När Karin bodde i USA saknade jag henne jättemycket. Men jag lärde mig att leva med det. Jag skapade mig en vardag. En vardag som hon inte var med i. Jag levde mitt liv. Och jag hade det bra.
Det var först när jag träffade henne igen, när vi hälsade på henne och när hon kom hem, som jag förstod hur mycket jag egentligen saknat henne. Att vardagen jag skapat inte varit fullständig. Att jag inte varit fullständig. Att det fattats någon.
När Kristin flyttade till Lund saknade jag henne jättemycket. Men jag lärde mig att leva med det. Jag skapade mig en vardag. En vardag som hon inte är med i. Jag lever mitt liv. Och jag har det bra.
Det är först när jag träffar henne igen, när jag hälsar på henne och när hon kommer hem, som jag förstår hur mycket jag egentligen saknar henne. Att vardagen jag skapat inte är fullständig. Att jag inte är fullständig. Att det fattas någon.
Man brukar säga att man inte vet vad man saknar förrän det är borta. Jag vet inte vad jag saknar förrän det kommer tillbaka.
Det var först när jag träffade henne igen, när vi hälsade på henne och när hon kom hem, som jag förstod hur mycket jag egentligen saknat henne. Att vardagen jag skapat inte varit fullständig. Att jag inte varit fullständig. Att det fattats någon.
När Kristin flyttade till Lund saknade jag henne jättemycket. Men jag lärde mig att leva med det. Jag skapade mig en vardag. En vardag som hon inte är med i. Jag lever mitt liv. Och jag har det bra.
Det är först när jag träffar henne igen, när jag hälsar på henne och när hon kommer hem, som jag förstår hur mycket jag egentligen saknar henne. Att vardagen jag skapat inte är fullständig. Att jag inte är fullständig. Att det fattas någon.
Man brukar säga att man inte vet vad man saknar förrän det är borta. Jag vet inte vad jag saknar förrän det kommer tillbaka.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar