Vecka 4

Den här veckan har jag verkligen varit ur fas. Sixten har sovit oroligt, viket har inneburit att jag varit sååhå trött. Det har varit mycket att göra också, och det har känts som att min tid verkligen inte har räckt till för allt jag varit tvungen att göra. Och velat göra. Men jag har pusslat, och med hjälp av Jesper och med kompromiss från Daniel har det gått ihop.

I fredags hade jag och Lena en gemensam födelsedagsmiddag med truppen här hemma hos mig. Hon har fyllt och jag fyller ju om ett tag. Vi åt hamburgare och pratade om allt mellan himmel och jord innan vardagsrumsgolvet blev ett dansgolv. 

Herregud, vad roligt det var! Vad jag skrattade under kvällen. Så härligt!

Igår blev det inte många knop gjorda. Jag hämtade Sixten, som sovit hos mamma, och där var också Karin, Johan och barnen. Både Sixten och jag var trötta, så vi sov middag innan vi åt mat och sen åkte till Bengt och Elisabeth och fikade.

Den här dagen började riktigt dåligt. Jag blev jättearg på Sixten innan vi ens ätit frulle. Jag blev alltså vrålarg. Sixten tog det hela med ro och kom med massa bra argument för varför han gjort som han gjort och att det inte var hela världen. Så lik i sin far i det avseendet. Det gjorde såklart att jag istället fick dåligt samvete.

Medan Sixten åt frukost tränade jag, och när jag duschat kom Stella hit och lekte. Hon åkte hem vid middagstid och när vi ätit gick Sixten och jag ut. Vi tvättade bilen och grejade med grejer.

Det var verkligen så skönt att vara utomhus hela eftermiddagen. Och roligt hade vi också. Sixten råkade spruta med vattenslangen rakt på mig. Han skrattade så han tjöt. Jag skrattade inte riktigt lika mycket.

Precis innan vi skulle gå in fick Sixten syn på himlen. Han tyckte den var så fin, och ville att jag skulle ta kort på den och honom.

När vi kom in myste vi ner oss under en filt i soffan och tittade på Frost och åt glass. Eftersom han inte vilat middag idag satt han stilla nästan hela filmen. Så mysigt. Jag snuffsade in mig i hans hals och sa att jag älskar honom så mycket att mitt hjärta spricker. "Det är mycket" svarade han då. Helt rätt.

Sixten somnade så fort han la ner huvudet på kudden, och jag har återtagit min plats i soffan. Huset är i ordning, väskorna är packade, matlådor gjorda, tvättkorgen är nästintill tom, sängarna är renbäddade och bilen är ren. Nu hoppas jag att den här veckan blir lugnare än veckan som gått. Och att jag får sova bättre.

Helgens

Igår vaknade jag och hade ont i knät. Det smög sig på redan under fredagskvällen, och jag hoppades såklart att det skulle försvinna under natten. Men icke. Jag fick hoppa över träningen, något som får mig på dåligt humör.

Jeppson och jag åkte till stan och uträttade ärenden. Jag bockade därmed av några saker på min att-göra-lista. Skönt för mig. Vi avslutade med att äta lunch.

Det var riktigt längesen jag åt sushi. Det är ju bara SÅ gott!

När vi kommit hem satte jag mig och jobbade lite, kollade lite serier och läste i min bok. En lugn och skön lördagskväll.

Imorse vaknade jag tidigt och utsövd. Jag smög upp och tränade och lagom till jag duschat och gjort mig i ordning kom Jeppson upp. Vi åt en lyxfrulle framför ett avsnitt av Vikings innan vi tog på oss och gick ut.

Vi har varit skridskosugna båda två, och jag såg på Facebook att flera varit ute på sjön och åkt, så vi gick dit med skridskorna i högsta hugg. Jag som klagat på solens uteblivande kan inte klaga på helgens väder. Det har verkligen varit ljuvligt.

Det var så himla roligt att åka skridskor. Vad jag skrattade! Samtidigt är det väldigt rogivande när man kan åka och åka hur långt som helst.

När vi kom hem städade jag huset och grejade med tvätt medan Jeppson lagade mat. Efter maten åkte jag till Falköping och hämtade Sixten. 

Nu sover barnet i sin renbäddade säng, väskorna är packade, tvättkorgen är så när som tom, huset är städat och matlådor gjorda. Jag har laddat mina batterier genom ostörd sömn, frisk luft och solljus. Jag är redo för en ny arbetsvecka.

En lång vecka

Det är så skönt att det är fredag idag. Det känns som den här veckan har varit otrevligt lång, fastän jag var hemma och vab:ade med Sixten i måndags. Jag har känt mig nedstämd hela veckan, utan att jag egentligen har haft någon anledning till det. Jag har naturligtvis försökt analysera fram vad min deppighet berott på, men jag har inte kommit fram till något. 

Kanske beror det på det gråa vädret. Jag är ju så väderkänslig, och fastän jag tar mina D-vitaminer så känner jag att mina ögon måste få solljus. När jag beklagar mig säger alla att jag ju snart ska åka till solen. Men det hjälper inte mig nu. 

Idag kikade solen fram, och när jag såg detta genom mitt arbetsfönster vrålade jag: "SOLEN!" så min kollega hoppade högt. Så när jag gjort mina naglar skyndade jag mig hem och bytte om till löparkläder och gav mig till skogs. 

Det var lite svårsprunget i snön måste jag tillstå. Jag spände varenda muskel och sprang likt en pinne för att jag var rädd att halka omkull. Jag skulle inte bli jätteförvånad om jag har träningsvärk i hela kroppen imorgon. 

 På tal om snö. Jag tycker att det är så härligt! Det lyser upp och är så fint. 

Och Sixten är lika glad han. Det tar väldigt lång tid att gå till eller från bilen, eftersom han vill greja i snön. Jag förstår honom, så jag låter det ta den tid det tar. 

I helgen ska jag försöka bocka av lite på min att-göra-lista. Bäst att passa på när Six är hos Daniel. Jag hade tusen gånger hellre velat ha honom här, så vi kunnat leka i snön. Men det är som det är med den saken. Jag tar tillfället i akt att göra saker som är lättare utan en treårings sällskap och att sova ostört om nätterna, så att jag kan vara en bra mamma.

Saker jag är tacksam över idag

Den bästa stunden på dagen är när jag nattar Sixten. Under en period läste vi bok innan han somnade, men både före och nu efter den här bokperioden, vill han hellre prata. Som svensklärare gör det såklart liiite ont i själen att inte läsa en god bok, men jag uppskattar verkligen vår pratstund. Mamma, och även Daniel och Jesper, påpekar att Sixten är väldigt lik mig. Vi tänker och känner väldigt mycket. Behovet av att prata av sig är nog lika stort hos honom, som hos mig. 

Vi brukar berätta vad vi har gjort på dagen och om det har hänt något så pratar vi mer om det. Vi pratar om saker vi gjort, och saker vi ska göra. Med jämna mellanrum pratar vi om vad vi är tacksamma och/eller glada för.

När man tar sig tiden att tänka efter så har jag väldigt många saker att vara tacksam över. Att jag har ett jobb jag älskar och som ger mig en inkomst. Att jag har tak över huvudet. Att jag har värme i huset. Att jag har ett hem. Att jag inte behöver vara hungrig någon längre stund. Att jag skrattar från själen minst en gång om dagen.

Just idag är jag tacksam för följande saker:

Att jag fick kaffe på sängen av Jesper imorse.

Ja, det stör mig som är rutinmänniska att Jesper har vänt på dygnet under lovet. Men just imorse störde det mig inte, ty han kom och gav mig kaffe på sängen en minut efter att min väckarklocka ringt. Och just idag var jag så sjukt trött. Jag kunde verkligen inte vakna. Jesper sa till och med att mitt kaffe skulle bli kallt om jag inte vaknade.

Att jag hade en bra lektion

När jag gick för att ha min första lektion stod rektorn utanför dörren. Voy, voy. Ett oplanerat lektionsbesök som ligger till grund för lönesättningen. Och jag som var så trött! Men jag hade lektionen väl förberedd och eleverna skötte sig exemplariskt.

Att det gick bra att springa

Jag har inte sprungit sedan nyårsafton eftersom jag varit sjuk och okry. Så jag tänkte att det skulle gå svintungt idag. Men det gjorde det inte. Jag blev nöjd med min tid.

Att jag har vänner som hör av sig

Jag är inte bäst i världen på att höra av mig till mina vänner. Det är Lena jag är bäst på att höra av mig till. Men när det dåliga samvetet gnager tänker jag att det inte bara är mitt ansvar. Så idag blev jag glad när Kristin skickade ett sms imorse. Det gjorde min dag. 

Och när jag stod i duschen förut ringde Karl. Jag kunde av förklarliga skäl inte svara, men jag ringde upp och så pratade vi en stund. Så härligt!

Julledighetens sista

Den där förkylningen som smög sig på i måndags ligger fortfarande och smyger i kroppen. Den vill varken bryta ut eller försvinna. Jag har inte kunnat träna som jag planerat och inte haft lust eller ork till att göra det jag tänkt nu när Sixten varit hos Daniel i helgen. Sjukt störigt. Istället har jag vilat - hängt i soffan och nött serier. 

Men idag kände jag mig lite piggare så jag kunde åka till stan och handla. När jag kom hem satte jag mig och jobbade lite innan jag fick med mig Jeppson ut på en vintrig promenad. Det var så skönt! Solen sken och kylan nöp i kinderna. Och vilket sällskap sen! Det hör verkligen inte till vanligheterna att vi tar en liten promenix.

Nu är Sixten hemma igen och sover sött i sin säng. Jag har förberett arbetsveckan genom att packa våra väskor och göra matlådor. Tvättkorgen är så när som på tom och huset är i ordning. Jag känner mig redo för en ny termin. Den sista med min klass 9E.

En förmiddag i snön

Sixten blev överlycklig när han vaknade och såg att det snöade och att det låg lite snö på marken. Han var snabb på att äta upp frullen så att vi kunde gå ut och åka pulka. Jag har väntat hela jullovet på snön, så jag var inte sen att hänga på.

Det var inte mycket snö att tala om, och blött var det, men vi var såklart glada för det lilla.

Sixten åkte pulka ner från Minberget och skrattade så han tjöt. Det finns inget bättre än att se Sixten glad. 

Innan vi gick in gjorde vi snöänglar och åt lite snö. Härligt!

Alfons Åbergs kulturhus

Nu är det inte många dagar kvar på vår julledighet. Vi har ju mest varit hemmavid men igår gjorde Sixten och jag en liten dagsutflykt. När vi ätit frulle hoppade vi in i bilen och styrde kosan mot Göteborg.

Vi stannade till i Partielle hos Bengt A och mamma. Där fick vi lite förmiddagsfika innan vi tog mamma med oss och åkte in till Göteborg och gick till Alfons Åbergs kulturhus. Sixten tycker mycket om Alfons, och böckerna vi har är väl lästa.

Sixten tyckte det var toppen! Vi tittade på en föreställning och sen gick han lös i huset. 

Höjdpunkten var att åka helikoptern som Alfons bygger i boken "Aja baja, Alfons Åberg". 

Just den boken har vi inte, så den köpte vi med oss som ett minne.

Innan vi åkte hem åt vi hamburgare på Max. En väldigt bra och mysig dag tillsammans med mamma/mormor.

Nyårsafton

Jag vaknade strax efter klockan 6 igår morse och kände mig utvilad. Jag låg och drog mig lite innan jag smög upp och väntade på att det skulle bli så pass ljust att jag kunde ge mig ut på en springtur. 

Det var lite slirigt och tungt, men jag fick en helt okej tid ändå. Jag var nöjd så.

När jag ätit frulle och duschat väckte jag Jeppson. Vi gjorde oss i ordning och åkte sedan till hans föräldrar och åt nyårsmiddag.

Jag smet därifrån lite tidigare eftersom jag skulle åka till Falköping. Egentligen skulle Sixten vara hos mig eftersom han var hos Daniel förra nyår. Men när Daniel messade mig och sa att Sixten kunde vara hos honom, då han ändå inte hade något att göra, kände jag att jag hellre sitter ensam än att Daniel gjorde det. Så jag kom med förslaget att vi skulle fira nyår tillsammans alla tre.

Jag hade med mig en nyårspresent till Sixten - hattar, tutor och serpentiner.

Vi lekte, åt hamburgare och marängsviss, tittade på tv och myste. Sixten tyckte att det var toppen att vara tillsammans med båda sina föräldrar samtidigt. 

Mitt hjärta går i tusen bitar när jag ser att Sixten tycker det är så roligt att vi är tillsammans alla tre. Det är en stor sorg för mig att vi inte kunde få det att fungera. Men jag vet samtidigt att Sixten inte skulle tycka att det vara lika toppen om vi bodde tillsammans.

När Sixten började bli övertrött åkte vi hemåt. Innan vi åkte sa jag till Daniel att det var den bästa nyårsaftonen på länge. Och det menade jag verkligen.

Imorse vaknade jag med ont i kroppen, i halsen och lite feber. Inte roligt alls, men det kunde varit värre. Det får bli en vilodag.