Rockar min värld

Istället för att ligga på stranden hela dagen, vilket hade varit det ultimata om solen lyst, träffades jag, Lena och Jonna på Ströget för att ta en kaffe och uppdatera varandra om helgens bravader. Lena och Jonna med respektive var på en minisemster så jag ville höra allt om den, medan de ville veta vad som hänt här hemma.

Jag har också varit hos Karl för att hämta datorn som han grejat lite med. Det hade tydligen gått lite sådär med det, och Karl hade nästan gett upp när Johan kom och med sin magic presence fick det att fungera som det skulle.

Karl berättade för mig i lördags att han kommit in på det han sökt, och att han troligtvis kommer att flytta från stan till hösten. Jag har inte tyckt om det faktum att han sökt och har förträngt det hela. Självklart förstår jag att han vill utbilda sig och tycker att det är en bra sak. Det är inte det det handlar om. Mitt ogillande är rent egoistiskt. Jag kommer bli förfärligt ledsen om han flyttar ifrån mig. Jag är jätteglad för hans skull, men för min egen skull känns det inte alls bra. Det tynger mig. Och jag får lite ont i magen när jag tänker på det.
Ja, det finns telefon och internet, det finns tåg, buss och bil men det blir inte samma sak. Jag tror jag kommer dö. Karl har sagt att jag ska höra av mig när min puls sjunker så pass, så kommer han hem. Det känns bra. Men jag vill ha honom här nära hela tiden. Han rockar ju min värld.