Årets peppisbak

Det här med att baka pepparkakor är något speciellt och det har jag att tacka mormor för. Vi bakade ju alltid pepparkakor hos henne när vi var små, och efter ett par års uppehåll, även när vi var äldre. Nu gick ju mormor bort förra året, men vi syskon bestämde oss för att försöka hålla traditionen vid liv ändå.

Jag känns ju inte alls så speciellt att baka pepparkakor utan mormor. Det är ju alltid hon som har haft ansvaret, gjort degen och passat kakorna i ugnen. Nu är det jag som står för degen och det är rena turen att vi inte bränner pepparkakorna. Men det är väl så när man blir vuxen kan jag tro. Traditioner och ansvar ändras. Livet ändras.

En sak som är densamma är i alla fall glädjen och skratten. För vi har så roligt! Och det är pepparkakor och deg högt och lågt. Precis som det ska vara.

Jag trodde att det skulle bli kaos när Sixten var med och bakade. Men det gick förvånansvärt smidigt. Han var helt koncentrerad och gjorde nog bara en enda pepparkaka, men åt desto mer deg. 

Precis som jag. Eller ja, jag gjorde väl fler pepparkakor än en men åt nog lika mycket deg som han. Sett till proportion och storlek på våra kroppar.

När vi bakat färdigt drack vi kaffe och glögg medan vi pyntade peppisarna med kristyr och Non Stop.

Nu har jag förberett för en ny arbetsvecka. Matlådor är gjorda och väskorna packade.

Hjärtat i tusen bitar och förberedelser

Igår hämtade jag Sixten på förskolan eftersom Daniel var så snäll och stannade till i Skövde för att hämta ut min mobil. På vägen hem stannade Sixten och jag i vår tur till på kyrkogården för att tända ljus. 

Jag vände ryggen till för att tända ljus på mormor och morfars grav och då passade Sixten på att sätta sig ner vid pappas. När jag vände mig tillbaka och fick se honom där gick mitt hjärta i tusen bitar. 

När Daniel kom hem gav jag mig ut på en springtur och kvällen avslutades med tacos och film. Perfekt avslut på den här veckan. Vi var i säng redan strax efter klockan 21. Så pass trötta.

Idag vaknade barnet i familjen redan 5.30. Inget konstigt med det om det hade varit en veckodag. Och inte vet väl han skillnaden. Vi gick upp och gav Danne sovmorgon. Jag hade tänkt att gå ut och gå en morgonpromenad, men det var galet mörkt och det blåste satan. Istället tog jag mig an ljusstakar och stjärnor. När klockan var 8 hade jag adventspyntat hela huset.

Daniels pappa har varit här hela dagen och hjälpt till att riva tapet i Sixtens blivande rum. Sixten och jag har hängt hela dagen. Vi har gjort julgodis, vilat, varit ute i skogen och hämtat mossa till adventsljusstaken, gjort färdigt hans paket-kalender och förberett morgondagens peppis-bak.

Nu har jag sjunkit djupt ner i soffan, och här kommer jag stanna tills jag förflyttar mig till sängen.

I fas

Det har varit så mycket som hängt över mig och jag har bara känt för att dra täcket över huvudet. Det är ju inte likt mig, men den här tröttheten. Heelt sjuk. Men så inser jag ju att ingen kommer göra saker och ting åt mig och då är det ju bara bita ihop och köra. För när allt kommer omkring så är det ju bara "att göra". Och tänk så skönt det är ändå att bocka av sak efter sak på den där listan av saker att göra.

Den här veckan har jag verkligen haft eld i baken. Jag har fått jättemycket gjort. I måndags satt jag och jobbade från det att Sixten somnat till dess att jag själv höll på att skalla tangentbordet. 

Och igår tog jag en springtur när Daniel kommit hem från jobbet. När jag duschat och lagt Sixten slog jag in de sista paketen till Sixtens kalender. Daniel hjälpte mig sedan att sätta snöre runt alla 24 paketen.

Idag har jag och Sixten varit på second hand för att hitta en tomtedräkt i storlek större. Luciatåget på förskolan ska vara utomhus så en tomtedräkt som kan kläs ovanpå overallen är vad jag måste införskaffa snarast. För på secondhand fanns inga.

När vi kom hem tvättade jag och vek tätt och sedan bytte jag gardinerna i köket. Jag är för första gången på väldigt länge i fas. Både på jobbet och hemma. Undra sa flundra om jag kommer sova gott inatt.

Helgens festligheter

Njaha. Då har den här veckan gått. Daniel har varit hemma och vab:at med Sixten sedan i onsdags så jag har kunnat sköta mitt jobb. Nu hoppas jag att Sixten håller sig frisk ända fram till jul.

I fredags var jag på afterwork på Pinchos i Skövde. God mat och framförallt roliga arbetskamrater. Mamma var så snäll och hämtade mig. Precis som förr i tiden. Men nu händer det sällan.

Igår var det så dags för Matthias 40 årsfest. Då Sixten lyckats smitta sin far så fick jag gå till festen allena. Eller själv var jag ju inte. Karin, Svenne och Johanna var ju också där. Men så många fler kände jag inte. Men det var sjukt roligt ändå. Vad jag skrattade. Och vad jag dansade. För andra helgen i rad!

I dag har det varit segt. Jag kan inte gå och lägga mig så sent två dagar i rad. Jag vaknar ju ändå alltid tidigt så jag har varit lite trötters. Men vi har fått mycket gjort ändå. Sängarna är renbäddade, huset är dammsuget, matlådor är gjorda, ägg är hämtade och alla lister i Sixtens blivande rum är nere. 

Sixten hjälpte mig att laga mat. Jag tänkte att det skulle bli kaos och att han säker skulle bränna sig. Men han var så redig. Han stod och rörde i köttfärssåsen utan att ens spilla. 

Vi har också varit ute i det friska härliga vädret. Premiär för overall för den yngste i familjen. Så söt så jag höll på att smälla av.

När vi var ute passade vi på att sätta upp ljusslingan i flaggstången. Det är ju trots allt första advent nästa söndag.

Jag har någonting inplanerat alla helger fram till jul. Galet. Och jag längtar redan till fredag. Hemmakväll med tacos. Det har vi inte haft på två helger nu.

Detta sjuka barn

Igår ringde de från förskolan och sa att Sixten hade feber. Jag ilade dig och hämtade hem honom. Jaha, fyra och en halv dag på förskolan efter det att han var hemma och var sjuk senast. Ja, så kan det vara.

Jag har varit hemma och vab:at idag. Vi sov inte så bra inatt. Sixten har hosta och är snuvig så han har haft det lite kämpigt. Och följaktligen har detta också påverkat min sömn. Sixten sov såklart lägre imorse än vad han brukar, eftersom det inte blev så mycket av den varan under natten. Strax efter klockan 8 och när han ätit välling gav vi oss ut på en morgonpromenad. Det var sannerligen inte igår.

Det var skönt med frisk luft och solsken.

Resten av dagen har vi vilat, myst och lekt. Sixten har varit feberfri hela dagen så det har varit fart på honom. Men Daniel ska vara hemma med Sixten imorgon, så han verkligen får vila upp sig.

Gåsfest

Det är alltid lika roligt att komma ner till Lund. Vi kom dit vid 19.30 i fredags kväll och när vi checkat in på hotellet var det inte mycket mer att göra än att nanna Sixten. 

Så härligt det är att bo på hotell. Det bästa är såklart mornarna. Att få mysa i sängen framför Nyhetsmorgon. Och sen gå ner och äta en god hotellfrukost. Det var lyxigt redan innan jag fick barn. Men nu. Att bara få allt framdukat och sedan slippa diska. Hörde jag ett halleluja? Ja, halleluja!

När vi ätit frulle och gjort oss i ordning gick vi ner på stan. Daniels föräldrar hade inte varit i Lund tidigare så vi strosade runt. Vi gick lite i affärer innan vi mötte upp K-stin, Christian, Helena och Marcus för att äta lunch.

Mätta och belåtna gick Daniel, Sixten och jag tillbaka till hotellet för att vila middag. Jag kände att jag var tvungen att vara piggers inför kvällens festligheter.

Vid 16.30 åkte vi upp till K-stin och Christian för en fördrink innan middagen. Och sedan var det så dags för den stora gåsfesten. Uppklädda till tänderna begav vi oss till festvåningen Hypoteksföreningen.

Och vilken fest sedan! Så rolig jag hade. Vad jag skrattade! Jag åt för första gången svartsoppa och gås. Svartsoppa var gott de två första skedarna men gåsen i sig var fantastiskt god. Efter middagen gick vi upp på taket och tog lite frisk luft och vad skådade mitt norra öga om inte Domkyrkans torn.

Jag och K-stin dansade till musiken stängdes av och Daniel och jag var tillbaka till hotellet klockan 2. Och fastän vi hade vi kunde sovit hur länge vi velat, eftersom Six sov inne hos sin farmor och farfar, så vaknade jag 7.40. 

När vi ätit frukost packade vi ihop oss och checkade ut innan vi begav oss ut på en liten förmiddagspromenad. Vi gick in i Domkyrkan så jag fick tända ljus för de döda. Så som jag alltid måste göra.

På vägen hem stannade vi till och sa adjö till K-stin. Nu ses vi inte förrän till jul. Men vi har setts mycket i år. Mycket mycket mer än vad vi brukar. Härligt.

Vi sov mer eller mindre hela vägen hem. Alla tre. Vi stannade och åt på vägen och var hemma här strax efter 17. Jag har hunnit packa upp och förbereda en ny arbetsvecka.

En lång dag startar med en tidig morgon

Sixten tyckte att det var en bra idé att vakna 04.20 idag. Det tyckte inte jag. Men vad jag tycker har ingen betydelse nuförtiden. Det var bara att möta dagen. Fyttifaan, säger jag bara. Till på köpet var det kurs i Jönköping för min del idag. Inte passande alls att vakna så galet tidigt.

Det var en riktigt givande dag i Jönköping. Jag kom hem strax efter klockan 18 och hann precis jämt bara pussa barnet godnatt innan han kröp till kojs. Jag har packat och förberett inför vår helg i Lund. Vi ska åka så fort jag kommer hem från jobbet, så jag får ju förbereda så mycket jag kan innan jag går och lägger mig.

Klippt

Det här med hår är ju ett känsligt ämne för mig. Jag har så svårt för förändring. Jag menar, jag var ju tvungen att fundera över det här med att klippa lugg i fem år innan jag tog mod till mig och gjorde det. Och det är numera inte bara mitt eget hår som är heligt. Även Sixtens. Jag älskar ju hans lockar i nacken och bara tanken på att klippa av dem skär i mitt hjärta.

Men det senaste har ju hans hår fullständigt ballat ur. Det säger poff när han tar av sig mössan och ut kommer en kalufs som heter duga. Som på en tecknad film. Så jag bet ihop och beställde en klipptid till honom. Och idag var det så dags.

Det var ju lika bra att klippa av det ordentligt när vi ändå var där tänkte jag. Och när vi var färdiga kände jag nästan inte igen mitt eget barn!

Lugn helg

Jag sa till Daniel förut att "gudars, vilken lugn och skön helg vi haft". Och det är precis vad vi behövde skulle jag tro. Sixten, den lilla galenpannan, sov till 9.30 igår. Vad hände? Vi var uppe och bytte blöja klockan 5 och då tänkte jag att han väl aldrig skulle somna om. Men vilken omsomning sedan! Jag vaknade av mig själv helt chockad klockan 9 helt utsövd och pigg. Så skönt!

Det kändes som hela dagen sovits bort och allt blev naturligtvis förskjutet. Sixten vilade väldigt sen middagsvila och middag åt vi först klockan 16.30.

Han var piggaste barnet i kommunen igår och gick inte och la sig förrän kl 21. Som sagt - allt blev förskjutet. Men med tanke på hans höga feber hela dagen i fredags var det väl behövligt.

Idag återgick vi som tur var till normala tider. Sixten har varit feberfri i dagarna två, så idag gick vi ut och lekte lite innan vi åkte ner till mamma så jag kunde prova min klänning som hon sytt in.

Vi har också firat Daniel på Fars dag med paket, lasagne till middag och kladdkaka till efterrätt. Inte för att  jag blev uppvaktad på Mors dag men.. Jag vill inte sjunka till hans nivå. Ha!

Nu är jag redo för en ny arbetsvecka. Jag hoppas att det blir en hel sådan.

Det febriga barnet

Sixten har haft nära 39 graders feber sedan i söndags kväll. Daniel och jag har turats om att vara hemma med sjuklingen i veckan. Vi har hunnit med tre besök på vårdcentralen utan att det gjort varken oss eller dem något klokare. 

Idag behövde jag inte ens säga hans namn eller uppge hans personnummer när vi kom dig.

- Ja, här kommer vi igen.

- Hur går det med dig, Sixten? frågade sköterskan. Som stamkunder behandlas vi.

Vi har tagit alla tänkbara prover och inget av dem visar på att något skulle vara fel. Jag tänker att det är tänder eftersom han bara har feber, men doktorn menar på att febern inte är så hög då.

Nu har vi vab:at så länge att doktorn idag fick skriva ett läkarintyg. Så galet. Det är såklart synd om Sixten, men han är pigg och glad och aktiv större delen av dagarna. När han inte sover, vill säga.

Jag blir så otroligt stressad över att han inte varit på förskolan sedan i onsdags förra veckan. Han känner nog igen personalen på vårdcentralen bättre än vad han känner igen sina fröknar. Jag sa det till dem idag när vi var där, personalen på VC alltså, och sa att jag kommer och lämnar honom där istället sen när han blivit frisk. "Lika bra det" svarade de.

Jag sa till Daniel igår att det här vab:andet stressar ihjäl mig. Inte på grund av att jag är hemma från jobbet, utan för att jag kommer få lämna ett ledset barn på förskolan. Han kommer ifrån det så fort och vi får liksom börja om gång på gång. Daniel sa att han är mer stressad över att Sixten har en feber som aldrig ger sig. Vi ser på saken lite annorlunda. Och det kan bero på att det inte är hans som lämnar på förskolan, tänker jag. Han slipper den biten.

Sixten och jag vilade en stund när vi kom hem. V sov inte så bra inatt, så det var välbehövligt. Men han sov lika oroligt då som han gjorde inatt. Ja, det är inte lätt för mig att vila med ett knä mot strupen.

Närhetsbehovet visar inga gränser. Och jag klagar inte. Mysigt är vad det är.

Vi har inte gjort många knop idag. Sixten har mest velat sitta i knät. Men vi har i alla fall bytt i sängarna, tvättat en tvätt och dammsugit lite grovt.

Nu har jag och Daniel ätit tacos och tittat på veckans avsnitt av Modus. Fredagsmys när det är som bäst.

Alla helgon

Det här lovet blev ju inte riktigt som jag tänkt mig. Jag hade ju sett framför mig att Sixten och jag skulle gå morgonpromenader, att jag skulle springa och kanske till och med få tid att åka till gymmet, att jag skulle hinna umgås med mina vänner som jag försummar när jag jobbar. Men icke. Istället har jag legat i däck, hostat sönder mig och inte alls varit piggelin.

Men jag har klagar inte. Inte så mycket i alla fall. Jag invigde ju trots allt lovet med en middag med mina tjejer förra lördagen, jag har fikat med Karl i veckan och idag har vi varit hos Ananthi och druckit kaffe.

I fredags var Daniel ledig. Alltså, det finns inget bättre än när hela den lilla familjen är hemma. Inget bättre! Vi åkte till stan och beställde golv till Sixtens blivande rum, åt pannkakslunch och tillbringade eftermiddagen ute i trädgården innan vi åkte till mamma och hade traditionsenlig halloween-pizzakväll med min stora familj.

Igår var vi hos mamma på förmiddagen och när vi kom hem klippte Daniel och Sixten gräs. Eller ja, löv. Så mycket gräs klipptes väl inte. Sixten var tapper. Jag såg det genom fönstret. Men han kunde inte hålla ögonen öppna hur mycket han än ville och kämpade, så Daniel kom in med honom.

Efter middagen åkte vi till min morbror och lämnade tillbaka vedklyven. Och det Sixten tänkte väl att han kommit till himmelriket. Han visste liksom inte vad han skulle titta på. Bengt tog med honom in i kohagen så han fick komma riktigt nära. Sen gick vi till grävmaskinen och provsatt den. Sixten rattade och drog i varenda spak och tryckte på alla knappar han kom åt så det blinkade överallt.

Det var inte speciellt populärt att åka hem kan jag säga.

Vi stannade till vid kyrkogården på vägen hem. Det är ju trots allt All helgons och vi tänker lite extra på de som fattas oss. I mitt fall pappa såklart. Och mormor och morfar.

Idag har vi som sagt varit hos Ananthi och Anders och fikat. Resten av dagen har vi grejat här hemma. Tvättat och plockat och dammsugit det värsta. Jag har förberett oss för en arbetsvecka med allt vad det innebär. Inte för att jag är frisk direkt. Och nu ikväll vart Sixten lite sjukers igen. Jag kanske har smittat tillbaka honom. Men den här gången är det inte min tur att vab:a. Hoppas att det bara var falskt alarm och att det inte blir en sjukstuga här i veckan.