Jag hade ställt klockan på sju idag också. Men när jag vaknade klockan sex av att det spöregnade och dessutom kände mig aptrött, stängde jag av alarmet och tänkte att jag kunde sova tills jag vaknade av mig själv. Det visades sig vara 08.40. Jag flög ur sängen. Jag tycker inte om att sova bort halva dagarna. Min morgonpromenad blev något senare än vanligt och därför också varmare. Fifan.
Efter kalldusch och frulle tvingade jag mig själv att ringa det där samtalet till a-kassan som jag skjutit på och försökt förtränga sedan jag fick brevet i torsdags. Jag skulle ha väntat med duschen till efter samtalet. Usch, jag blev helt varm. Men killen i andra änden var hur trevlig som helst och mycket behjälplig. Han skrattade åt mig när jag berättade att jag gjort en arbetslöshetsmapp där jag förvarar alla mina a-papper. Vi pratade så länge så vi blev nästan kompisar. Samtalet slutade med att han skulle ta kontakt med den ena och andra och fixa dittan och dattan. Jag behövde inte göra något. Det kändes bra. Det känns bra.
Sen hoppade jag på cykeln och drog till Karl. Som jag längtat. Det kanske inte var så längesen vi träffades, jag minns inte riktigt, men det känns som det var en evighet sedan. Vi satt i hans trädgård och drack kaffe och pratade av oss.
Resten av dagen har det åskat och regnat. Så jag har passat på att göra tråkiga saker. Jag har handlat och passade på att göra mig av med alla mina pantflaskor, som har stört röven av mig länge nu. Och så har jag strukit. Det är ju inte roligt någonstans. Men nu är mina kläder inte skrynkliga. Det är ju bra.
Nu börjar det krypa lite i min kropp. Rastlös.
Efter kalldusch och frulle tvingade jag mig själv att ringa det där samtalet till a-kassan som jag skjutit på och försökt förtränga sedan jag fick brevet i torsdags. Jag skulle ha väntat med duschen till efter samtalet. Usch, jag blev helt varm. Men killen i andra änden var hur trevlig som helst och mycket behjälplig. Han skrattade åt mig när jag berättade att jag gjort en arbetslöshetsmapp där jag förvarar alla mina a-papper. Vi pratade så länge så vi blev nästan kompisar. Samtalet slutade med att han skulle ta kontakt med den ena och andra och fixa dittan och dattan. Jag behövde inte göra något. Det kändes bra. Det känns bra.
Sen hoppade jag på cykeln och drog till Karl. Som jag längtat. Det kanske inte var så längesen vi träffades, jag minns inte riktigt, men det känns som det var en evighet sedan. Vi satt i hans trädgård och drack kaffe och pratade av oss.
Resten av dagen har det åskat och regnat. Så jag har passat på att göra tråkiga saker. Jag har handlat och passade på att göra mig av med alla mina pantflaskor, som har stört röven av mig länge nu. Och så har jag strukit. Det är ju inte roligt någonstans. Men nu är mina kläder inte skrynkliga. Det är ju bra.
Nu börjar det krypa lite i min kropp. Rastlös.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar