Efterlängtad

Det finns ju faktiskt en och annan fördel med att Daniel inte varit hemma på en vecka. En fördel är att ingen sak ligger på fel plats här hemma. Ja, alltså som jag tycker är fel plats. Men den största fördelen är ändå att jag verkligen verkligen jättelängtar efter honom. Vi har ju sågs ju en sväng i helgen och i förrgår, men ändå. Han är mer än välkommen hem.

 

Det har inte varit varken jobbigt eller svårt att vara ensam hemma med Sixten. Han är ju liksom inte så svår att ha att göra med. Däremot har det varit rätt så tråkigt. Det är ju ändå en liten höjdpunkt på dagen när Daniel kommer hem från jobbet, och det är något jag väntar på.

 

Idag går Daniel av jouren och kommer till på köpet hem tidigare. Wehey! Vanligtvis brukar vi fira dessa jouravgångar, men jag ska gå på power ikväll eftersom jag inte kan gå på lördag eftersom Daniel ska jobba hela dagen.

 

Idag har jag börjat med en ny morgonrutin. Eller ja, det är på prov än så länge. Istället för att få flaskan framför Nyhetsmorgon tände jag ljus och gjorde mys i köket och han åt gröt och jag drack en kopp kaffe. Hoppas hoppas hoppas att detta ska få honom att sluta kräkas i tid och otid. Känns ganska onödigt att han börjat spy nu (sedan en månad tillbaka) när han inte gjort det tidigare i sitt unga lilla liv.

 

Sen gick vi ut på en promenixus. Galenpannan ligger fortfarande ute i vagenen och sover fast vi kom hem för över en timme sedan. Tröttmössa. Jag har hunnit duscha, äta frukost, prata med sjukvården och vikt en tvätt. Jag ska gå ner och förbereda dagens middag och göra puré till Sigge medan han nannar.

Vecka 5 såhär långt

I måndags började vi dagen med veckans första promenad. På måndagar brukar det vara den andra promenaden för veckan. Men eftersom vi sov hos Daniels föräldrar i helgen bröts min rutin. Jag blir helt stupid in the head när mina rutiner bryts och helt stressad. Men men, det kan nog vara bra för mina ben med en dags vila.

 

Vi fick skynda oss lite med dusch och frulle eftersom vi hade tid på BVC. Sixten hade gått upp typ 300 gram, vilket vår sköterska tyckte var på snudd till för lite. Jag tycker att han är alldeles perfa som han är.

 

När vi precis jämt kommit hem och innanför dörren kom Lena och Jonna och deras barn på fika. Jag bjöd på semla och jag har nog aldrig tyckt att semlor är så gott som det är i år. Det trodde jag inte ens var möjligt med tanke på att jag alltid varit en sucker för semlor. Men mmm mmm mm.

 

På eftermiddagen kom Svenne hit och hängde med Sixten så jag kunde ge mig ut och ta några glatta löpsteg. Jag har verkligen tur som har personer i min närhet som vill vara barnvakt när Daniel inte kommer hem. Sen att Sixten inte tycker att det är lajbans i mer än 20 minuter är en annan sak. Stackars Sven. Och stackars mamma i lördags. Och stackars Sixten mest av alla.

 

Gårdagen började mindre bra. Jag kan eventuellt ha gråtit en liten skvätt innan vi ens tagit oss ut på vår morgonpromenad. Men sedan ordnade det upp sig. Jag och Lena åkte och handlade på ICA tillsammans. Det har blivit lite av en tisdagsrutin för oss. Förena nytta med nöje så att säga. Det har vi alltid varit bra på. Det måste man när man har barn. Eller när man har ett sådant jobb som jag har.

 

På eftermiddagen åkte Sixten och jag till Daniels syster i Falköping. När Daniel slutat jobbet kom han och hämtade Sixten. Jag fick avboka min tid hos Martina så Daniels syster ställde upp och gjorde mina naglar. Jag och Linda flamsade och fnissade och pratade så mycket att det tog hela kvällen. Linda påminner mycket om hur jag var när jag var yngre och bekymmerslös. Jag var som hon är nu, och hon lyckas locka fram den gamla Anna och jag tycker att det är härligt. Om jag fick önska mig något här i världen skulle jag önska att jag skulle bli lite mer som jag var.

 

Sixten blev 9 månader igår. Tänk att han varit lika länge utanför min mage som i. Jag tyckte jag var gravid i flera år. Det känns som Sixten precis pluppade ut.

I dag tog vi vägen om Skövde när vi åkte hem från Gudhem. Sixten fick sig några nya klädesplagg, och jag likaså.

 

När vi kom hem packade jag ner Sixten i vagnen och gav mig ut på vår runda. Sixten somnade innan vi lämnat tomgränsen och sov och sov och sov. Jag hann duscha, vattna alla blommor, vika en tvätt, hänga en tvätt, packa upp våra väskor, titta på två inspelade program och plocka i ordning här hemma. När klockan var kvart i fem gick jag ut och petade honom i ansiktet för att se om han levde. Det gjorde han. 20 över 5 vaknade han och hade då sovit i över 4 timmar. Det är ju inte klokt.

 

När han vaknat och ätit fick han sig ett bad och sen har vi lekt och nu sover han. Jag borde också gå och lägga mig, men det här egentiden. Nästan lika god som en semla.

Efterlängtad dröm

Jag drömde om pappa inatt. Daniels första fråga när jag berättade det för honom var om jag kände mig sorgsen. Men nej. Jag var helt överlycklig! Så himla glad. Vad jag har väntat och längtat efter det. Det var så längesen, att jag börjat tro att jag aldrig mer skulle drömma om honom.

När jag i vaket tillstånd ska försöka komma ihåg hur han röst lät, så går det inte. Men i drömmen är allt kristallklart. Rösten, hans rörelser, hans minspel och små detaljer som jag glömt kommer tillbaka och det känns helt fantastiskt. Jag är så glad att mina minnen av pappa finns kvar långt bak i hjärnan fast jag inte kan komma ihåg alla små detaljer när jag är vaken.

Nu när jag har drömt om honom känns han.. inte lika död. Han känns inte lika långt borta. Och det är ju alldeles ljuvligt. 

Sixten och jag är hemkomma från Gudhem sedan ett par timmar. Jag har packat upp och plockat lite här hemma. Jag ska ju få besök av mina tjejer imorgon! Sixten har fått en skorvbehandling och ett bad. Nu sover han gott i sin säng och jag sitter framför Farmen och äter riskaka.

Imorgon ska vi till BVC för en extra vägning eftersom Sixten gått ner i vikt senast. Sen kommer mina tjejer hit för att dricka förmiddagskaffe och på eftermiddagen kommer Stor-Plutten hit. Om jag är sällskapssjuk? Ha!

Gårdagens och dagens

Jag och Lena hade bestämt att hon skulle komma hit och fika så som igår. Men sen fick vi upp ögonen för att det var superduperrea på Team Sportia i stan så vi bestämde oss för att åka dit. Och det var vi ju inte ensamma om. Fyttifan vad folk. Vi kom alltså nästan inte in genom dörren för att det var så fullt med människor. Men vi plogade oss in med våra barnvagnar och en och en halv timme senare, efter att ha haft över 150 pers framför oss i kön, kom vi ut. Jag med ett par nya skor och träningsbyxor, och Lena med diverse. Jag var ute efter en skivstång också, men det fanns inga. Whop! Födelsedagspresent.

Något matta gick vi och fikade. Jag åt årets första men inte sista semla. Den satt som ett smäck.  Precis som mina nya skor och mina nya bralls.

Sigge somnade som en stock i bilen så jag drog vägen om Töreboda och hämtade Karins räkningar.

Det var ju lite tråkigt att Daniel inte kom hem, men vi fördrev tiden genom att bada och busa. Sixten kom på att han kunde bli jagad, istället för att jaga. Åh, vad jag har försökt att lära honom det. Men han stannar alltid upp och väntar på mig. Igår förstod han äntligen att han kunde springa långväga i hallen med mig i hasorna. Han skrattade så han kiknade. Nu när jag skriver det här kom jag på att det kanske är en jättedum sak att lära honom. Tänk när han kan springa på riktigt. Alltså utan gåstolen. Jag kommer få jaga ihjäl mig. Bra för kondisen dock.

Idag har vi som vanligt startat dagen med en morgonpromenad. Den sjätte den här veckan, eftersom RunKeeper börjar veckan på söndagar. Idag tog vi sällskap med Elin och Stella. Annars har jag den här veckan haft sällskap av Tvillingpodden. Alltså, jag skrattar högt åt och med de där tjejerna. Helt galna. Och deras skratt är så smittande. Ett tips på podd, särskilt om man är en mamma. Jag skrattar så högt att jag väcker Sixten.

I övrigt så har jag bäddat rent i sängen, tvättat och städat huset. Vi har hämtat mamma vid tåget och nu har jag packat Sixtens övernattningsväska. Imorgon när jag varit och tränat ska vi åka till Gudhem och sova över där.

Upp och ner, ner och upp och så lite krypning

Hittills har den här veckan verkligen varit upp och ner och bakochfram. Måndagen var så konstig så jag vet inte vad. Jag vaknade liksom inte på hela dagen. När jag FaceTime:ade med min syster, som är i Indien, frågade hon om jag var sjuk. Såg tydligen väldigt sliten ut.

Sixten, jag, Elin och Stella var och badade i måndags. För att inte kränka mitt älskade barns integritet så ska jag inte avslöja några detaljer, men det slutade med kaos. Annars gick själva badet bra. Sixten sprattlar inte ens som en fisk på land när man häller vatten på hans huvud, och han dyker utan problem.

Måndagar är ju egentligen min spring-dag, men Daniel har börjat träna för Vasaloppet och skulle åka skidor efter jobbet i måndags. Hans förslag var att jag skulle springa när han kommit hem, men då var klockan nästan 20. Inte så sugen på att ge mig ut då faktiskt. Och lika bra var väl kanske det med tanke på den dagens form. Jag tog liksom till och med balsam före schampo när jag duschade på kvällen. Förvirrad människa.

Igår var det en mycket bättre dag. Sixten vaknade dock snortidigt, men det var bara bra. Det gjorde att vi hann gå ut och gå innan vi skulle åka till stan. Sixten och jag brukar ligga och mysa lite innan vingård upp, men så fort jag tänder lampan är det som att sätta på en Duracell-kanin. Han är verkligen aktiv det där barnet. Och förra veckan lärde han sig att resa sig ordentligt, och numer det det enda han vill hållas med.

När jag duschat och ätit frulle åkte vi till Sven. Sixten stannade kvar och umgicks med sin morbror medan jag var på sjukhuset. När vi kommit hem dammsög jag hela huset och tog tag i tvättkorgen. Så skönt i min själ!

När Daniel kommit hem drog jag på mig löparkläderna och min super-pannlampa och gav mig ut på en springtur. Det kändes så himla lätt att jag höll på att springa samma runda som jag går på mornarna, men sen hindrade jag mig själv och tänkte att det förmodligen skulle ha dödat mig och visst vore det väl trevligt att för en gångs skull känna att det gått lätt. När jag kom in vrålade jag högt till min familj " Det gick så jävla bra!" Sen duschade jag och gjorde kvällsmat till oss alla av ren lycka.

Imorse vägde jag mindre än vad jag gjort på jag vet inte när. Sixten var så himla trött att jag inte kunde tagit mig ut snabbt nog. Han somnade innan vi ens kommit upp för backen, vilket tar två minuter. Sen sov han hela rundan och medan jag skottade och gav fåglarna mat. När jag duschat och vi ätit frukost åkte vi till stan och veckohandlade. Sixten underhåller folket runtomkring medan jag betar av listan. Det är så vi jobbar.

Han somnade i bilen hem så jag la över honom i spjälsängen när vi kommit in. Jag plockade in varorna och städade toaletterna. Sen hörde jag att han var vaken, så jag gick in i sovrummet och möttes av det här:

Imorgon går Daniel på jouren och ska därför bo hos sina föräldrar i en hel vecka. Det känns jättetråkigt. Men jag tror att det känns mer tråkigt för honom. Jag menar, vara utan mig och Sixten. Vilken mardröm. Ha! I alla fall vara utan Sixten. Vi ska hur som helst "fira" att han börjar jouren imorgon genom att äta god mat ikväll. Det händer i och för sig inte så jätteofta att vinäger äcklig mat, men ah, ni fattar.

 

Och just det! Igår var det första gången Sixten började krypa på riktigt. Förra veckan tog han bara tre-fyra krypsteg innan han ålade igen. Idag går det som hejsan. Nästan i alla fall.

Veckan i grovhet

Vi blev utan telefon och internet vid stormen förra söndagen, och var utan den större delen av veckan. Det är därför. Och det är också däeför jag drar igenom veckan i grovhet och i punktform.

 

• Vaknade upp till värsta vinterlandskapet i söndags. Jag fick en chock. Och jag som var helt inne på att jag skulle gå en morgonpromenad. Jag tvekade en stund för det var oplogat och typ 2 decimeter snö på vägen. Jag messade min morbror och kusin som är plogansvariga och frågade om  de tyckte att jag skulle ut och pulsa med barnvagnen. Men sen tänkte jag att det är ju för konditionen jag går ut och går, så jag tog på oss kläder och precis när jag lagt Sixten i vagnen kom David och plogade. Men han hade det inte helt lätt han heller. För det låg inte mindre än tre träd nedblåsta över vägen. Nere i Jula var det inte plogat, och det är inte Davids väg att ploga, så jag fick ändå pulsa större delen av min promenad.

• I måndags gick jag på föräldraledighet igen. Karin kom på förmiddagen och medan hon var här passade jag på att byta gardiner och plocka undan alla ljusstakar och stjärnor. Daniel var tillbaka på jobbet. Han jobbade dock bara halva dagen för på eftermiddagen möttes vi i Götene för att bada. När vi kommit hem därifrån och Sixten fått sig sitt andra bad gav jag mig ut på en löprunda. Jag testade pannlampan jag fick av Daniel i julklapp. Alltså, den är inte att leka med. Jag får ha ett batteri i en liten ryggsäck på ryggen. Men satan i gatan vad den lyser starkt. Som en bil med extraljus typ.

 

• I tisdags hade jag och Lena bästa hänget. Vi åkte och handlade tillsammans och sen åkte vi hem till henne och åt lunch och drack kaffe. Så härligt vi hade det!
• I onsdags kom Andréa och hennes två barn hit och fikade. Jag har ingen aning om vad vi pratade om men det var säkert trevligt. Jag har lite svårt att fokusera på fyra personer. Andréa tyckte likadant så hon tyckte vi skulle ses ensamma istället. Jag blir så fnissig när jag tänker på det. Vi är så olika, men det här var vi lika med. Vi fick hem vår nya spis också!
• I torsdags genomförde jag den sämsta morgonpromenaden någonsin. Allstå, den isgatan. Den blåsten och så regn till på köpet. Regn och blåst kan jag ta. Men isgatan. Den var inte nådig. Jag har aldrig varit med om något liknande. Det gick inte ens att gå på dikeskanten. Och sen var det vatten på isen så jag blev jätteblöt om fötterna. Jag trodde att det kanske skulle bli bättre nere i Jula, men det var likadant där. I nära 7 km halkade jag runt. Och barnvagnen gled av vägen i blåsten. Jag höll på att bryta ihop. Men hem kom jag och oskadda var vi båda. På kvällen var jag på power.

 

• I fredags var Sixten och jag och handlade. På eftermiddagen hämtade vi mamma vid tåget.
• Igår var jag på power. Efter middagen åkte Daniel och mamma och grejade i hennes hus medan Sixten och jag sov middag.
• Idag har jag och mamma rensat ut två garderober. Det såg ut som ett bombnedslag i sovrummet ett tag, men nu har vi ordnat till det efter oss. Sixten vilar, och det är väl tur det. för i eftermiddag ska vi på dopfest i kyrkan. Sixten ska få sin ängel.

Veckans

Efter den här arbetsveckan undrar jag hur livet ska bli i framtiden. Jag slutade klockan 16 i både onsdags och torsdags och var således hemma klockan 17. Det tar ju inte en timme att åka från Götene, men när man samåker så tar det lite längre tid. Och samåka kommer jag ju att göra. När jag kom hem klockan 17 åt vi middag och sen ville jag ju såklart umgås med min familj.

Jag undrar: när ska jag hinna göra mina 10 timmar hemma i veckan och när ska jag hinna (och ha lust) att träna? 

Jag känner mig lite oroad. Och just nu känner jag att jag aldrig kommer vilja jobba 100% ever again. Eller i alla fall inte så länge jag har barn i huset.

Men en sak som är bra med att jobba, förutom då att jag älskar mitt jobb, är att det pirrar i magen när jag tänker på att jag ska få åka hem till mina killar. En annan sak som är bra är att helgen känns speciell. När jag är hemma och är ledig är alla dagar likvärdiga. Jag har liksom inte gjort något för att förtjäna att "ta helg".

I tisdags kväll undrade jag varför jag bett om att få jobba lite till. Jag hade ju egentligen kunnat lämna allt på mitt skrivbord när jag gick hem innan jul. Men igår när jag gick hem kände jag frid i själen, något jag inte hade haft om jag inte jobbat. Allt som jag påbörjade innan jul var klart och jag har gjort fem arbetsområden. Så om min vikarie, som började jobba igen i onsdags efter att ha varit sjukskriven hela hösten, skulle bli sjuk igen har min vikaries vikarie material typ hela våren.

Igår slutade jag lite tidigare, så när jag kommit hem åkte vi alla tre och veckohandlade. Det var ganska tomt i kylskåpet och det kändes så skönt att fylla det. Daniel har inte skött markservicen lika bra som jag brukar göra. Han har varit och är fortfarande okry så han skyller på det. Ah, vi säger väl det då.

Vi hade en så bra morgon idag, Sixten och jag. Egentligen är ju lördagar min sovmorgonsdag, men eftersom Daniel inte är pigg tog jag Sixten när han vaknade klockan 7. Jag lyfte över honom till mig och så låg vi och gosade, något jag inte fått göra sedan i tisdags. Vi åt frulle och sen badade jag honom. Lagom till jag skulle åka till gymmet blev han trött så jag gick och la in honom hos Daniel.

När jag kom hem duschade jag och åt en andra fulle och sen har jag grejat här hemma. Jag har tvättat och plockat undan julen så när som på julgardinerna och adventsljusstakarna i fönstren. De får sitta till på måndag.

Egentligen skulle vi åkt till Karin och Matthias och ätit middag ikväll. Men eftersom Daniel inte är helt frisk så är vi inte välkomna. De ska åka till Indien på fredag, vilket var anledningen till att vi skulle dit, och de vill inte bli sjuka innan de åker. Istället ska vi ha lördagsmys i egen regi och äta tacos.

Pissig springtur och redo för arbete

Idag förmiddags, efter att vi varit ute och gått vår morgonpromenad och efter att vi ätit frulle, drog jag på mig löparskorna och gav mig ut på en springtur. Fyttifan, vad dåligt det gick. Jag fick verkligen kämpa för att inte vika ner mig och gå. Sista kilometern tänkte jag "gud, gud, gud" på repeat, så jag mesade inte.

 

I övrigt har jag blivit klippt av min mor. Typ tre centimeter sa jag, en decimeter sa hon. Så fick det bli dårå. Det behövdes säkert så mycket som det får utstå under en dag - Sixtens konstanta dragande och bitande. För att inte glömma den lilla eldsvådan.

 

Sixten fick ett trötthetsanfall efter maten så jag kunde jobba ostört i nära tre timmar. Nu har jag gjort mer än vad jag tänkt att jag skulle göra under lovet. Bra det, tänker jag. Då kanske jag inte behöver sitta hela kvällarna den här veckan.

 

Vi har också bäddat rent i sängarna, jag har tvättat en tvätt och Sixten är badad.

 

Nu har vi alla tre ätit kvällsmat tillsammans. Sixten sover i sin säng och jag har förberett mig för en tre-dagars arbetsvecka: väskan är packad, matlådan står redo i kylen och kläderna är framplockade.

En uppdatering utan lust

Hade jag inte vetat bättre hade jag trott att jag är gravid. Den här tröttheten jag känt de senaste dagarna tillsammans med bristen på lust att göra någonting. Plus att mitt luktsinne är helt galet och att jag inte kan somna utan att en kroppsdel snuddar vid Daniels hud och att jag sover dåligt på nätterna. Jag har varit med om det här förut. Kanske är det mitt undermedvetna som säger till mig att göra en "Madde". Ha!

 

Jag försöker tänka tillbaka på vad jag gjort de senaste dagarna. Tittade i mobilen för att se vad jag dokumenterat. Men jag har inte tagit ett endaste kort. Det säger mycket. Jag brukar ju ta massor med bilder.

 

I fredags vet jag att vi var i stan och tittade på ny spis. Den som vi ville ha kostade 25000 kr och då fick jag en chock och en liten depression. Vi är ju inte gjorde av pengar heller.

 

I lördags var jag på power. Jag tänkte flera gånger förra veckan att jag skulle ut och springa, men jag kom mig aldrig för. Och jag fick tvinga mig till gymmet i lördags. Det är fan illa ställt när jag inte ens känner för att träna. Men när jag väl var där och insåg att jag inte tappat så mycket som jag trott, så kändes det rätt bra. Jag har ju faktiskt gått mina morgonpromenader..

 

Jag lyckades låsa in mig på toaletten på gymmet. Jag fick lite panik. Man ska aldrig gå på en offentlig toalett utan att ta med mobilen. Jag kom på att Ananthi säkert skulle sakna mig om jag inte var på plats. Men ut kom jag till slut med lite hjälp och jag kom i tid till passet.

 

På eftermiddagen var jag, Daniel och Sixten och fikade hemma hos Ananthi och Anders. Det var mycket trevligt och roligt.

 

Igår började Sixten och jag dagen med att gå ut och gå. När jag duschat och vi ätit frulle åkte vi till Lena och drack förmiddagskaffe. Det var längesen vi träffades så vi hade mycket att prata om.

 

Idag har vi varit i Falköping. Daniels syster har gjort mina naglar eftersom hon går en kurs. På vägen hem stannade vi till i Gudhem och hämtade Daniels handskar och jacka som han glömt på jul. Vi stannade också till i Skövde och hämtade ut mina muggar och skålar som jag beställt.

 

Eftersom jag tycker det är så tråkigt att skriva inlägg utan bild kommer här en från när vi firade jul med Daniels pappas släkt.

Ah, jag glömde nämna att jag jobbat en massa. Jag har planerat och gjort material till ett helt arbetsområde.

Mindre bra start

Jag vaknade upp på värsta tänkbara humör imorse, denna första dag på det nya året. Inte så bra start. Jag kände att jag hade kunnat ha ihjäl något eller någon. Men nu har snart dagen gått och alla lever och har hälsan.

Det har blivit många sena kvällar i rad och inga tuppeluringar på dagen och då blir jag sådan.

När jag plockat i ordning och städat och skurat hela huset samt tvättat tre tvättar kändes det lite bättre. Det har tagit mig hela dagen att få ordning och reda här hemma. Kaos. Ingenting låg på rätt plats. Katten kommer in med sina skitiga fötter och sätter sina avtryck på golv och min fina vita trappa. Jag tyckte det var så nyss jag storstädade. Jag har som policy att det ska kunna komma oväntade besök utan att jag ska känna att jag skäms över mitt hem. Så har inte varit fallet den senaste veckan.

När jag blivit på bättre humör åt vi tacos och nu tittar vi på film. Tänk att en dag som börjat så dåligt ändå kunde ordna upp sig.