Så idag kom dagen då jag körde fast, och inte kunde komma loss på egen hand. Och som jag körde fast sen. Det hjälpte inte att jag satt och gungade fram och tillbaka, för bilen rörde sig inte en millimeter. Jag körde jättefast. Jag körde fast som om det inte fanns någon morgondag. Jag körde fast för kung och fosterland.
I lägen som sådana är jag fantastiskt glad att jag är född till tjej. För jag behövde inte ens gå ur bilen förrän förste mannen var framme och hjälpte mig. Men vi kunde ändå inte få loss bilen, så fler män anslöt sig. Det gick så långt att en mycket vänlig, typ norrländsk, man gick och hämtade sin bil för att dra loss mig. Det var nätt och jämt det gick ändå. Men tillslut så.
Dagens läxa: kör inte där det inte är plogat.
Det säger väl sunda förnuftet. Det är ju trots allt jättemycket snö.
Jag höll i och med denna lilla incident på att komma för sent till min nageltid. Det är fem veckor sedan jag gjorde mina naglar, eftersom min nageltjej varit i Indien. Mina fingrar har under den senaste veckan sett ut som kriget självt. Och grädden på moset, kolan på chokladen, tårtan på tårtan, var ju när min ena nagel helt sonika ramlade av i helgen. Alltså, inte nageln. Utan gelén. Det är första gången sedan juli som jag såg min riktiga nagel. Sedan juli! Det är ju ofattbart. Jag kände knappt igen den. Den var som en främling för mig.
Kvällen har jag spenderat med Richard. Det är få som kan få mig irriterad, men samtidigt skrattig. Medan jag pratade med mamma började han spela ett olidligt spel på sin förbaskade (jag vill också ha en) iphone. Olidliga ljud på det olidliga spelet störde mig, vilket Richard givetvis snappade upp. Så han lutade sig mot mig och frågade om han skulle höja lite. Jäkla Richard. Inte kunde jag låta bli att skratta då inte.
På tal om att skratta.. Jag skrattade inte när jag körde fast. Vilket man skulle kunna tro. Vilket hade varit typiskt Anna. Jag tyckte helt enkelt inte att det var roligt.
I lägen som sådana är jag fantastiskt glad att jag är född till tjej. För jag behövde inte ens gå ur bilen förrän förste mannen var framme och hjälpte mig. Men vi kunde ändå inte få loss bilen, så fler män anslöt sig. Det gick så långt att en mycket vänlig, typ norrländsk, man gick och hämtade sin bil för att dra loss mig. Det var nätt och jämt det gick ändå. Men tillslut så.
Dagens läxa: kör inte där det inte är plogat.
Det säger väl sunda förnuftet. Det är ju trots allt jättemycket snö.
Jag höll i och med denna lilla incident på att komma för sent till min nageltid. Det är fem veckor sedan jag gjorde mina naglar, eftersom min nageltjej varit i Indien. Mina fingrar har under den senaste veckan sett ut som kriget självt. Och grädden på moset, kolan på chokladen, tårtan på tårtan, var ju när min ena nagel helt sonika ramlade av i helgen. Alltså, inte nageln. Utan gelén. Det är första gången sedan juli som jag såg min riktiga nagel. Sedan juli! Det är ju ofattbart. Jag kände knappt igen den. Den var som en främling för mig.
Kvällen har jag spenderat med Richard. Det är få som kan få mig irriterad, men samtidigt skrattig. Medan jag pratade med mamma började han spela ett olidligt spel på sin förbaskade (jag vill också ha en) iphone. Olidliga ljud på det olidliga spelet störde mig, vilket Richard givetvis snappade upp. Så han lutade sig mot mig och frågade om han skulle höja lite. Jäkla Richard. Inte kunde jag låta bli att skratta då inte.
På tal om att skratta.. Jag skrattade inte när jag körde fast. Vilket man skulle kunna tro. Vilket hade varit typiskt Anna. Jag tyckte helt enkelt inte att det var roligt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar