Söndag

Jag anser att träningsvärk är Guds gåva till människan. Men den träningsvärk jag känner idag är i en egen klass. Den är inte skön någonstans. Jag fick rulla ur sängen. Och när jag skulle borsta tänderna fick jag lägga tandborsten på handfatet och sen öppna munnen och röra huvudet fram och tillbaka. Nej, inte riktigt. Men nästan.

Nu har Ananthi och jag varit och ätit mat och sen tittat på den sjätte Falk-filmen. Det är så en söndag ska vara. Jag har tvättat också, så lite nytta har jag gjort. För alla som undrar så ja, Joel Kinnaman och jag är fortfarande ett par. Synd för er. Toppen för mig.

Jag har inte så mycket som tittat på min arbetsväska denna helg. Det kanske jag borde ha gjort, men jag har inte känt någon lust. Jag tror det beror på att kommande vecka känns lite tung. Jag har fyra utvecklingssamtal á en timme styck utanför arbetstiden och dessutom är det öppet hus på skolan till klockan halv nio på onsdag kväll. Ingen go korv.

Måste sluta tänka.

Thaiboxningsgala

Jag var lite skeptisk till det här med thaiboxningen eftersom jag inte tycker om att folk slåss. Men jag gick dit med ett öppet sinne och tänkte att det är ju ändå en form av sport. Men satan i hela gatan vad de slogs. Jag satt och hade ont i magen hela tiden. När blodet sen började stänka tyckte jag att det var obehagligt värre. För att inte tala om när en kille blev sparkad i nacken så han blev medvetslös.

Jag och Ananthi gick innan det var slut. Jag ångrar inte att jag gick dit. Det var roligt att ha sett det. Men det var som sagt lite obehagligt, och när det inte blev som vi tänkt oss tyckte vi att det var lika bra att gå.

Vi gick/sprang hem till mig och efter en stund kom även Camilla. Vi satt och drack lite vin för att sedan gå vidare till Statt där Maskinen spelade. Det var jättemycket folk ute och för en gångs skull hade jag roligt på Statt.

Skit-Lindex och broccoli

Herregud, vad jag blir trött på Lindex här i stan. Jag gick dit för att köpa ett par strumpbyxor, och hade det inte varit absolut nödvändigt skulle jag har struntat i det när jag såg vilken jäkla kö det var. Inte nog med att det var aplång kö, expediterna där måste drick slödryck morgon, middag, kväll. Det tog skitlång tid. Jag skulle inte säga något om det hände någon enstaka gång. Men det är alltid så. Jag frågade Ananthi om hon trodde att strumpbyxorna var larmade, eller om vi kunde segla ut med dem. För det hade varit rätt åt Lindex.

Jag inhandlade även en ny mössa. Jag tycker den är ball. Egentligen borde jag ha köpt den till Sara. Hon har alltid mössa när hon har en dålig hårdag.

Nu har jag städat lite här hemma. Jag fattar inte vad jag dammar ner. Kanske framförallt hårar ner. Vi pratade om att komma hit en sväng efter Thaiboxningsgalan ikväll, så jag har städat till det. Och så har jag lagat lite mat. Den här bilden är till Linda i Karlstad. Titta på broccolin! Det är tack vare Linda jag har lärt mig äta broccoli igen efter att jag spydde det för typ 200 år sen.
Dessutom är detta ett bevis på att jag inte äter korvkaka varje helg.

Lenas och mitt fredagmys igår var mysigt som sig bör. När vi skulle gå och handla höll jag på att trilla i trappan i Lenas uppgång. Lena Spena reagerade snabbt som en vessla och tack vare henne så förhindrades ett brakande fall.
Jag har varit så myssugen hela veckan, och helst av allt skulle jag velat vakna upp i någons armhåla alla mornar denna vecka. Men i brist på armhålor fick Lena igår bli offer för mitt mysbehov. Jag satt och buffade på henne hela tiden. Slog henne lite på armen, pillade henne i håret och klappade henne på kinden. Naaw.

Väntar

Det finns de som tycker att jag är knäpp som ställer klockan en lördagmorgon för att gå till gymmet. Men sådan är jag. Jag vill vara där när de öppnar. Då är det inte så mycket folk där. Men det där med att ställa klockan visade sig vara helt i onödan då jag vaknade tio över sex. Och givetvis kunde jag inte somna om. Vad är det om eller? Förstår inte jag att jag är trött och behöver sova? Eftersom gymmet inte öppnar förrän klockan nio sitter jag här och väntar. Och dricker kaffe. Och konstaterar att det verkar bli soligt idag.

Vecka 4

Då var det fredag igen. Den här veckan har gått fort men känts otroligt lång. Hur går det ihop? Det är i alla fall så den har upplevts. Jag har fått en del vettigt gjort.
Jag har beställt en klipptid. Hey hey hey, det tog inte så lång tid att få tummen ur ändå.
Jag har även beställt tid till och också varit på Barnmorskemottagningen. Japp. Nu är man inte ungdom längre, så man får inte gå till ungdomsmottagningen. Det var en mycket märklig upplevelse. Burdusare människa har jag inte träffat sen.. jag kan inte ens komma ihåg senast. Herregud. Tur att jag bara skulle dit för att få ett recept.
Jag har fått ett Statoil-kort. Jag har tankat på mammas i ett tags tid. Men nu är det slut med det. Jag tror dock att jag ska behålla det. In case of emergency. Man vet ju aldrig hur framtiden ser ut.
I veckan har jag också fått höra av mina elever att jag är hård men snäll. Jag tar det som komplimanger båda två.

Nu ska jag och Lena ha fredagsmys. Heja Elin Kling!

Vinterdag

Idag var det som sagt dags för friluftsdag. Tänk att få vara ute hela dagen. Jag älskar frisk luft. Tänk att dessutom få göra det under arbetstid och få betalt. Det är ju toppen. Imorse gjorde jag en liten matsäck med varm choklad och smörgås. Det var så himla mysigt. Precis som när man var liten. Det luktade varm choklad i hela lägenheten.

Vi åkte till Kulhult vid Timmerdala som är mest känt för sin U-backe. Alla elever var helt uppspelta och glada. Det var roligt att se. Jag fick låna mammas termobyxor, eftersom jag inte äger några egna, och satan i hela gatan vad het man är i det. Vi skrattade åt varandra, jag och mina snygga elever.

Som lunch åt vi korv. Det smakade mycket bra. Jag kom på mig själv att glömma bort att jag var en av lärarna. Det tog ett tag innan jag kom på att jag kanske borde hjälpa till att servera korven. Jag hade fullt upp med att förhindra mulningar och undvika att själv bli mulad. Jag förstår inte varför jag verkade vara ett lovligt byte.

Jag gratulerar Karl på namnsdagen. Inte för att han läser min blogg. Men jag gör det utifall att. Jag passar även på att gratulera Lena och Micke. Inte för att någon av dem heter Karl. Utan för att det vankas flytt.

Är inte bortglömd ju

Jag tycker att det är orealistiskt och onödigt att gå omkring att längta, när man liksom inte behöver. Så när jag kom hem idag ringde jag till mitt lilla hjärta. Jag ringde till hans mamma, som berättade att min gullunge var hos sin pappa den här veckan. Hon berättade också att han pratar om mig väldigt ofta. Att det glittrar i hans ögon när han pratar om mig. Att han vill komma och hälsa på mig. Jag blev helt rörd. Jag som trodde att han glömt mig.
Jag ringde till pappan och fick prata med mitt lilla mök. Han sa att han hade väntat på att jag skulle ringa. I samma ögonblick försvann alla mina tvivel om att mitt samtal var att gå över gränsen. Om det var det, så skiter jag i det. Vi pratade i tio minuter om dittan och dattan. Jag frågade hur det gick med läsningen och han sa att det gick toppen. Jag log. Jag frågade om han läser bättre än mig nu. "Nej, inte än men snart" svarade han. Jag log bredare. Samtidigt som jag längtade mer.

Idag hittade jag min älskade penna som jag tappade bort igår. Den låg på en arbetskamrats skrivbord under massa papper och böcker. Jag vet att jag var där och rotade igår, så jag är helt skyldig till pennans försvinnande. Men galet glad blev jag när jag fann den imorse. Ordningen återställd på torpet.

Imorgon ska vi ha friluftsdag. Hela skolan ska ut och åka pulka och skidor. Det gäller att pälsa på sig. Jag skulle åka hem till mossen för att hämta varmare skor och en annan jacka förut. Ananthi och jag samåkte idag, eftersom hon har praktik i Skara och idag stämde våra scheman överens. Ananthi erbjöd sig att köra så min bil fick stå. Och när jag skulle starta den för att åka hem förut, ville den inte starta.
Jag kunde inte förstå det. Jag hade igång den imorse eftersom jag var tvungen att parkera om. Och inte en enda gång i vinter har den så lite som morrat eller dröjt vid starten, fast det varit -25. Men idag! Jag försökte och försökte. När jag satt där och höll på, gick jag igenom alla tänkbara lösningar på mitt problem. Sen bad jag bilen att "snälla, snälla starta". Men näe. Då dunkade jag huvudet i ratten. Som han i filmen Cops. Sen startade den. Då började jag skratta.

Dåliga tisdag. Eller onsdag?

Idag när jag åkte hem från jobbet körde en polisbil upp bakom mig. Min första tanke var givetvis "hur fort kör jag?" Min andra var "när drack jag senast?" Min tredje var "shit, jag har inte satt på det nya skattemärket." Men polisen verkade ha viktigare saker att göra än att stoppa mig just idag. Så jag kunde andas ut. Det fick mig dock att inse att det faktiskt vore bra att sätta på det där märket. Men jag har inte gjort det än. Det kommer. Måste bara tvätta bilen först.

Idag har varit en dålig dag. Det kan ha att göra med att jag vaknade kl 4 och jag kunde givetvis inte somna om. Satan. Alla dessa föräldrasamtal förvirrar mig också. Jag tappar fokus. När jag satt i lärarrummet, på vad jag trodde var min lunchrast, kom mina elever och sa att vi börjat för en kvart sen. Näe. Jaha. Det är tydligen tisdag idag. Jag trodde det var onsdag där ett tag. Åh! Till på köpet har jag förlorat min favoritpenna. Cissi! Min turkosa fina stiftpenna. Det är den andra i sitt slag som jag förlorar ju..

Mitt enda skratt fick jag när jag var hos Karl och drack kaffe. Det började redan innan jag kommit in, när jag fick se mina bilspår som ledde rakt in i häcken. För att vara på den säkra sidan gick jag till Karl. För att slippa backa ut från uppfarten och göra samma misstag på mindre än en vecka.

För att få dagen att kännas lite bättre beslutade jag mig för att göra mina äckliga fötter lite fina med hjälp av nagellack. Min högra ringtå är en exakt kopia av pappas tår. När jag skulle hälsa på honom på sjukhuset en gång hade jag glömt vilket rumsnummer han låg på, men fick se ett par fötter i ett rum och kunde identifiera honom. Jag blir varm i själen när jag ser pappa så tydligt i mig själv. Trots att det har med fötter att göra.

På tal om att sakna. Jag längtar efter mitt lilla busfrö, mitt hjärta. Jag längtar så jag tror jag dör. Han har nog glömt mig nu.

Frystorkad

Oh my God, jag har frystorkat. I ansiktet. Det är som en kycklingfilé eller en korv som legat i frysen för länge. Eller om man inte varit noga med att plasta in fisken som man lagt i frysen. Det var -12 grader när jag gick ut och gick en promenad när jag kom hem från jobbet. Jag fick hålla ett bra tempo för att hålla värmen uppe, men när jag kom hem efter en och en halv timme hade håret, halsduken och kragen på jackan frusit till is av min andedräkt. Och min stackars lilla hud. Jag funderade på hur jag ska göra nästa gång för att undvika denna frystorka. En idé jag fick var att vira in ansiktet i plastfolie, precis som en fiskfilé. Men så kom jag på att det kan bli svårigheter att andas. Däremot skulle jag förmodligen skrämma slag på alla jag möter. Det är ju en bra sak. Jag är lite rädd att bli våldtagen när jag är ute och går ensam på kvällen. Men om jag var insvept i plastfolie skulle jag inte behöva spela utvecklingsstörd varje gång jag fick möte.

Kylan till torts, promenaden var klart värt det. Det var jätteskönt att rensa huvudet med lite frisk luft. Jag var ensam och lät till och med bli att lyssna på musik. Jag tvingade mig att umgås med mig själv. Det var inte fy skam. Jag vart så förbannad, ja så förbannad att jag blev helt varm, på jobbet så jag var tvungen att reda ut det hela.

När jag kom hem från min promenad duschade jag i vanlig ordning. Jag börjar bli väldigt trött på mitt duschdraperi. Det gör närmanden på mig. Slickar sig mot min rygg. Det är obehagligt. Jag måste göra något åt det. Jag skulle vilja investera i glasdörrar. Det får jag skriva upp på min lista.

Idag har jag förgyllt min långa arbetsdag med en lunch med Emil. Det är så roligt att vi tagit upp kontakten igen. Vi var jättebra vänner på högstadiet och när han sen flyttade till Skara så gled vi ifrån varandra. Så en bra sak med att jag fått jobb i Skara är att vi nu kan träffas allt som oftast. Det gillar jag.

Semelpremiär

Ja, jag har då aldrig haft en sötare pojk i min säng än vad jag har haft idag. Mitt lilla mök har varit på besök och han var trötters. Sov som en stock. Så jag och Andréa umgicks och för min del var det semel-premiär. Jag tänkte att jag skulle hunnit baka egna men den däringa rättningshögen har stirrat på mig. Lundstedts semlor är troligen godare i alla fall.

Andréa skulle äta middag med pappan till hennes barn så jag åt innan vi gick hem till henne. Jag åt korvkaka och Andréa smakade. Hon känner mig väl och tyckte det var konstigt att hon fick smaka från min gaffel. Vår konveration om detta ballade ur totalt och slutade med Rea mer eller mindre låg i min soffa och höll på att skratta ihjäl sig. Jag och andra sidan tyckte inte att vår konversation var lika rolig. Men jag skrattade åt att hon skrattade, och så tappade jag gaffeln på min vita matta. Ja, herregud vad roligt vi har haft.

När jag varit med Andréa gick jag till Ananthi. Vi tittade på den femte Snygg-Olle aka Johan Falk. Eller alltså.. Johan Falk är inte Snygg-Olle. Det är det Herr Wagner som är. Jag ska gifta mig med Joel Kinnaman. Vi har redan ett hemligt förhållande. Oj, kanske inte så hemligt nu längre..

Imorgon är det en ny arbetsvecka. Det vankas utvecklingssamtal. Sena kvällar. Det är ingen go korv, som Sara skulle ha sagt. Men jag ser fram emot att träffa mina gullungars föräldrar. Det ska bli roligt. Dessutom - på torsdag ska vi ha vinterdag. Vi ska vara ute i snön hela dagen. Det gillar jag. Go korv, med andra ord.

Sköna söndag

Morgonpromenad är bra skit. Jag gick upp imorse och drog på mig kläder och gick ut och gick en lång promenad. Det är friskt ute. Det gillar jag. Frisk luft var precis vad jag behövde. Jag har sovit jättedåligt inatt. Jag drömmer helt cp. Tack och lov fick jag ett mess i natt som väckte mig ur en jättekonstig och obehaglig dröm. Jag blev tacksam för väckningen, men somnade om och drömde ännu värre.

Det är inte direkt ohalt ute. Jag höll på att halka omkull till ett vågrätt läge flera gånger, men lyckades styra upp det samtliga gånger. Jag blir så fnissig när sånt händer. Sen funderar jag på hur många som sett mig. Jag har sladdat runt rätt bra. Det är en sak som är säker. Och mina sladdar? - sladder? - sladdor? - sladds? har varit till allmän beskådan. Det är inte många ute tidigt en söndagsmorgon, men hur många som gömmer sig bakom gardinerna kan man aldrig veta.

Sista biten av promenaden gick jag och fantiserade ihop min frukost. Den smakar mycket bättre efter en frisk promenad och en dusch. Det vart ägg och smörgås. Mycket gott. Nu ska jag fixa fika. För Andréa ska komma hit.

Lördag

Om jag inte har träningsvärk imorgon kommer jag att bli mycket besviken. Jag har rott, styrketränat, rott lite till, sprungit och gått. Eftersom Lena hade feber och hostade som en tok igår, så väntar jag bara på att bli sjuk jag med. Så jag tänkte att jag måste passa på att träna innan jag blir sjuk.

Jag har precis varit och fikat med das trupp - Lena, Jonna och Sara. Det var inte igår vi satt på Ströget vill jag lova. Vi pratade igenom förra lördagskvällen och smidde framtida planer. Trevligt värre.

Nu ska jag fortsätta att rätta. Min rättningshög är satan i gatan inte att leka med. Den är enormus gigantus. Och vad tänkte jag när jag sa att eleverna själva skulle välja ut 15 länder med huvudstäder, 5 floder, 5 berg/bergskedjor och 5 hav som de skulle markera på en världskarta? Seriöst. De hade hela världen att välja ut dessa saker från. De har givetvis inte valt de största, vanligaste eller mest kända sakerna heller. Små små floder, små små berg som ingen själ har hört talas om. Vad hände med Amazonas och Himalaya? Eftersom jag inte kan hela världens geografi måste jag slå upp det allra mesta för att kunna rätta och se att de satt ut allt på de rätta ställena. Det tar aaaaslång tid. Jag kan inte ha tänkt.

TGIF

Min arbetsvecka och helg kunde inte ha slutat respektive börjat på ett bättre sätt. Jag och Lena lagade god mat och drack rödvin, pratade igen det mesta vi missat och skrattade precis lika mycket som vi brukar. Vi tittade på Let's Dance och jag fick lägga band på mig för att inte prata bort hela programmet. Jag har verkligen saknat henne, saknat oss. Det var lättare att träffas när jag bara jobbade 50% och hon var sjukskriven. Nu jobbar vi 100% båda två, och då är det banne mig inte lätt att få till det.

Lena och jag var båda förundrade över det faktum att jag inte gick hem förrän kl 23. Herregud, det är ju nästan morgonkvisten för mig. Men det var så trevligt där i soffan och jag trivdes rätt bra. Jag glömde nästan bort att jag blev trötters tös. Men när jag började lyfta på luggen, vilket jag gör när jag är trött - antagligen för att jag tycker att det är störigt att ha något i pannan då, tänkte jag att det kanske var dags att dra mig hemåt.

Idag tänkte jag ta mig ut och känna på luften lite granna. Jag sitter inne hela dagarna. Jag känner mig instängd. Jag måste komma ut. Det är så mörkt när jag kommer hem, och jag är inte vidare sugen på att gå ensam i Mariestads mörker. Men det blir snart bättre. Jag har redan flyttat fram timern på lamporna två gånger. Det innebär att det blir ljusare och ljusare. Tur är väl det. Annars skulle det ju vara något fel på jordens lutning och rotation. Ho ho! Det är snart vår ju!

Se framåt

Vardagen blir så mycket lättare när man har något att se fram emot. Allt flyter på lite bättre när man vet att man ska göra något roligt. Det behöver inte vara några stora saker. Det räcker med att jag vet att jag ska träffa någon, eller att jag ska åka någonstans. Nu har jag ganska många saker jag ser fram emot.

Ikväll ska jag och Lena ha fredagsmys. Det ska bli så roligt! Det var verkligen längesen vi umgicks på tumanhand. Längesen vi hade myspys. Inte sedan förra året faktiskt.

På söndag ska jag träffa Andréa.

Jag ska gå på Thaiboxningsgala.

Det är snart lov. Då ska jag ta igen för förlorad tid. Göra sådant som jag känner att jag inte har hunnit med. Förhoppningsvis kanske jag ska ta en lite tur till Lund.

På tal om lov.. Nu är det bara tre veckor till sportlovet. Weheej! En riktig lärare räknar alltid ner till ledigheterna.

Full back

Jag vaknade 04.21 med årets huvudvärk. Härliga lilla dag. Precis som alltid kunde jag inte somna om, så jag låg där och filosoferade tills klockan ringde. Det kändes som den här dagen var som gjord för att bli dålig. Men som lärare är man, eller i alla fall jag, grymt fokuserad på sitt jobb och på mötet med eleverna så man känner inte av när man är trött. Man är så fylld med adrenalin så man tar sig lätt igenom dagen. Men sen slappnar man av, och då känner man att man vaknat i tidigaste laget.

Sen att jag backade in i Karls häck kan bero på att jag är rätt dålig på att föra fordonet bakåt. Jäkla snö som visar tydliga spår. Precis som förra vintern när jag backade ner i mormors rabatt.

Jag måste verkligen klippa mig. Jag vet att det är dags när det är så slitet att topparna trasslar ihop sig. Och den här vintern har verkligen slitit på det. Det värsta är att jag avskyr att klippa mig. Vissa har tandläkarskräck, men jag har frisörskräck. Därför tar det galet lång tid innan jag får tummen ur att ringa och boka en tid. Nästa klippning avgör även min luggs vara eller icke vara. Tåls att tänka på.

Rökbak

Jag tog på mig att fixa personalfikat på fredag. Vad tänkte jag då? Jag tycker ju att det är fantastiskt roligt att baka. Men när hade jag tänkt att hinna med detta? Idag slutade jag klockan 5 och eftersom det är onsdag så vankades det onsdagsmys för första gången i år. Men det visade sig att Lena Spena är sjukers tös, och eftersom jag inte vill bli smittad så sköt vi på myset ett par dagar. Därför passade jag på att baka en kaka när jag kom hem från jobbet idag.

När jag satte in dagens bakverk slog värsta rökmolnet emot mig. Herre min skapare. Jag trodde det brann. Det gav sig inte heller. Det finns rökt korv, rökt skinka, rökt bog, rökt kassler, rökt sik och nu även rökt bärkaka. Tänk om den smakar rökskada. Jag måste komma på en bra förklaring till den smaken tills på fredag i så fall. Eller så kan jag ju säga som det är. Att min spis eventuellt håller på att ge sig.

Jag tror min mormor har satt sina spår i mitt tänk angående att bjuda på fika. Jag vill inte att det ska vara futtigt. Helst ska det vara sju sorters kakor. Alltså känner jag att jag måste bjuda på något mer. Jag måste baka någon mer kaka. Så imorgon får jag påt igen. En till rökbakning coming up.

I min inbox

Det här mailet låg i min inbox när jag kom hem från jobbet idag. Det gjorde mig glad.

Hej Anna!

Grattis till nya jobbet!
Som du förstår följer jag din blogg slaviskt;) Du är bra rolig du, älskar ditt sätt att skriva!
Hoppas att allt är bra med dig annars och att du trivs i nya lägenheten.
Det är roligt att du skaffat blogg så jag kan hänga med i vad som händer.
Ville bara skicka en liten hälsning till dig!

Kramar!

Hemlängtan

Igår kväll fick jag en sådan jäkla hemlängtan. Jag funderade på att åka hem, men klockan var lite för mycket för det. Dessutom jobbar Svenne, som flyttade hem i helgen, eftermiddag så det fanns ändå ingen hemma. Jag tänkte att det säkert skulle gå över tills idag.

Men hela dagen har jag längtat hem till Jula Mosse. Jag har längtat efter huset. Efter allt som hör det till, lukten och alla saker. Jag anser att man inte ska gå och längta efter saker, när man kan göra något åt det relativt lätt. Det finns saker man längtar efter som man inte under några omständigheter eller förutsättningar kan stilla. Så varför gå och längta när man inte behöver? Efter jobbet styrde jag därför kosan hemåt. Tigern kom och mötte mig. Vi hade så mysigt. Efter ett par timmar kände jag att mitt behov av hemmakänsla var mättat, och jag begav mig till stan. Då hade jag passat på att träna och packa med mig kläder och mitt våffeljärn.

Veckans första dag

Jag brukar alltid parkera bilen på gatan här nere eller på den reserverade parkeringen. När jag gick ner imorse passerade jag gatan och insåg att jag inte parkerat där. Men när jag kom till den reserverade platsen stod inte bilen där heller. Va fan, tänkte jag. Jag har blivit dement. Jag stod länge och tittade på längan med bilar. Längan, där min bil också borde stå. Jag vände mig om och kollade gatan. Vart parkerade jag igår? Shit. Har nån snott bilen?

Jag började fundera på vem som skulle kunna hjälpa mig ur denna pikanta situation. Jag hade inte tid med sånt här. Sen såg jag den stå parkerad längre bort. Vem skämta med mig aprillo?
Innan jag kom på att det var Svenne som använt och sedermera parkerat bilen på ett för mig okänt ställe, hade jag redan börjat fundera på sjukanmäla mig från jobbet. Vad skulle det bli för dag, det här? My Lord.

Jag har lovat mig själv att denna vecka inte ska bli som förra. Jag var dödstrött och dessutom tränade jag inte en enda gång. Jag brukar kunna tvinga mig själv, men jag lyckades inte masa mig dit. Jag var helt slut. Men jag vet att jag kommer in i en ond spiral om jag inte tränar. Jag blir depp när jag inte rör på mig och då blir ju ingenting bättre. Förra veckan sket jag till och med i att tända ljus, vilket jag gör varje kväll. Det är mitt lilla vardagslyx.
Nu sitter jag här på veckans första dag. Jag har varit på gymmet. Och jag har tänt alla ljus.

Hearst Castle

Inatt drömde jag att jag bodde i Hearst Castle. Jag låg där och skvalpade i poolen och tittade på utsikten. Åh, vad besviken jag blev när jag vaknade och insåg att det var en dröm. Dessa drömmar..

Lenas 25-årsfest

Idag är ingen vanlig dag, för det är Lenas födelsedag. Hurra, hurra, hurra!

Lenas födelsedagsfest var livad och lyckad. Lena bjöd på bål och smörgåstårta. Aldrig har det varit så mycket folk i hennes och Mickes lägenhet. Som flest var vi 19 personer. Aldrig har det varit så mycket dryck på golven. Men gudars vad roligt det var.

Det fina födelsedagsbarnet

Sara, Maria och Karoline

Sara lyckades med att ta kvällens roligaste kort. Det ser ut som jag kräks. Men det gör jag inte.

Statt, däremot, var inte så vidare roligt. Vi borde ha stannat kvar på Lenas privata dansgolv där det bjöds på den ena uppvisningen bättre än den andra. Fantastiskt.

Inga förväntningar alls

Imorgon fyller som sagt Lena år så ikväll ska vi fira henne med dunder och brak. Jag har sett fram emot den här kvällen hela veckan. Därför har jag också byggt upp en viss förväntan. Förväntningar ska man inte ha. Det är sällan bra, eftersom saker och ting sällan lever upp till dessa. Så hela dagen har jag gått här och försökt tänka på hur jävla tråkigt det kommer bli ikväll. Åh, så tråkigt det kommer bli. Smörgåstårtan kommer smaka illa. Lena kommer bli onöjd med sina presenter. Eller ännu värre. Någon som varit med på presenten kommer tycka att jag och Jonna gjort ett uruselt jobb. Nåt fyllo kommer säkert klippa av mig håret. Eller kräkas på mig. Eller i luvan på min jacka. Ja, det har ju hänt förr. Men sen kommer jag på mig själv med att tänka på hur roligt det kommer bli. Jag kan inte lura mig själv. Det är tydligt det.

Karl har varit här och druckit kaffe. Han tog en titt på datorn också. Den beter sig inte som den ska. Får se om det vart något bättre. Jag var inte lika musslig som sist vi träffades. Man skulle nog kunna säga att jag är nära att vara mitt rätta jag igen. Hoppas hoppas hoppas att jag inte är lika trött nästa vecka som jag varit den här veckan. Jag trivs inte sådan.

Jag undrar

Jo jag undrar om mina grannar är trötta på att

• jag tappar saker i golvet jämt och ständigt
• se mig lymmelaktigt bar
• höra samma låt gå på repeat timme efter timme
• se mig göra grymma dancemoves i min ensamhet

Vi skulle kunna förhindra en ny istid du och jag, så varma som vi är.

Färgglatt var det här!

Nu sitter jag här i soffan med datorn i knät, i en alldeles ren lägenhet. Jag pallar inte stök, damm och skräp. Så nu känner jag frid i sinnet. Alla julsaker är puts väck. Jag var nere i förrådet med mina tomtar och ljusstakar. Jag fick separationsångest. Det är ett helt år innan de får komma upp igen. Det är ju jättelång tid.

Jag har gått och blivit helt kär i de häringa färgglada klockorna. Jag skulle bli en lycklig tös med den lila på min högra arm. Eller eventuellt den turkosa. De är så grymt snygga. Det är lön snart va? Eller wehej! Snart födelsedag ju.

Nu sitter jag och tittar på Let's Dance samtidigt som jag planerar arbetsområdet "Jorden - en föränderlig planet" som jag ska starta på måndag. Jordens inre och yttre krafter ska diskuteras. Om jag skulle ta och använda Haiti som exempel. Så lägligt. Eller nej. Så får man väl inte säga..

Kaffesup

När man var liten tyckte man alltid att fröknarna luktade illa när de varit och druckit kaffe. Detta är en väldigt vanlig upplevelse. Så vanlig att vi till och med diskuterat det under utbildningen på universitetet. Därför tuggar jag alltid tuggummi som en en liten blå efter mina koppar. Men idag kändes det som alla hål på mitt huvud sipprade ut ångor med kaffelukt.
För att göra mina mörka resor till jobbet något ljusare så dricker jag alltid kaffe. När jag skulle ta en klunk imorse kom det ett gupp i vägen. Mitt på E20. Jag kan även ha kört på någon. Detta gjorde i vilket fall att jag fick en kallsup av kaffet. Det gick upp i näsan och det kändes som jag fick hela huvudet fyllt med kaffe. Nasty. Jag kände att jag ville lägga en kräk, men så tänkte jag på vad Andréa sa till Anton: "Kräks du? Ja, svälj bara. Svälj bara."

Jag har haft en så himla bra dag. Mina elever har varit som små ljus och arbetat som flitiga myror. Så duktiga. När jag åkte hem sa mina kollegor till mig att jag skulle ta helg. Varför säger de så? Vad menar dom? Jag undrar om de syftade på min överfulla väska..

Nu ska jag städa lite. Och ta bort de sista julsakerna. Jag har varit och köpt lite nya krukväxter också. Mitt sovrum ska bli en liten grön oas.

ICA-date

När jag kommer hem går luften ur mig. Jag är för tillfället väldigt osocial. Det är som om jag ger mina elever och kollegor all socialitet jag har. Så när jag slutat åker jag hem och vill inte prata eller träffa någon. Jag är rädd att det alltid kommer att vara såhär. Men det går väl över? När jag lärt känna alla nya människor bättre. Och lärt mig alla rutiner.

Jag och Jonna har grejat med Lenas present idag. Vår lilla spena fyller år till helgen och på något sätt är det självskrivet att jag och Jonna ska fixa present. Så nu är det gjort. Och så bra det blev! Jag ser verkligen fram emot att se Lenas min.

Sen hade jag och Lena en ICA-date. Det är inte så roligt att gå och handla, så vi gick tillsammans. Som vanligt blev vi stående och pratade istället för att handla. Vi har inte umgåtts på hela veckan så vi hade en del att prata om. Nästa vecka! Då ska det bli andra bullar. Då ska jag bli social igen. Och det håller vi tummarna för.

I sömnen

Det var inte många veckor sen jag vakade av att jag grät i sömnen. Och inatt var det dags igen. Klockan 5 vaknade jag av att jag låg där och snyftade medan tårarna rann. Jag drömde att Lenas Micke dog. Det var förfärligt sorgligt.

Micke Picke Pö, gå inte och dö.

Nu är glada julen slut

Det är så vemodigt att plocka undan julen. Den är alldeles på tok för kort. Det blir så tomt och kyligt när alla mysiga julsaker är bortplockade. Därför gick jag ner på stan och köpte en ny duk och mer ljuslyktor tio minuter innan affärerna stängde. Det kändes lite bättre i själen efter det. Gardinbytet får vänta till helgen. Nu måste jag köpa några nya krukväxter, sen är det bara att vänta på nästa högtid. Påsken.

Det enda positiva med att plocka undan julen är att det betyder att det snart är vår och ljusare. Det är mörkt när jag åker till jobbet, och det är mörkt när jag kommer hem. Det är trist. Dessutom är jag urbota trött på att skrapa rutorna morgon och kväll. Det går an när det inte sitter så hårt. Då är det snarare trevligt. Jag brukar tänka att jag skrapar en jättestor triss-lott. Men när det sitter sådär överjävligt hårt att det är omöjligt att få bort, då ledsnar jag. För detta har jag dock kommit på ett knep. Spola med spolarvätska så kan man få bort isen lättare. Tips från Anna Meck.

Anna Meck, som för övrigt fick rycka ut igen igår för att starta pluttens bil. Den här gången hade han dock lyssnat på vårt råd och backat in i sin parkeringsruta. Det underlättade betydligt. Och jag slapp se ut som Långben på hal is. Eller är Bambi på hal is man säger?

Mjölkhav

När man varit ute och kommer hem och lägger sig i tystnaden, hör man ofta musiken inne i huvudet eftersom det varit så hög volym. Likadant var det för mig igår när jag lagt mig. Men istället för musik var det elevernas röster som dunkade och ekade i mitt huvud. Jag berättade detta för dem idag och frågade om det verkligen är såhär vi ska jobba. Herregud, de kommer ge mig kroniska skador. Resultatet blev något tystare lektioner. Om de varit tillräckligt tysta återstår att se när jag lagt mig.

Dag två är så till enda och jag är trötters tös minsann. Jag sover lite småilla och alla intryck jag matas med hela dagarna gör mig trött i huvudet. Men shit, vad roligt det är.

Efter jobbet var jag bjuden till Karl på middag. Han lagade kycklingsoppa. Jag kan inte minnas att jag någonsin ätit kycklingsoppa. Det var jättegott. Karl är lite av en kock. Efter maten drack vi kaffe. Karl tog fram mjölk till mig, men jag var inte beredd på att han skulle kasta mjölkpaketet till mig. Så därför vart det inte att han kastade det till mig, utan snarare på mig. Det föll i golvet och gick sönder. Vi började skratta så mycket att vi bara tittade på mjölken som rann ut över golvet. Karl konstaterade att hans golv lutar rätt rejält med tanke på spridningens hastighet. Dagen höjdpunkt.

Hej vårtermin!

Jag skulle vilja säga att idag var min riktiga första dag på jobbet, eftersom det var idag eleverna började. Det var spänt, förväntansfullt och nervöst för både dem och mig. Jag tror faktiskt att det var mer för dem. Och det säger en hel del, med tanke på att jag vaknade klockan 5 imorse och blev klarvaken när jag kom på vad min dag skulle innebära.

Idag har jag träffat alla mina nya klasser utom en. Det är en hel del namn och ansikten att lära känna. Det värsta är att jag är så sjukt dålig på att lära mig namn. Bra att jag har valt att bli lärare.

När jag slutat träffade jag Emil för att ta en kopp kaffe. Jag hittar inte i lilla Skara så Emil guidade mig till fiket via telefon. Han såg mig långt innan jag såg honom, och det kändes som jag var skuggad. Han beskrev vad jag hade på mig, vad jag passerade, hur människorna jag mötte såg ut. Jag fick lust att kasta mig bakom en snödriva och gömma mig. Jag kände mig iakttagen. Av min vän Emil. Men ändå.

På tal om vad jag hade på mig. Jag bytte kläder tre gånger imorse och ändå åkte jag till jobbet och kände mig obekväm. Jag skulle verkligen behöva köpa nya kläder. Det är lite svårt att vara lärare och ung. Alltså en ung lärare. När det kommer till kläder i alla fall. Jag handlar kläder i samma affärer som mina elever, och det är inte ok att ha likadana plagg. Men det kan väl ändå inte vara meningen att jag ska behöva handla på Kappahl eller typ Kelba? Nej, det går inte för sig.

Anna Meck

Jag skulle åka med Svenne hem igår, men då startade inte hans bil. Igen. Han hade ingen kompis som kunde komma och hjälpa honom, så jag traskade iväg till Ananthi och lånade hennes bil. På så vis kunde vi starta Svens med startkablarna jag prackade på honom sist.

Hans bil stod parkerad med nosen mot en upplogad snövall. För att komma åt batteriet var vi tvungna att skuva ut bilen. Jag knödde mig in mellan snövallen och bilen, tog spjärn med fötterna mot vallen och tryckte på för kung och fosterland. Bilen ville inte röra sig. Jag tog i. Svenne tog i. Vi gungade den fram och tillbaka. Tillslut bara lossnade den. Och där stod, nej låg, jag i en vågrät position med fötterna i snövallen och händerna på motorhuven. Sven fick syn på mig och började asgarva. Men jag tycker att jag fann mig ganska snabbt och snart hade jag fötterna på marken. Bara det att det var glashalt. Mina ben gled åt alla håll och kanter. Jag fick långa benet bakåt, framåt, åt höger, åt vänster, åt sydost, åt nordväst. Allt medan jag sköt på bilen. Svenne gjorde inte mycket nytta. Han styrde lite medan han tittade på mig och skrattade så han höll på att dö. Det kan ha sett väldigt roligt ut.

Vi startade bilen och begav oss mot mossen. Jag upplyste min lille bror om att det minsann inte är första gången jag räddar honom ur situationer som dessa. Då kallade han mig för Anna Meck, vilket jag tog som en komplimang, och allt var förlåtet.

När hela vår lilla släkt var samlad kände jag att det var längesen vi träffats. Men det var ju senast i jul, och det är ju inte längesen. Jag blir varm i hela kroppen när jag är med dem. Jag kröp upp i min morbrors knä och vi höll handen medan vi pratade om dittan och dattan. Sen förflyttade jag mig till min kusin Davids knä och gjorde samma sak där. David tyckte nog också att det var ett tag sen, för han kramade tillbaka, och kittlade eller nöp mig inte en enda gång. Jag tycker om att sitta där, för David tycker aldrig att jag blir tung. Han är så stor och trygg, men framför allt stark som en oxe. Och han är en av få personer som får mig att känna mig liten. Det gillar jag.

Här ska firas

När det inom loppet av typ två dagar stod klart att både jag och mamma hade fått ett nytt jobb, bestämdes det att vi skulle fira detta på något vis. Det är svårt att få till en dag då alla kan. Men idag visade sig vara en sådan dag.

Det kändes lite märkligt eftersom det var Karins sista dag på jobbet igår, vilket innebar att vi idag skulle fira att jag och mamma fått jobb, och att Karin blivit arbetslös. Men så igår ringde Karin och berättade att hon också fått ett nytt jobb. Så nu kan vi fira oss alla tre. Det känns bättre.

I afton vankas det därmed middag hemma hos mamma. Först var det tänkt att det bara skulle bli vi - jag, mamma, Karin (och därmed Matthias) och Svenne. Men mormor och min morbror med familj kommer också. Det ska bli så roligt. Jag gillar att vara med mina nära och kära.

Jag och Svenne ska åka lite tidigare så vi hinner köra in lite ved åt mamma. Jag tror minsann att jag ska passa på att snömula honom. När han som minst anar det.

Let's Dance

Ikväll är det säsongspremiär för Let's Dance på tv4. Jag brukar inte titta på det, men eftersom jag är lite såld på Elin Kling så måste jag se det. Ananthi och Camilla kommer hit för att göra mig sällskap vid iakttagandet av denna estetiska uppvisning.

Gott folk, det är helg.

Alex Schulman

Jag har mellanlandat i soffan en liten stund. Har precis kommit hem från jobbet och ska bege mig till gymmet. Tvinga mig till gymmet. Jag är trött.

Jag unnar mig några minuters utpustning och passar på att läsa bloggarna jag följer dagligen. Alex Schulmans blogg är en av dessa. Jag tycker att han är otroligt roande. Vi har lite samma humor. Dvärghumorn bland annat.
Igår svarade Alex på läsarnas frågor. Det var en från Norge som undrade:

Hei Alex! Kan du ikke holde et foredrag i Norge snart? Jeg har så lyst til å høre deg tale.
- Det vøre kämpekul te å kome te Nørge för te å tale, men jej vet ikke ner dette vill hende, men dere kan hølle kontåkta med mä.

Jag kunde inte låta bli att skratta högt. Herregud, vad han är rolig Alex.

Första dagen på jobbet

Min första dag på jobbet var fylld med nya ansikten, nya namn och nya röster. Den var fylld med information, planering och praktiska göromål. Alla dessa nya intryck gjorde mig lite trötters i huvudet framåt eftermiddagen. Men det vägdes upp av mina nya kollegor som är helt fantastiska. Alla har varit framme och tagit i hand, presenterat sig och hälsat mig välkommen. Under dagen har de varit framme och klappat om mig och frågat hur det går och hur jag tycker att det känns.
Jag har inte behövt fixa något praktiskt själv. Min A-lagsledare såg till att jag fick både nycklar och inloggning till datorerna. Alla är så himla hjälpsamma och omtänksamma. De har verkligen fått mig att känna mig välkommen. Jag har inte varit ensam en sekund idag. Efter en dag känner jag mig mer som en i gruppen än vad jag gjorde efter mina 12 veckor i höstas. Det bådar gott.
Jag har alltid trott att jag inte kan hitta en bättre arbetsplats än Mariaskolan, där jag trivs så sjukt bra. Men Djäkneskolan kan nog komma att konkurrera.

När jag kom hem var det dags för en fika med las chicas. Satan i hela gatan vad kallt det är ute. Jag har nu duschat mig varm och sitter under en filt i soffan med raggisarna på. Jag brukar aldrig frysa. En ny egenskap. En ny dålig egenskap. Den ska vi vänja oss av med illa kvickt. Det är ju jag som är Tjernobyl.

Mörten Anna

- Ho ho! Pigg som en mört jag är. Som en pigg mört är jag.
- Hoppsan! Hur gör man en pigg mört trött när mörten borde sova för längesen?

Terroriserat mina vänner - check
Varit på toa - check
Druckit vatten - check
Facebookat - check
Vänt på täcket - check

Nu då?

Lite men inte mycket

Jag är spänd och förväntansfull inför min första dag på jobbet imorgon. Jag borde verkligen gå och lägga mig, men känner jag mig själv rätt så kommer jag bara vända och vrida mig. Jag är allt lite nervös. Men bara lite. Det är ju trots allt bara studiedagar den här veckan. Barnen kommer inte förrän på måndag ju. Men man ska vara lite nervös. Om man inte är det, så bryr man sig inte om resultatet. Det sa alltid Tiger Woods pappa till sin son när denne var nervös inför sina golftävlingar.

Så.. vad sjutton ska jag ha på mig?

Fnissig

Idag fick Karl mig fnissig. Precis exakt sådär som han fick i våras varje gång jag varit där och druckit kaffe. Jag vet inte vad det blir. När jag gick därifrån i eftermiddags gick jag och skrattade för mig själv. Åt saker som vi pratat om. Åt dumheter jag hittat på.
Han gav mig även årets första riktiga asgarv. Eller, det kom när jag skulle berätta om den gången Karin och jag kapade ved och jag trillade bakåt, la mig raklång på rygg med en stock på magen och var nära att dra huvudet i kapklingan. Jag skulle berätta om Karins min och reaktion, men jag fick inte fram ett ljud. Karl satt på andra sidan bordet och bara tittade på mig. Han tyckte inte att det var lika roligt. Kanske för att han inte förstod vad jag sa.

På förträffligt bra humör slirade jag bokstavligt talat till Ica där jag blev vänd ryggen. Nästa gång. Då får hon passa sig. Flamingo.

Sista dagen på jullovet

Idag är sista dagen på mitt jullov. Jag kände att det var dags för lite vardagslyx så jag tog min träningsväska och begav mig till gymmet. Jag var först på plats. Eller nej, Ananthi var först på plats men det berodde på att hon jobbade öppning. Det var inte många själar där, så Ananthi hade gott om tid att stundom hjälpa stundom stjälpa min träning. Hon trycker på och håller emot, så det hela blir betydligt jobbigare. Och så påpekar hon när jag fuskar eller gör fel. Men det är gött ju. Sen berättar hon något roligt och jag börjar skratta. Det är att stjälpa.

Efter mitt vanliga styrketräningspass gick jag en timme på löpbandet. Jag älskar att gå på det. Man kan ändra hastighet och lutning precis som man känner för. Helt otroligt bra. Jag läste i en krönika att det var en kille som inte tycker att det är ok när folk använder löpbandet till att gå på. Det heter löpband av en anledning, menade han på. Seriöst killen. Det är snorhalt ute.

Mamma och jag

Karin började det nya året med att hennes bilruta av okänd och oförklarlig anledning åkte ner och stannade där. Det är kallt att köra med rutan nere i dessa tider. Därför har den stått i mammas garage sen nyårsdagen. Mamma kom hem från götet igår och det första hon gjorde imorse var att ringa till Volvo. Hon kunde komma ögona böj, och eftersom jag har mammas bil så fick jag åka och hämta henne på Volvo när hon lämnat bilen. Man kan undra varför inte Karin fixar detta själv. Jag antar att det beror på att hon bor i världens ände Töreboda och att hon jobbar.

Jag hämtade i alla fall mamma och sen hade hon några ärenden på stan. Jag följde med henne. Fast jag skjutsade hem mamma igår kväll och stannade hemma och åt kvällsmat och under hela tiden pratade konstant, så kände jag att jag inte fått nog. Så jag följde med och berättade det ena efter det andra. Jag har så mycket att berätta när vi inte pratat på ett par dagar, att jag berättar om flera saker samtidigt. Jag byter ämne mitt i en mening, för att sedan återkomma mitt i en annan mening. Det är som jag jonglerar med saker jag vill säga. En vacker dag kommer hennes öron att falla av, och då kommer jag väl få dem inslagna i ett fint paket. Så jag kan beskåda vad jag ställt till med.

Vi avslutade vår lilla tur med en varm fika på Ströget. Det var lika mysigt som alltid.

Fnöske och mys

Det är tydligt att min hud (eller säger man hy?) inte är gjord för den här årstiden, den här kylan. Det har alltid varit så, men jag tycker nästan att det blir lite värre för varje år som går. Eller så kanske jag glömmer av mellan varje gång.

Jag är i vilket fall som helst torr som fnöske. Jag är torr som lössnus som legat i en dosa under sängen i fem månader. Jag får eksem också. Jag smörjer och smörjer och smörjer. Med salva som innehåller 42% fett, och med kortison på eksemen. Men det hjälper inte. Jag skulle behöva ligga i ett badkarl med olja i tre dygn. Eller eventuellt emigrera till ett varmare land.

Idag har jag fått en hel del gjort. Jag har i princip planerat all svenska för vårterminen. Dessutom har jag inhandlat nya lakan. Jag har letat efter några jag tycker om, men inte lyckats förrän idag. På vägen hem stannade jag till hos Andréa för att lämna sakerna jag handlat åt henne på ikea. Hon hade bakat en kaka så vi satt i soffan och myste med fika. Anton var pigg som en mört och växlade mellan min och Andréas famn, innan han tillslut somnade i min. Mysipysit.

Air

Det är galet vad musik får mig att minnas och känna saker. Jag har på musik i bakgrunden medan jag sitter här och planerar, och i min långa och blandade spellista ligger denna låt.

När den kom på precis nu fick jag värsta bubblet i magen och sommaren 2009 var helt plötsligt tillbaka. I mitt vardagsrum. Jag gillart.

Morgonpromenad

Dagen började med ett litet missförstånd. Ananthi och jag bestämde igår när vi var på gymmet att vi skulle träffas klockan 7 idag för att gå. 5 över 7 ringde Ananthi och undrade var jag höll hus. Jag var på gymmet och hon var utanför min lägenhet. Vi hade inte ens pratat om vart vi skulle träffas och än mindre vart vi skulle gå. Jag tänkte att det var kallt och snorhalt och att löpbandet kändes som en bra idé. Ananthi tänkte att inte likadant. Men det löste sig snabbt och vi gick en frisk morgonpromenad utomhus.

Jag kom att tänka på att jag inte träffat Lena på ett par dagar. Jag har inte träffat henne än i år faktiskt. Märkligt.

Nu har jag duschat och ätit frukost och ska nu sätta mig och planera en lektion eller femtio.

Söndagsgym

Vad är väl en söndag när man vaknar pigg, utvilad och på bra humör? Jag och Ananthi bestämde igår att vi skulle ses på gymmet idag när det öppnade klockan 12. Och innan dess skulle jag, under alla omständigheter, vara klar med mitt sabla häfte. Det gick som planerat och för första gången i världshistorien var jag på gymmet en söndag. Jag tycker inte om att vara på gymmet när det är mycket folk där, och undviker det därför alla vardagkvällar och helger. Men idag är det ju söndag och jag tänkte att alla säkert är trötta och vill stanna hemma. Tji, fick jag. Det var asmycket folk som alla fick mig att känna obehag. Fifan. Men jag genomförde min vanliga träningsprocedur och lite därtill.

Nu ligger jag i soffan under pläden som mamma vävt och läser "I taket lyser stjärnorna", medan jag väntar på att tvätten ska torka. Boken ska jag använda i min blivande sjua, så jag måste läsa igenom den nu. Den handlar om en tjej på 13 år vars mamma har cancer. Ananthi, som sett filmen, undrar om jag inte tycker att det är jobbigt att läsa den. I förmiddags när hon frågade, hade jag bara läst 60 sidor, och jag svarade att jag inte tycker det. Fråga mig igen.

Mitt kylskåp

Om någon någon gång skulle säga att "det är bara att byta", när det gäller att byta håll på kylskåpsdörren vill jag här med höja ett varningens finger. Gott folk, det är inte bara att byta. Det är inte speciellt svårt. Men det är bökigt satan. Och tråkigt. Mein gott! Men nu är det gjort. Så Joni, du kan komma och öppna det lugnt och försiktigt nu.

Jag är grymt Mulle Meckisch. Och känner mig mer halvt föräldralös än andra dagar.

Skärp mig

Jag vaknade imorse efter 11 timmars utmärkt sömn. Idag kände jag att jag var tvungen att ta tag och läsa igenom häftet om Individuell utvecklingsplan, som vi ska behandla på jobbet nästa vecka. Och med så mycket sömn i bagaget kände jag mig redo. Jag hade som mål att läsa hälften för att sen gå ner på stan och köpa en bok som jag ska använda mig av på mina svenskalektioner.

Boken fanns inte på bokhandeln. Skit också. Ananthi och jag bestämde oss för att ta en fika. När jag varit på biblioteket, och lånat boken jag tänkt köpa, skulle jag läsa andra hälften av häftet. Det gick fint tills solen började skina och jag insåg att jag verkligen måste städa. Och det var jag ju tvungen att göra medan solen fortfarande var uppe. Jag skjuter verkligen på att läsa det där häftet känner jag. Inte likt mig. Nu måste jag skärpa mig lite granna.

Karl frågade mig vad mitt nyårslöfte är. Jag lovar inget som jag inte kan hålla. Det är ovärdigt. Mitt nyårslöfte blev därför något som jag helt säkert kan hålla - att jag ska sätta upp mitt badrumsskåp innan året är slut. Och när Joni nästan höll på att öppna mitt kylskåp med våld tänkte jag att jag även ska byta håll på kylskåpsdörren. Som faktiskt öppnas åt fel håll som det är nu. Bara gört Anna.

Nyårsafton

Vi hade inte direkt planerat nyårsaftonens kväll i god tid. Men eftersom både jag och Ananthi skulle upp och jobba imorse bestämde vi att vi skulle äta middag och bara ta det lugnt. Karl, Jesper och Joni skulle också ta det lugnt och äta så vi slog våra påsar ihop. Det slutade med att de kom hit och Karl var köksmästare.

Vi hade en väldigt trivsam kväll som slutade på stadens torg bland folk och smällare. Jonis som var klockansvarig glömde bort allt i stundens hetta. Men som tur var fanns det folk runt oss som hade bättre koll. Det gjorde i vilket fall att jag fick mig ett gott skratt.

Jag var redigt trött imorse när alarmet ringde klockan 6. När jag ätit frukost framför tv:n gick jag in med skålen på toa för att diska den. Helt förvirrad. Eller helt enkelt inte vaken. Men det gick bra att jobba. Jag har fnissat mig igenom dagen på grund av att det varit en riktig skitdag. Bokstavligt talat.