Karinlunch

Jag visste att kära syster Yster (varför måste jag alltid säga så?) skulle vara i stan på förmiddagen, så jag ringde och frågade om hon inte ville följa med mig till hamnen och äta lunch. Jag var så sugen på en laxrulle. Ända sedan jag och Niklas var och lunchade har jag ångrat att jag inte tog en sådan istället för baguetten jag köpte då. Inte för att jag visste hur den smakade, laxrullen, eftersom jag aldrig ätit någon. Så man kan ju undra varför jag var sugen på en sådan.

Karin tackade ja till mitt förslag. Det gjorde mig glad. Vi umgås alldeles för sällan och lite. När hon steg ur sin nya bil tog vi en titt på varandras kläder och kunde snabbt konstatera att det var precis som alltid. Vi hade likadana kläder på oss. Det slår aldrig fel. Båda hade jeanskjol och svart linne. Jag fattar inte vad det kommer sig att vi gör så. "Men varför har du alltid samma?!" ropade Karin. Jag tycker att det är lite roligt ändå. Så mycket mer har vi inte gemensamt. Ibland undrar vi om vi ens är släkt.

Jag åt min laxrulle - lax för andra dagen i rad - och Karin åt en räkrulle. Asgott var det. Karin smakade på min och jag på hennes. Gott gott båda två. Det var så mycket räkor i hennes rulle, så jag fattar inte hur det fick plats någon sallad. Nästa gång får det bli räkor för min del också tror jag.