gör en hel del. I alla fall för mig.

Det här är bästa stunden på dagen. Då jag är nytränad, nyduschad och får sitta i soffan och läsa de bloggar jag följer. Nu när jag sitter här slår det mig att jag saknat den här stunden, som inte hunnits med på flera månader. Jag måste återgå till denna rutin.

Men snart ska jag hoppa i sängen för att vara pigg som en lärka imorgon. Fel sida sängen, har jag lovat. Så den är uppvärmd. Ja, en sån toffel är jag.

Omstuvning

Jag har stuvat om lite i min veckas schema. Jag skulle inte hunnit med allt jag tänkt. Dessutom kan jag inte prioritera bort träningen sådär. Jag tycker inte om mig själv när jag inte tränar. Eller rättare sagt, jag kan inte kontrollera mig själv. Jag blir sur, grinig, rastlös och allmänt odräglig. Det håller sig inte. Inte med mitt yrke.

För att hinna med att träffa Karl i helgen fick jag skjuta på Niklas-träffen till nästa vecka, eftersom jag var tvungen att åka till Jula Mosse idag för att plocka ner granen. Ja, eftersom jag var så illa tvungen att ha upp granen fick jag också vara så god att plocka undan den. Så efter ett pass på gymmet åkte jag till Svenne.

Nu har jag äntligen landat här hemma i soffan. Innan jag får gå och lägga mig måste jag jobba lite.

En dag till. Sen är det helg.

Tjugondedag jul

Någon här som är dagsvilsen? Idag är det Tjugondedag jul. Inte igår. Herregud.

Kravlöst

En sak jag älskar med att vara med Lena är att det är så himla kravlöst. När jag är med henne är jag mig själv. Jag behöver inte vara glad och trevlig, för det blir jag automatiskt i hennes sällskap.

När jag kom hit nu för att ha onsdagsmys, kände jag mig så stressad. Så stressad att jag hade puls. Men här kan jag ta det lugnt. På soffan. Jag och Lena på soffan.

Nu ska vi laga mat.

- Posted using BlogPress from my iPhone

Tjugondedag jul

Jag passar på att blogga lite under min lunchrast. Den här veckan är insane för mig. Konstigt att alla veckor verkar vara det. Jag har nästan varenda minut uppbokad. Både på jobbet och på fritiden. Det är helt och hållet mitt eget ”fel”. I alla fall min fullbokade fritid, som denna vecka inte känns så fri. Det är bara roliga saker, men ändå. Jag gillar att ha mycket att göra och att det går i ett. Men det finns gränser även för mig. Den här veckan prioriterar jag till och med bort träningen. Då är det illa. Då är det är varningens finger. Nästa vecka ska bli en lugn vecka. Lugnare i alla fall.

Igår kväll var Svenne hemma hos mig. Jag bjöd in honom för att göra mig sällskap till kvällsmaten. Det är tråkigt att äta ensam. Och under hela förra veckan åt jag inte ensam en enda gång. Vi körde lite omedvetet på tema ”sommar” genom att äta pastasås med kräftstjärtar och Svenne fick jordgubbspaj till efterrätt.

Vi passade på att prata lite om den kommande resan. Jag längtar så jag dööör. Det är det enda jag kan tänka på. Jag tänker på det hela tiden. Jag tror aldrig jag har varit så blek som jag är nu. Jag tittar på mina ben och hajar till. Kan man bli albino på senare dagar undrar jag? Jag vill skrika rakt ut av rena förskräckelsen.

När plutten åkte hem plockade jag bort ljusstaken och stjärnorna. För idag är det tjugondedag jul. Och nu ska jag ha lektion.

Over and out. (”Out” svarar Sara)

Mentalt oförberedd

Jag är så mentalt oförberedd på att eleverna ska börja skolan imorgon, och att jag faktiskt ska undervisa dem. Jag har verkligen försökt sätta på mitt work-mode idag, men jag är i en helt annan värld. Jag tror jag kopplade bort jobbet lite väl bra under lovet.

Jag har i vilket fall som helst gjort det jag hade tänkt att göra i planerings-, förberedelse- och rättningsväg idag. Och mer än vad jag tänkt till och med. Det känns göttans. Så jag är i alla fall fysiskt förberedd inför morgondagen. Alltid något.

Jag vet att det är lite fel, men jag längtar redan efter sportlovet. Jag toklängtar. Jag. Vill. Ha. Sol.

Jag vill ha värme. Jag vill bli brun.

Bekanta sig

När jag kom hem från jobbet idag gick jag till gymmet för att spinna. Jag höll på att banga dock. Jag var lite oroad för hur det skulle gå med tanke på att jag får flås och mjölksyra i benen bara av att gå i trapporna. Jag är inte helt och fullt återställd från min förkylning vad det verkar. Eller så har någon lycklig själ stulit min kondis.

Två saker, nej tre, fick mig att ändå tvinga mig till gymmet:
1. Ananthi skulle ha spinningen, och då kunde hon hjälpa mig med spinningskorna.
2. Kondition är inget man får gratis, så jag kan ju inte sitta här i soffan och vänta på den.
3. Har jag bestämt så har jag. Det kallas karaktär.

Jag klarade av det här med skorna alldeles själv. Jag klickade fast mig och jag kunde klicka ur mig. Vi håller på och bekantar oss, jag och mina nya fiina spinningskor. Jag litar inte riktigt på dem än. Jag är rädd att de mitt i ett rundtramp ska klicka ur, och få mig att stå på näsan. Det hände inte idag. Men det är ett förtroende de får förtjäna. Vi får fortsätta bekanta oss nästa gång.

Men annars gick det bra. Bättre än jag trott. Jag kanske fegade lite. Men jag kände verkligen inte för att kräkas i munnen idag.

Disney-söndag

K-stin och hennes respektive har varje vecka Disney-söndag, vilket innebär att de tittar på en Disneyfilm på söndagar. När hon berättade det tyckte jag att det lät så himla mysigt. Så idag har jag också startat denna tradition.

Först ut är Skönheten och Odjuret.

När vi satt på filmen sa jag till Daniel:

- Du är Odjuret.
- Är jag?
- Ja, för Skönheten är du ju inte.
sa jag och syftade på att Daniel är av det manliga könet. Men samtidigt som jag sa det, hörde jag hur dumt det lät. Tur att han känner mig så väl att han förstår när det blir fel. För jag skrattade så jag fick inte fram ett ord.

- Posted using BlogPress from my iPhone

Vardagstränar

Jag tycker det är svårt att göra andra saker än att vara med Daniel när han är här. Men min tid räcker inte till om jag ska strunta i allt annat för att vara med honom. Så idag vardagstränar vi.

Jag gick upp medan han sov. Sen att han vaknade och frukosten stod klar när jag kom ur duschen är en annan sak. Jag har plockat bort det mesta av julen och bytt dukar. Jag har bäddat rent i sängen och dammsugit.

Nu sitter jag och jobbar.

Snart ska jag gå ner till tvättstugan och sen fika med Ananthi.

Pärla

Vädret idag har verkligen varit urdåligt. Regn. Vad är det om eller?

Efter att ha sovit på tok för länge, igen, åkte vi och handlade mat. Vi tog vägen om Rattis och köpte lördagsgodis. Väl hemma blev vi sittande mittemot varandra vid köksbordet och läste tidningar. Sen beslöt vi oss för att pyssla lite. Vi har därför fördrivit eftermiddagen med att pärla.

Så himla mysigt var det. Och såhär blev resultatet:

Daniel är ju snäppet mer romantisk än jag. Gissa vem som gjort vilken.

- Posted using BlogPress from my iPhone

Lördag

Det är inte helt ovanligt att jag vaknar av att jag gråter i sömnen när drömt något hemskt eller ledsamt. Men det är heller inte helt ovanligt att jag vaknar av det motsatta, att jag skrattar när jag drömmer något roligt.

Det sistnämnda hände inatt. Jag vaknade av att jag låg och skrattade. Jag drömde nämligen att Kristin och Andréa halkade omkull när de sprang till bussen. Det var så himla roligt. De föll som käglor. Först K-stin sen Rea. Som käglor.

Glöggkväll

Egentligen var det tänkt att vi skulle hem till Karin på glöggkväll innan jul. Men det blev aldrig av, då vi hade svårt att hitta en tid då alla kunde. Men så idag, såhär lite lagom efter jul, kunde vi alla träffas.

Karin bjöd, men lite assistans av mamma, på Janssons, sill, köttbullar, prinskorv och sillsallad. Det satt lika fint idag som på jul.

Sen byttes det några fler julklappar innan vi drack Karins egengjorda glögg och åt godis tills magen stod i fyra hörn. Så himla mycket hade hon fixat och donat med. Jättegott och jätteroligt.

Som alltid när vi träffas allihop, har vi väldigt roligt. Mina syskon kläcker kommentar på kommentar som får mig att vika mig av skratt. Karin berättade till exempel att vi inte fick brotta ner henne för att hon har en väldigt känslig kräkreflex. Och Svenne passade på att uttrycka sin uppskattning över att inte längre bli olidligt överöst med mina pussar och kramar:
- Daniel, jag måste få tacka dig för att du kommit in här och.. avlastar.

Ja herregud, vilken kväll. Ett bra avslut på en bra jul.

Nattmössan på

Vi sitter på föreläsning. Jag sitter givetvis bredvid Johanna. Helt plötsligt utbrister hon
- Näe.. Nu.. Nu åker nattmössan på.
Och syftade på föreläsarens flummiga svamlande. Sen ritade hon en nattmössa i sitt block.


Hon förgyller min första dag på vårterminen.

- Posted using BlogPress from my iPhone

Nynna sig

Den här låten har jag gått och nynnat på hela veckan. Dags att dela med mig, känner jag. Så jag inte behöver gå ensam och nynna mig.

Jullovsslut

Idag är det sista dagen på jullovet. Imorgon börjar vi lärare med en kompetensutvecklingsdag. De här veckorna har gått så himla fort. Jag har gjort så mycket, och det har hänt så mycket, så det känns som det var flera månader sedan jag jobbade på skolan. Jag är väldigt långt bort från den världen. Därför känns det rätt skönt att mjukstarta lite utan eleverna.

Det känns däremot inte som jag har vilat upp mig som jag känner att jag borde gjort. Jag tror inte att jag hade känt så om jag inte varit sjuk två av tre veckor. Inte sjuk som i sängliggande, men som i så himla trötters och snorig och hostig. Och jag är ju inte världsmästare på att ta det lugnt trots att jag är sjuk. Jag längtar därför redan efter nästa lov. Och det är ju faktiskt inte så långt kvar dit.

Nu ska jag gå och lägga mig så jag inte sover bort föreläsningen imorgon.

Rutiner

Jag är, som de flesta vet, ganska rutinfast. Jag tycker om att ha rutiner. Det är en trygghet.

Så när jag till exempel ska sova hos någon annan brukar jag i förväg fundera över hur det då ska bli med mina morgonrutiner. Inte så att jag oroar mig, men jag ägnar det en tanke.

Jag råkar ha träffat någon vars rutiner synkar väldigt bra med mina. Så redan förra veckan, när jag sov här hos Daniel första gången (jag vet, skämmes ta mig), skapades helt naturligt en morgonrutin.

Vi går upp. På tok för sent, men ändå. Daniel går ut med hunden och jag duschar. Han kommer hem och gör frukost medan jag sminkar mig och fixar håret. Sen äter vi frukost. Medan Daniel duschar plockar jag undan frukosten. Och där är vi nu. Och klockan är snart halv 2.


- Posted using BlogPress from my iPhone

Andfådd

Följande konversation ägde precis rum mellan mig och Daniel:

- Hej! Vad gör du?
- Vill du gissa?
- Mm. Städar du?
Vi hade pratat en timme tidigare, så han hade lite förkoll på mig.
- Ja.
- Men Anna.. sa han sådär som bara han kan göra. Som när jag stoppade fingret i stearinet på ett brinnande ljus och som när jag låg kissnödig natten till fredag för jag inte vågade gå upp på grund av hunden och inte vill väcka honom.
- Ja, jag vet...
- Du låter andfådd.
- Jag är andfådd. Det är asjobbigt.
- Det låter som du ska dö.
- Daniel, det känns som jag ska dö. Bra att du ringde.
- Ja, så att du får ta en paus.

Nu är det klart i alla fall. Vila kan jag göra ikväll. När jag duschat, packat, träffat Johanna och fikat med truppen. Ha!

Mitt 2010

På nyårsafton år 2009 konstaterade jag att det året varit galet bra. Det bästa i Annaminne. Jag undrade hur 2010 skulle kunna slå det. Med facit i hand kan jag lugnt konstatera att det verkligen inte heller gjorde det.

När jag tänker tillbaka på året som gått så kan jag dela in det i tre delar; två dåliga och en bra. Då tänker jag i stora drag. Men så tvingar jag mig själv att tänka igen, för så kan det ju inte ha varit. Men jag kommer ändå fram till samma sak: i stora grova drag så var det så det var. En vidrig vår, en helt fantastisk sommar och en sjuklig höst.

En vidrig vår
Våren var grymt lärorik. Jag fick erfarenheter för livet. Jag träffade underbara människor som gjorde mig gott. Jag jobbade som en tok och satte exakt 300 betyg. Jag utvecklades som både person och pedagog. Men ändå är det ordet "vidrig" som jag vill beskriva våren med.

Jag har aldrig tidigare varit orolig för mig själv, vilket jag var under en period under mars och april. Jag brukar alltid tänka att "det löser sig", men för första gången i mitt liv kände jag att "det här löser sig inte".

Men det gjorde det. Det löste sig. Men det har satt spår i mig och det gör att jag tänker tillbaka på våren och tänker att "shit, vilken skitvår det var ändå".

En fantastisk sommar
Jag tog verkligen tillvara på alla fina dagar under sommaren. Jag solade, badade, grillade, drack vin, åt glass och var utomhus mest hela tiden. Jag levde mer än någonsin efter mitt måtto "allt blir vad man gör det till".
Sommaren avslutades med en underbar resa till Turkiet.

En sjuklig höst
Det hela började ju bra med att jag fick ett jobb. Men sen flyttade Karl ifrån mig. Mörka moln på min himmel. Sen blev det mörkare när jag skadade hälen. Den här jäkla hälen. Jag har varit förkyld fyra gånger, haft inflammation i ögat, tagit bort två födelsemärken och haft urinvägsinfektion. Det känns som jag har varit sjuk hela hösten.


Mitt år i stora grova drag. År 2010 har varit ett år som härdat mig. Det känns som livet ville se vad jag går för, som att det har testat mig lite granna. Så nu tänker jag att 2011 kan inte bli sämre. Nu kan det bara bli bättre.

Prosit

Jag vaknade klockan 3 inatt av att jag nös. Jag visste inte att man kunde göra det. Nysa i sömnen. Men det är klart man kan. Bara det att jag aldrig gjort det tidigare. Jag vart i vilket fall som helst livrädd. Jag fattade inte vad som hände.

Sen hostade jag och snorade till klockan jag-vet-inte-vad, men sista gången jag kollade på den var den 5.30. Jag vaknade igen lite efter klockan 8 och har varit vaken sen dess. Lovely. Jag ser sliten ut. Jag ser mer sliten ut än jag känner mig. Say no more.

Jag har några borden i dag:

• Jag borde städa här. Jag undrar vem som är här och smutsar ner. För inte är det jag. Jag är ju aldrig hemma.

• Jag borde gå och handla. Jag gjorde ett litet glädjetjut när mjölken som gick ut förra året (29:e dec) inte skar sig i mitt kaffe här precis. Snön, som fukking vräker ner, gör att jag inte vill gå ut.

Jag skulle ju kunna gå och lägga mig igen. Men näe.. känner inte fört. Kanske en dusch skulle göra mig gott. Eller ett rejält städ.

Check

I söndags hade jag bara en punkt kvar på min att-göra-på-lovet-lista,

1. Åka till Göteborg och umgås med mamma.
2. Åka till Karlstad och träffa Linda.
3. Åka skidor.
4. Åka till Stenstorp

och det var att åka till Linda i Karlstad.

Idag kan jag nöjt konstatera att jag även kan checka av den punkten.

Jag har inte träffat Linda sen i somras, men det kändes ändå som igår. Konstigt det där. Konstigt men jättebra. Vi pratar öppet och ledigt, fnissar och asgarvar. Linda är en fantastisk person som skjuter positiv energi på allt och alla runt omkring henne.

Vi började hemma hos henne där vi drack kaffe och bytte julklappar. Det var inget vi bestämt så det var lite komiskt att vi båda köpt något. Jag fnissade till av lättnad att jag köpt något, för det är ju jättepinsamt när en har köpt och inte den andra.

Sen åkte vi och åt lunch, åkte till IKEA och avslutade dagen med att gå en runda på stan. Jag berättade för Linda om mina planer på att införskaffa en ny vinterjacka. Det har i och för sig varit mina planer de senaste tre åren. Linsen hade en jättefin jacka. En sån vill jag också ha. Vi var inne på Naturkompaniet och provade. En jacka från Fjällräven står högt på min önskelista.

På vägen hem åkte jag vägen över Norrstrand och Alstersgatan. Jag bara måste. Det gör jag alltid när jag är i Karlstad. Sen åkte jag raka vägen till Andréa, där jag tillbringade kvällen. En riktig heldag. En helbra dag.

Söndagsfika

Damerna och jag dricker eftermiddagskaffe och tittar på vinterkonsert med Sting.


Vi myser oss.

Idag är det sista dagen jag jobbar här på Krabbis för det här lovet. Och snart kommer Evelina för att jobba kvällen med mig. Det ska bli så himla roligt att jobba med henne. Precis som förr i tiden.

Nu ska jag vara tokledig i fyra dagar innan jag jullovet är slut för min del.

- Posted using BlogPress from my iPhone

Höftglid

När jag kom till Lena igår asgarvade jag. Jag skrattade så jag fick inte fram ett ord. Lena bara stod och tittade på mig till en början. Sen kunde inte hon heller hålla sig för skratt. "Andas Anna!" ropade Micke till mig. Jag försökte berätta för Lena vad jag skrattade åt, men allt jag kunde göra var att visa mitt snöbeklädda ben.

Jag skulle ta en genväg hem till Lena och genade över en gräsplan. Där fanns det en upptrampad stig, men den slutade i en uppskottad snöhög. Jag stod ett tag och tittade på snöhögen och funderade på om jag skulle bestiga den eller gå tillbaka. För man kunde inte gå runt den. Jag beslöt mig för att bestiga den. Det gick bra på vägen upp men på toppen halkade jag till och åkte på höften ner. Jag hade väskan i ena handen och en påse i andra. Jag fick snö under klänningen och i väskan och det måste sett så stört ut. Ja, man skulle ha varit med för att förstå det roliga. Som alltid.

Vi åt lövbiff, pommes och beasås och tittade på film. Vi hyrde "Killers"

Jättebra och jätterolig.

110101

Igår vaknade jag och hade ont i halsen. Idag har jag varit allmänt slö och haft ont i huvudet. Jag håller på att bli sjuk, och det är Lena Spena som har smittat mig. När jag kom hem från jobbet i eftermiddags duschade jag, tog två alvedon och kröp ner i sängen. Nu känner jag mig lite bättre.

Nu ska jag göra mig i ordning och vänta på att tvätten blir torr. Sen drar jag till källan av min krasslighet. Det är ju på Lenas soffa jag brukar hänga när jag är hängig.