Idag är ingen vanlig dag, för idag är Ananthis födelsedag. Hurra, hurra, hurra!
Jag tycker inte om att vara ensam. Jag vet inte varför, men jag tycker om att ha folk omkring mig. Det är inte så att jag nödvändigtvis måste ha dom in på skinnet, att de måste finnas i samma rum som jag, att vi måste umgås och prata hela tiden. Det räcker med att personen eller personerna finns i närheten.
Det är inte så att jag går och lider när jag är ensam hemma. Vilket jag ser till inte är många timmar om dygnet. Men när jag är hemma hos mamma och Svenne lägger jag märke till små saker som jag finner mycket trivsamma och som jag uppskattar. Som igår kväll när jag skulle gå och lägga mig. Då slog det mig hur trivsamt det var att säga god natt och stämma av inför kommande dag: jag går upp då, och åker till jobbet då för jag börjar då. Och du kommer hem från jobbet då, när jag redan har åkt. Tokigt, men sant. Och puss och kram och god natt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar