Avskedsmiddagen

Idag är ingen vanlig dag, för det är Karls födelsedag! Grattis grattis grattis!

Ända till för två år sedan var skolavslutningar något jag såg fram emot. Det var med pirr i kroppen man gjorde sig fin och åkte till skolan. Det var spänning och förväntan. Luften var full med längtan efter sommar. Och lov. Det varade ända tills jag gick från att vara elev till lärare.
Jag blev avtackad igår, eftersom det var min sista dag. Rektorn sa att de anställt mig för att jag var en person som visade stort engagemang. Hon sa att jag kommit in som en frisk fläkt. För det fick jag en smultronplanta och en tavla på Djäkneskolan, så jag inte skulle glömma.

Hela eftermiddagen tillbringades i arbetslaget. De satt och planerade nästa läsår, lade scheman och pratade om de nya sjuorna. Jag satt med och tittade under lugg.
Även arbetslaget tackade av mig. Jag fick ett halsband och ett armband. Armbandet var det finaste jag sett på länge. Det kommer att användas flitigt och ofta. Jag blev glad. Och ledsen.

Avskedsmiddagen var trevlig. Jag var ju lite nervös för vad eleverna skulle göra för eller med mig. 9D hade sagt att de inte skulle ta upp mig på scenen. De hade ljugit visade det sig. Men det gjorde ingenting, för jag behövde bara komma upp och hämta en present. Jag fick ett Fia med knuff. Killarna, som jag spelat med då och då under terminens gång, tyckte att jag behöver öva.
9A gjorde klockrena imitationer av alla oss lärare i a-laget. De härmade mig när jag låter mig ryckas med i deras facebookande under lektionstid, och sen kommer på mig själv och säger till dem på skarpen att logga ut. Det var roligt.

När kvällen var slut kunde jag konstatera att det är den där klänningen. 3 gånger av 3 är 100 %. Nytt vapen, Lena och Jonnis. Nytt vapen.