När jag och Karl var på öppet hus igår var givetvis tidningen där. Karl sa att jag möjligen kom med på ett kort, och jag frågade honom med panik i rösten varför han inte tacklat omkull mig när han såg att så skulle bli fallet. Han sa att han hade funderat på det, men sen helt enkelt bara struntat i det. Jaja, tänkte jag. För hur stor är risken att de väljer ut just den bilden?
Jag borde ju ha fattat, med min vanliga tur, att risken är övervägande skitstor. Så när jag tittade i tidningen imorse tänkte jag bara "näe.. men näe.." Inte mycket att göra någonting åt. Tidningen var ju liksom redan tryckt.
Det var inte förrän min syster ringde, och frågade om hon missförstått allt, som jag fick brytet. Karin undrade om det är jag som ska öppna friskolan? Är det jag som står bakom detta lilla projekt? Eller varför är det jag som står där framför allt folk och ser ut att hålla föredrag?
Nämen va fan. Det ser ju faktiskt ut så. Lena påpekade att det är tur att jag har jackan på mig. Annars hade det ju sett ännu mer så ut. Karl, varför tacklade du inte ner mig?Jag har fått en hosta från helvetet. När jag har hosta är det just den sorten jag alltid får. Ingen meshosta. Här är det tårar, nära-kräket, blodsmak i munnen och fysiskt ont i hjärtat som gäller. Det började igår kväll när jag lagt mig. Sedan hostade jag hela natten, vilket resulterade i ännu en natt med dålig sömn. Jag har fått gå ut från samtliga mina lektioner idag för att jag fått hostanfall som skrämt livet ur både mig och mina elever. Bara det går över fort så blir jag glad.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar