Gröten och morgonpromenad

Sixten tyckte inte att det var en gourmetmåltid vi serverade honom igår. Och alltså, jag förstår honom. Jag smakade på gröten och jag fick kväljningar. Jag höll på att spy. Så idag var jag ute i trädgården och hämtade ett äpple som jag pimpade gröten med. Mycket bättre, tyckte jag. Sixten spottade ut ändå.

Men så kom jag på! En gång när jag skulle ge D-dropparna när Sixten satt upp kom dropparna ut. Och jag läste i boken jag fick igår att "att maten kommer ut igen beror oftast inte på att barnet inte tycker om den, utan på att det inte vet hur det ska göra och är ovan vid konsistensen". För att Sixten inte skulle lacka ur på mig helt fick han lite ersättning. Någonstans mitt i hans måltid gjorde vi ett grötstopp. I samma halvliggande position. Och whola! Gröten slank ner. Sixten har nog inte hajat att man ska svälja när man sitter upp. Det får vi träna på. Men en sak i taget, tänker jag.

Idag startade jag det som ska bli vår nya morgonrutin. Nu är det slut på min mamma-semester. Ja, det skulle det ha varit redan igår egentligen, men vi skulle ju till BVC. 

Istället för att jag åt frulle drog jag på mig träningskläderna och bäddade ner Six i vagnen och gav mig ut på en morgonpromenad. Det var en härlig morgon. Höst i luften. Aj löööv hösten. Friskt och soligt och sjön låg spegelblank.

Jag tycker ju att det är sååå tråkigt att gå ut och gå. Fatta att man förbränner lika många kalorier på mindre än hälften av tiden om man springer. Men jag hade laddat upp med podder jag tänkte lyssna på som tidsfördriv när Sixten somnat. Jag vet inte varför, men jag vill inte ha hörlurarna i när han är vaken. Men Sixten somnade först när vi bara hade 20 minuter hem, så jag hann lyssna på ett halvt program.

Eftersom Six sov till sju idag fick jag faktiskt stressa lite när jag kom hem. Jag duschade toksnabbt, dels på grund av tidsbrist dels på grund av att jag hörde i babyvakten att Sixten låg ute i vagnen och pratade, gjorde mig halvt i ordning innan han gjorde klart för mig att han var hungrig. Mitt frukostägg åt jag medan jag gjorde mat till Sixten, matade honom, gjorde mig helt klar och när vi skulle packa ut oss i bilen kände jag på lukten att jag var tvungen att byta blöja.

Men vi blev bara fem minuter sena till stan där vi mötte upp med Karin. Fast Daniel högt och tydligt proklamerade att det råder KÖPSTOPP i det här hushållet kunde jag inte bara hålla Karin sällskap på shoppingturen. Men jag köpte bara förbrukningsvaror till fyndpriser. Inget onödigt. Eller jo.. ett par solglasögon. Men de var nästan gratis.

Nej, nu ska jag göra lite nytta innan Sixten vaknar. Vika tvätt och plantera mina nya blommor borde jag hinna med.

BVC-besök

Det kändes så himla konstigt att Daniel inte var här när vi vaknade imorse. Men positivt var att jag knappt minns att hans klocka ringde klockan 5 och att han inte väckte Sixten med den. Jag är halvvaken så himla många gånger per natt för att stoppa in nappen, att jag inte vaknade helt av alarmet heller. Positivt för Daniel också, eftersom han slipper sova någon annanstans. Om det fortsätter såhär i alla fall. Troooor minsann också att han sänkt volymen. Jag har, ända sedan vi träffades, bett honom att inte ha volymen på max men han hävdar att han inte vaknar då. I vilket fall som helst är ju jag lättväckt och får nästan alltid väcka honom ändå. Så vad hade skillnaden varit?

Vår morgon förlöpte enligt rutinen. Sixten vaknade klockan 6, fick frulle och morgontoaletten gjord, vi gick ner och jag åt frulle och sen kröp vi ner i sängen igen. Sixten somnade nästan direkt, efter att vi lyssnat på lite musik. Men jag var pigg. En sak som är skönt med att Daniel börjat jobba - vi kommer i säng i tid. Jag fick ihop 8½ timmes mer eller mindre sömn!

Jag låg och läste lite innan jag smög upp och gjorde mig i ordning. Sixten vaknade klockan 9 för sin andra frulle och sen la jag honom i gymmet. Och vad händer? Min bebis, ni vet han som typ aldrig spyr, la en kaskadkräka på sina fina kläder. Det vara bara att svida om. Och precis när jag bytt på honom och skulle till att packa ihop oss gjorde han nummer två. Jag trodde aldrig att vi skulle komma i tid till BVC. Men det gjorde vi.

Sixten är nu 64,5 cm lång och hans viktkurva pekade idag neråt. Det är kanske inte så konstigt med tanke på att han får samma mängd mat som han fått i typ tre månader, men äter ett mål mindre om dagen eftersom han sover hela nätter. Att hans kurva pekar neråt var inget att oroa sig för. Han har fortfarande att ta av om han skulle bli sjuk.

Vi pratade också mat. Han fyllde ju fyra månader igår så nu kan vi börja med smakportioner. Wiiii! Så spännande. Jag köpte gröt redan för två veckor sedan så jag är redo. Jag ska dock vänta på att Daniel kommer hem så han får vara med.

Efter BVC-besöket åkte vi till Ananthi och åt lunch, drack kaffe och pratade. Mest pratade vi om mamma-livet, men faktiskt lite annat också. Ha! Vad pratade man egentligen om innan man fick barn?

När vi kom hem somnade Sixten som en stock. Jag passade på att göra en matlåda till Daniel och nu piper tvättmaskinen att den är klar.

Rediga i panik

I måndags hade vi den slappaste dagen. Vi iddes inte lyfta ett finger typ, något jag fått sota lite för idag dock. Eller jo, jag plockade i ordning lite här hemma. Lade lite saker på sin rätta plats, så att säga.

I går tillbringade vi dagen i Lidköping. Vi tittade på husbilar, strosade i affärer och åt middag. Mysigt!

Idag fick jag sovmorgon tack vare att Daniel tänkte träna på att gå upp tidigt eftersom han börjar jobba imorgon. Som tack för att jag fick sova länge vaknade jag med årets skallebank. Jag höll på att inte ta mig upp ur sängen. Men jag hävde mig upp och efter två koppar äckligt starkt kaffe försvann den.

Efter en seg start fick jag lov att sätta igång med dagens göromål. Jag ville passa på, medan Daniel är hemma. Så jag har bädda rent i sängen, tvättat - hängt - vikt två tvättar, städat hela huset, varit i stan och bytt en doppresent som vi fick dubbelt av, veckohandlat mat, hämtat ägg och samtidigt lämnat tillbaka mamma-kläderna jag fått låna. Jag har också gjort Daniels smörgåsar och en matlåda.

Daniel har målat och klippt gräset. Så rediga man kan vara såhär i panik sista lediga dagen.

Kvar att göra idag är att bada Sixten och duscha mig själv. Och äta tacos. Vi ska fira ut Daniels semester.

Hua mig, för att han ska börja jobba. Tråkigt tråkigt. Men Six och jag ska till BVC och sen ska vi åka till Ananthi och äta lunch. Hepp, nu vaknar Sixten. Baddags!

Dagen efter

Idag har vi haft något av en dagen-efter. Vi har gått lite på halvfart. Men efter frukost (Daniels första och min och Sixtens andra) gav vi oss ut på en promenad. Vi gick nertill Jula där mamma och Bengt A höll till och hann nästan ända fram innan himlen öppnade sig och vi blev dränkta som katter. Men men, vad gjorde väl det?

Vi fick åka bil tillbaka hem och åt här middag. Vi hann precis jämt duka av och sätta på kaffe innan David, Elin, Stella, Bengt och Elisabeth kom på fika. Ja och Kjelle då, men han var redan hos oss. Vi fick en herrans massa tårta över igår, och om vi skulle äta upp den själva hade vi nog aldrig mer ätit prinsesstårta.

Och på tal om tårta. Daniels mamma hade beställt tre jättefina tårtor. De tre såg likadana ut sånär som på bebisarna. En såg ut såhär

medan de andra bebisarna hade filt på sig. En av dem höll om en björn, den andra hade en napp i munnen. Ingen av oss har kunnat äta upp bebisarna, för de var så verklighetstrogna.

Kjell förde över sina bilderna han tog igår från sin kamera, och jag fick ett fnissanfall när jag fick se det här. Jag blev arg på Daniel för att jag tyckte att han hjälpte till för lite, och mamma försöker lugna ner mig! Ha ha! Och Kjell lyckas fånga detta på bild. Troligtvis helt ovetandes om vad han dokumenterar.

Men för det allra mesta är vi alldeles sams, och här är vi. Föräldrarna.

Nej, nu ska jag ta och gå och lägga mig. Imorgon är min plan att jag ska plocka i ordning här hemma. Det ligger saker på fel plats överallt, och sådant klarar jag bara inte av. Och hela hallen är full av doppresenter. Var jag ska göra av dem får jag nog ta och sova på..

Dop

Idag var det då dags för Sixten att döpas. Allt med dukningen gjorde ju mamma och jag igår, så när som på att blåsa upp ballongerna med helium. Så det åkte Daniel och jag och gjorde på förmiddagen. Det blev precis som jag tänkt mig! 

Och själva dopet gick som smort. Sixten skötte sig utan anmärkning. Han avskyr att få vatten på huvudet, så att han inte visade missnöjde då är lite smått otroligt.

Efteråt samlades vi i församlingshemmet och åt middag och tårta. Men nej! Jag har glömt bild på tårtorna. De får komma imorgon.

Min syster och hennes Matthias är Sixtens faddrar. Karin hade skrivit en dikt till Sixten som de läste upp:

 
Till Sixten

Vi kommer alltid minnas den dagen du anlände,
solen, värmen och allt vi kände.
Det var en söndag i april du kom ut,
och din mamma gav ifrån sig illtjut.
Man kan tro att din pappa körde sportbil till sjukhuset den dan,
för att det var precis att han hann in till stan.

När du var född var du till utseendet din morfar lik,
och hade även en del av Lundells mimik.
Dina öronsnibbar kommer garanterat från din far,
och andra drag från Perssons du har.

Vi ska lära dig allt mamma och pappa inte gör,
alla hyss, bus och hur man verkligen kör.

Om din mamma inte givit dig tips om träning när du låg i magen och var vaken,
kom till mig så tar jag tag i saken.
Jag ska visa dig hur du blir stark och stor,
så du kan hjälpa Bengt och David med förrymda kor.

Din pappa han är allt bra händig,
men kom till mig när du vill bli stylad och trendig.
Hör med din morbror, han har varit min modell,
särskilt om han skulle ut någon lördagskväll.
Vi kan berätta hemligheter om mamma och pappa som de inte vill att du ska höra,
men de kommer säkert hämnas, så det är bäst att det inte göra.

Du är så glad och go,
hos oss får du alltid komma och bo,
och du får även med oss ut och resa,
så kommer du lära dig både espanol och engéska.

Mamma och pappa tycker nog att du ska bli direktör,
men för oss spelar det ingen roll vad du än gör.

Du är en underbar liten kille,
och nu blev det som vi ville,
att vi dina faddrar blir med ära,
eftersom vi är dig så kära.

Tusen tack till alla som ville komma och vara med på Sixtens dag. Och ett särskilt stort tack till mamma som hjälp mig med det mesta, och till Daniels mamma och mormor som hjälpte till med tårtorna och efterarbetet idag.

Dopförberedelser

Om jag har träningsvärk idag? Jorå. I hela kroppen minsann. Den är inte sådär vidrig att jag fnissar, men så skön!

I förmiddags åkte jag till stan och gjorde mina naglar och hämtade ut Daniels kavaj på kemtvätten.

När jag kom hem hade Daniel åkt för att jobba. Mamma och jag åt middag innan vi åkte till församlingshemmet för att duka och pynta inför morgondagens dop. Mamma är ju van med storkalas, så det gick fort och smidigt. Six sov i vagnen hela tiden, vilket såklart underlättade för oss.

När vi kom hem badade jag Sixten medan mamma strök dopklänningen och Daniels kostymbyxor. Mycket förberedelser idag.

Nu är allt så klart som det kan bli. Min tanke är att det ska vara så lite som möjligt att göra imorgon. Man vet aldrig vad som kan hända. Men vi är bra på att delegera ut och vi får mycket hjälp av våra familjer.

Nu sover Sixten i min famn här i soffan. Han kommer snart att vakna för att äta sitt sista mål mat. Jag hoppas att han vaknar väldigt snart, för jag har varit kissnödig i en halvtimme. Men jag har inte hjärta att lägga ifrån mig honom.

Och titta på hans söta mun. Hur pussvänlig ser den inte ut?


- Posted using BlogPress from my iPhone

Första löprundan

Som jag längtat efter att få ta den där löprundan. Hela förvåren svor jag tyst åt de som stod inne på löpbandet på gymmet, när de kunde springa ute i friska luften, när jag själv bara kunde stå på crossen. Och så idag, gjorde jag slag i saken.

Jag var uppe med Six vid klockan sex - gav honom mat, gjorde hans morgontoalett, åt en halv portion gröt och drack kaffe. Sen gick vi och la oss igen och sov frukost. Halv nio vaknade han och vi låg och pratade till klockan nio då Daniel gick upp och gav honom hans andra frukost. Jag gick också upp men hoppade i träningskläderna.

Herregud, jag har inte sprungit sedan den 27 oktober såg jag i min logg. Och då måste jag lunkat fram med tanke på tiden. Jag minns att jag var livrädd att bebben där inne skulle ramla ut när jag sprang, förmodligen därför den dåliga tiden. Och sen slutade jag springa.

Tanken med min löprunda idag var att bara känna på hur det kändes. Min kropp är inte alls vad den var BS. Den knakar och brakar och låser sig. Jag litar inte på den för fem öre. 

Första kilometern gick bra. Sen undrade jag varför i hela fridens namn jag längtat efter det där. Men jag kämpade på med blodsmak i munnen och träningsbrallan halvvägs ner på skinkorna.

Jag har inte vägt så lite som jag gör nu sedan jag gick på gymnasiet. Mina muskler har förtvinat efter fyra månaders inaktivitet. Och den senaste veckan har jag gått och tittat på min platta hängröv och tänkt att det är dags att ta tag i träningen nu. Anledningar till att mina träningsbyxor inte satt uppe, tänker jag..

Summa summarum: min första löprunda var asjobbig (höll på att kräkas när jag kom hem) och jag fick såklart världens sämsta tid. Men å andra sidan höll min kropp och jag fick inte framfall, som var min största skräck. Det kan liksom bara bli bättre nu, och bara jag får träningsvärk imorgon är jag nöjd.

När Daniels semester är slut nästa veckan är fan min detsamma. Då ska jag ta tag i det hela. Då är Six fyra månader och det är på gränsen att jag kan skylla på att "jag faktiskt har fött barn nyss". Ha!

Fixardagar

Igår fick jag sätta på bergvärmen, så nu är det nog höst ändå. Inte mig emot. Jag gillar hösten och fast det har varit en fantastisk sommar så har jag inte kunnat njuta något vidare värst av den.

Daniel har fortfarande semester och kommer ha det närapå två veckor till. Härligt det! Nu orkar vi ju göra något annat än att bara svettas. Igår, till exempel, tillbringade vi fyra timmar i stan. Först lunchade vi med Karin. Vi åt buffé och pratade lite om det kommande dopet. Sen uträttade jag och Daniel ärenden. Vi öppnade ett sparkonto till Sixten där vi ska spara hans barnbidrag så han kan ta körkort eller köpa en bil eller köpa en lägenhet. Vi beställde mat till dopet och köpte ljus och lite sådant.

Jag hann också ringa och anmäla intresse för babysim, städa övervåningen, bädda rent i våra sängar och tvätta en tvätt.

Idag var jag så trött så trött. Jag satt uppe och tittade på Paradise Hotel igår. Så dumt. Daniel fick gå upp klockan 6 och ge Sixten mat. Sen kom de och kröp ner i sängen och vi sov till halv tio. Skönt!

När vi ätit frulle alla tre hängde jag lite med Sixten som gymmade. 

Han har gått från att slå till sakerna till att ta tag i dem och dra för livet. Så jag sitter bredvid och hakar ur sakerna så han kan stoppa dem i munnen. Ha! Ja, vad gör man inte för den lille?

Vad gör det att regnet öser ner när jag har min egen sol här inne? Mamma säger att jag borde skaffa ett barn till typ snarast, för jag älskar ihjäl honom.

Sixten har idag på sig den fina overallen han fick av Paulina. Men alltså, luvan.. Är det så värstans praktiskt att ha på en bebis? Jag tänker att den måste knögla till sig i nacken. Därför har han fått ha luvan på sig.

När han somnat, vilket var två minuter efter att jag tog de här bilderna, städade jag nedervåningen och tvättade två tvättar. Sedan satte jag mig och vek servetterna till på lördag. 46 stycken. Jag fattar inte varför vi inte bara tar och gifter oss på samma gång. Så mycket jobb för en som inte ens kommer komma ihåg det. Men å andra sidan gör jag det mer för alla som tar sig tid att komma dit.

Nej, nu luktar det konstigt från lillfolket som sitter här bredvid mig. Bäst att ta tag i det.

På tal om

På tal om mitt dåliga minne..

Alldeles förut frågade mamma mig försynt (och min mamma brukar inte vara försynt) om sin present.

- Present? frågade jag undrande.

- Ja, min present.. svarade hon och tittade på mitt diskställ. 

Då kom jag på det! Hennes 60-års present. Den köpte jag ju redan i våras och sedan köpte jag ett likadant till mig själv. Och hon visste ju att jag köpt det. Men jag har helt glömt bort att ge det till henne. Ah, så går det när man firar sin födelsedag i annat land.

Så nu har jag slagit in det och ska ge det till henne så fort hon kommer hem från mormors hus.

Idag vaknade Sixten klockan 6. Vi gick upp, han åt frulle, fick morgontoaletten gjord och sedan höll han mig sällskap när jag åt frukost. När hans ögonlock började bli tunga kröp vi ner i sängen igen och sov frukost.

Efter att han ätit en andra gång åkte vi till Lena och drack kaffe och pratade. Det är två veckor sedan vi träffades så det var välbehövligt.

Mitt minne (eller bristen därpå)

När jag kom till ICA insåg jag att jag glömt notan. Så jag bad Daniel, som var hemma, att mms:a den till mig. Då fick jag detta:

Vad jag skrattade där inne i affären. Daniel är påhittig han! Och han vet hur jobbigt jag börjat tycka det är att vara borta från Six. Om så bara för några timmar.

Jag hade tänkt att jag skulle testa hur löpsteget mitt känns idag, nu när det har blivit lite svalare ute. Men när jag stod i duschen kom jag på att jag helt glömt bort det. Jag som har haft hela eftermiddagen på mig! Alltså, mitt minne. Sämst i Annaminne! Vad kommer det sig? Jag ammar ju inte, så jag kan inte skylla på det.

Folk berättar ofta saker som vi pratat om eller gjort, och jag känner inte alls igen det. Jag tror att folk hittar på eller lurar mig, för jag har inget minne! Jag kanske har fått en släng av demens.

Vår lilla Skåne-semester

I fredags förmiddag packade vi bilen knökafull och styrde bilen mot Lund. Jag älskar road trips. Det är så mysigt! Jag hade gjort fika, men vi fick stanna redan innan Jönköping för att byta bajsblöja i baksätet. Vi hade lite otur med vädret då det regnade, så vi fick fika i bilen. Men det gick ju bra det med.

När vi kom ner till Lund efter blöjbytesstopp, kisspauser och bilkrångel checkade vi in på hotellet. Mamma och Bengt hade kommit dit flera timmar före oss, så medan vi installerade oss i rummet gick de ut och handlade middag.

När vi ätit begav Sixten, Daniel och jag oss ut på en kvällspromenad. Det var härligt! Det var varmt och soligt och det kändes som om vi var på semester i ett annat land.

Vi hade beställt en spjälsäng till Sixten, men han vägrade sova där i. Fast vi gjorde som vi gör hemma, att han somnar i min famn och sen blir lagd i spjälsängen, så vaknade han och somnade inte om. Det slutade med att han fick sova i vår säng. Och inte mig emot. Jag tycker att det är så mysigt!

 

I lördags var det så dags för den stora dagen. K-stins bröllopsdag! Det började lite smått kaotisk då strömmen i vårt hotellrum slutade fungera. Svårt att göra sig i ordning och fixa mat till Sixten utan ström. Men vi klarade det. 

K-stin är ju min äldsta bästa vän. Vi har varit minst sagt oskiljaktiga. Så att jag inte hade utrustat mig med servetter och vattenfast mascara kan jag än idag inte förstå. Jag har liksom inte fokus på mig själv längre, kan vara det.. Men Kristins syster gav mig en våtservett, och det var ju bättre än inget. Jag började ju såklart gråta redan innan jag fick se henne. Och sen när hon kom där i gången brast det för mig. Jag började fulgråta och när hon fick se mig började hon också böla. Och jag grät mig igenom hela ceremonin. Och det var varmt. Sjukt varmt. Så det rann tårar, snor och svett. Mycket glammigt.

Jag hade tänkt att vi skulle tagit ett kort när vi all var uppklädda. Både Sixten och Daniel hade fluga. Men innan bröllopet hann vi inte och efter så var liksom det fina borta. Ha!

Efter minglet hemma i Kristin och Christians nya hus åkte vi tillbaka till hotellet. De hade inte kunnat fixa vår ström så vi fick byta rum. Vi fick ett rak över korridoren så det var inte så jobbigt. Vi behövde inte packa ihop oss, utan det var bara bära över alla saker.

Efter en välbehövlig dusch åt vi den obligatoriska falafeln. Guudars, vad gott det är! Vi somnade gott och i söndags, efter frukosten, gav vi oss ut på en morgonpromenad. 

Jag har ju vissa saker jag måste göra när jag är i Lund. Äta falafel är en. Att tända ljus i domkyrkan är en annan. Jag brukar alltid tända två - ett för pappa och ett för morfar - men nu får jag tända tre - ett för mormor också.

 

Vi packade ihop oss och påbörjade vår resa runt i Skåne. Vårt första stopp var Skanör och Falsterbo. Jag hade packat badkläder, men det blåste något fruktansvärt, så jag skippade badandet. Men doppa fötterna gjorde jag.

 

Vi tog en liten bilpromenad och stannade till för att gå och titta på fyren.

Det är fasa mysigt att bo på hotell. Sixten och jag var såklart uppe före alla andra och när han ätit myste vi i sängen och tittade på Nyhetsmorgon. Jag har inte saknat att inte ha någon tv i sovrummet, men efter den här semester gör jag faktiskt det. Särskilt nu när vi går mot höst och vinter.

I måndags fortsatte vår resa utmed kusten och vi passerade Smygehuk, Sveriges sydligaste udde.

Vi åkte vidare till Ystad där vi åt middag på Bröderna M, där Wallander har ett bord i filmerna. Vi promenerade runt lite och tittade på de små fina husen med rosor.

I tisdags kan man säga att det var vår sista dag. Vi fortsatte mot Simrishamn och stannade till vid Ales stenar

och den fantastiskt fina stranden Sandhammaren.

Inte heller här badade jag, fast jag egentligen ville. Men det blåste satan. Daniel och jag bestämde att vi ska åka tillbaka hit när vi köpt vår husbil.

Igår var det hemresedag. Borta bra men hemma bäst. Det är inte bara att resa med barn. Det var några gånger jag önskat att jag ammade, men det gick väldigt bra ändå. Mycket att tänka på och mycket att plocka i och ur. Men vi fick rutin även på detta.

När vi kom hem här igår eftermiddag åt vi middag. Sen badade vi Sixten. Daniel, som är lite krasslig, parkerade sig i soffan med Six medan jag packade upp och tvättade två tvättar. Jag åkte till mormors hus och hämtade vatten och vattnade hennes blommor.

Det var gott att sova i sin egen säng. Jag trodde nästan att Six skulle vägra sova i sin egen säng efter att ha sovit hos mig hela semestern, men han sov som vanligt. Nästan lite tråkigt, tycker jag. Ha!

Nej, nu ska jag göra mig i ordning för att åka till stan. Jag ska uträtta några ärenden, hämta mamma vid tåget och veckohandla.

Förberedelser

Jag håller på att packa för vår lilla Skåne-semester. Alltså, jag som brukar ha nog med mig själv när jag ska iväg. Nu måste jag ju tänka på Sixten också. Och det är inte så bara. Jag har inte ens börjat tänka på mig själv än.

Men jag har såklart skrivit en lista. Den påbörjade jag för flera dagar sedan. Jag tänker igenom hur en vanlig dag ser ut och vad jag använder då. Det är mat, vatten(kokare), små handdukar, våtservetter, tvättlappar, diskmedel och diskborste, underlägg och blöjpåsar, salva och barnolja, D-dropparna och sked. Och så kläder såklart.

Nu är det ju inte hela världen om jag skulle glömma något eller om något skulle ta slut. Vi ska ju inte till Sibirien, utan man kan köpa det som fattas en. Men ändå.. 

I förmiddags var vi och träffade kantorn inför vårt dop. Kantorn och kantorn... Hon är inte bara "kantorn" för mig. Jag har ju känt henne nästan så länge jag kan minnas eftersom jag sjöng i kör länge och väl. Vi är vänner på Facebook så förra veckan frågade jag henne där om hon skulle vara kantor på vårt dop, och jag blev så glad så glad när hon svarade ja. Vi har skrivit lite där, Kristina och jag, och Daniel och jag lämnade våra önskemål för dopet i fredags. Idag träffade vi henne och pratade ihop oss lite mer, så nu är det klart. Nu kan jag släppa det, och det känns skönt och mycket bra.

Jag är så trött att ögonen står i kors. Vi sov ju hos Daniels föräldrar natten till igår och jag vet inte vad det tog åt Sixten, för han sov sååå dåligt. Jag skickade ner Daniel till nedervåningen någon gång på natten så jag kunde lägga Sixten hos mig. Egentligen borde ju jag gått ner och lagt mig som skulle upp tidigt, men mitt mammahjärta..

4.45 ringde min klocka igår morse. Då fick jag smyga upp för att inte väcka barnet och Daniel fick ta min plats i sängen. 5.30 rullade jag, Daniels mamma och systrar mot Ullared. Jag har ju aldrig varit där förut och blev positivt överraskad. Det var inte alls mycket folk, utan vi kunde strosa runt där inne. Jag köpte kläder och leksaker till Sixten, strumpor och kalsonger till Daniel och två tröjor och presentpapper till mig.

Vi kom hem hit vid 19-tiden och då plockade jag upp och tvättade allt jag köpt. Jag hade ju städat och gjort så fint här innan vi åkte så jag kunde inte låta mina inköp stå och drälla ens en natt.

Nej, nu måste jag fortsätta packa. Tur att Sixten har en sov-dag idag, så jag kan greja. Daniel är i Gudhem och klipper sig och får pressveckan på sina kostymbyxor strukna. 

Renad

I förmiddags hade jag tid för att göra naglarna. Eftersom Martina har haft semester är det nästan fem veckor sedan. Jag som brukar gå var tredje. Det var liksom verkligen dags. Idag partade vi till det med glitter. Martina vart helt chockad eftersom jag alltid brukar göra fransk med på sin höjd några stenar. Men ska man på bröllop så ska man!

När jag var klar åkte jag ner på stan och köpte några bröllopspresenter och hämtade ut paketet med dopdekorationerna. Paketet ligger fortfarande kvar i bilen, så jag har inte hunnit titta än.

Nej, jag fick ta matkassen och tokspringa in då himlen fullkomligt öppnade sig.

Väl inne la jag in en maskin tvätt och slutförde städningen. Nu känner jag ro i själen.

Och trött blev jag. Eller, det var jag redan innan. Det är idioti att vi inte går och lägger oss när Sixten somnar för natten. Nej, då börjar vi tittat på film! Men jag la mig på soffan och myste när jag var klar.

Nu ska jag titta över vad Sixten har fått för kläder. Jag har en hel IKEA-påse full med kläder som jag fått av Andréa. Jag ska åka till Ullared imorgon och det känns ju onödigt att köpa kläder om han redan har.

Sen ska vi äta middag och packa ihop oss för att åka till Daniels föräldrar där vi ska sova inatt.

Äckelpotta

Åååhhh! Jag känner mig så himla äcklig hela tiden. Det här vädret alltså. Klibbigt. Det spelar ingen roll att jag duschar och duschar. Jag känner mig så äcklig. Hela tiden. Så idag har jag städat och tvättat allt jag kommit över, inklusive kuddfodralen i soffan, och bytt i sängen.

Jag byter i och för sig i sängen var och varannan dag nuförtiden. Sängen är min akilleshäl. Har alltid varit och kommer förmodligen alltid att vara. Haha! När jag och Daniel började träffas.. vilka lektioner han fick när vi skulle byta i sängen. Sängkläderna tvättas ut och in och vänds inte till rätan förrän de bäddas i sängen. Och när man skakar rätt täcket får det inte ta i golvet. Och man får inte lägga sig i skitiga kläder. Och absolut inte kläder som suttit på någon offentlig plats. Och ingen, inte ens Daniel får komma i närheten av min kudde. Minerat område.

Sedan Sixten föddes tillbringas ganska mycket tid i sängen eftersom vi söver honom där ganska ofta eftersom han sover bäst i vår säng. Och den här sommaren har jag vaknat svettig typ varje natt. Och har jag råkat ta på Daniel på natten har jag märkt att han varit detsamma. Och jag då, ligger klämd mellan mina killar halva nätterna. Det är sååå varmt. Men väldigt mysigt.

Jag har dock inte hunnit städa klart. Det får jag göra imorgon. Jag prioriterade att åka till Ananthi och dricka kaffe. Så imorgon räknar jag med att känna mig lite fräschare. Då är allt städat, alla kläder tvättade (man kan ju bara ha kläderna en gång och eftersom vi ska på semester så får vi resten av veckan gå i ful-kläder) och jag kommer ha nya rena naglar.

Nu ska vi äta, sen ska Sixten äta och badas. Han måste ju också vara ren nu när allt annat är det.

Plus på sömnkontot

Igår var vi borta större delen av dagen. Vi var på Daniels kusinbarns dop. Sixten var dagen till ära finklädd i byxor han fått av sin mormor, en fluga och en skjorta (tack Andréa för att jag slipper köpa typ några kläder alls!).

När vi kom hem packade vi upp oss och sen tände vi grillen för första gången det här året. Ha! Anledningen till det är att gallret inte var rengjort från förra sommaren, och jag har inte orkat göra det. Jag har ju sett till att bli bjuden av på grillning av nära och kära. Men så en dag tog mamma tag i det och därför kunde vi igår grilla.

Åh, vilken skön natt och morgon vi haft. Sixten sov från 22 till 7 imorse. Det är ju inte helt ovanligt nuförtiden, men att jag bara behövt stoppa in nappen en gång på hela natten hör inte till vanligheten. Jag gick upp och gav Six mat klockan 7, gjorde hans morgontoalett och sen tänkte jag att vi kunde ligga och mysa och prata lite i sängen. Men han somnade om som en stock. Och jag med. Jag vaknade klockan 10 och gick upp, gjorde mig i ordning och gick ner och åt frulle medan han sov vidare. Jag tror han är en väderkärring, för han sov lika mycket förra gången det åskade.

Under frullen satt vi och planerade lite inför vår kommande Skåne-semester. Kikade lite på hur vi vill åka, vad vi vill se och var vi eventuellt ska stanna över natt. När frukosten var bortplockad hade hela förmiddagen gått. Men det gjorde inget. Det har ju varit busväder.

Nu ligger Sixten i gymmet och Daniel halvvilar bredvid. Min lilla familj.

Första augusti

I förmiddags bestämde jag och Lena för att åka till stan. Hon ville titta efter dekorationer till deras dop, och jag tänkte att jag ju kunde göra detsamma. Vi hade ingen vidare lycka så tur för oss att det finns internet. Men vi rände runt i var och varenda affär i stan. 

Det är första gången som Sixten och jag är ute sådär. Och för att toppa det hela bestämde vi oss för att luncha i den högst belägna restaurangen i stan. Som till på köpet inte har hiss, men väl dock väldigt många trappsteg. Men som på beställning kom en gammal elev till mig. Byggarbetare och allt. Han frågade om han skulle ta både mig och barnvagnen, men jag ba "mohahaha". Nej, ett handtag med barnvagnen räckte gott och väl.

När jag kom hem kom Karin och Matthias hit och efter det badade jag Sixten. Nu väntar jag på att Daniel ska komma in så jag kan duscha och stryka kläder inför morgondagen då vi ska åka på dop.

Ja, det är augusti. Under den här månaden ska vi gå på tre dop och ett bröllop. Heja heja!