Johnny Kask

Jag och Lena har pratat om det hela veckan, men bestämde oss inte förrän vid halv sju igår kväll att vi skulle gå till Björnes och se när Johnny Kask spelade. Lena är lite smått förtjust i Johnny Cash och var nyfiken på att se den försvenskade varianten som Kask bjuder på. Eftersom jag inte tycker att Johnny Cash är dålig på något sätt, och eftersom jag mer än gärna ställer upp för Lena, så följde jag med.

Lena kom hit och vi fick för oss att spela tv-spel. Ja, det gick ju bra de första världarna. Men sen började det gå sämre av olika anledningar, och det slutade med att vi båda satt och var irriterade och arga för att det gick så dåligt. Kanske inte det bästa sättet att komma i rätt stämning, men sen gick Lena och vart asbra på slutet. Jag vet inte om det berodde på att hon fick publik i form av Ananthi och Camilla. Så det ordnade upp sig. Bra det. Tur det.

Vi gick till ett ganska folktomt Björnes. Det gjorde inte så hemskt mycket eftersom vi inte var där för något annat än att titta på spelningen.

En spelning som fick det att rycka i benen på alla i publiken. Nästan alla i alla fall. Jag och Lena hade roligt och jag skrattade mycket åt både oss och andra runt omkring oss. Det fanns en man där vars dans-moves jag måste lära in. Han dansade inte bra på något vis, men jag var helt fascinerad. Han var som en gummibanan. Det såg roligt ut. Men framför allt såg det ut som han hade roligt.