Kall

Jag hade helt seriöst glömt bort hur det känns att frysa. Att känna sig sådär riktigt kall. Men nu vet jag. Jag tycker ändå att jag pälsade på mig rätt bra när jag gick ut och gick imorse. Jag tog långbyxor och regnjacka. Det där med jacka visade sig vara lite väl. Och dessutom onödigt. Men jag tänkte att om jag inte tar den så kommer det väl garanterat att börja regna.
Motvinden i Stockholmsbacken gjorde mig redigt rejäl varm. Jag fick ta av mig jackan och gå i linne för att inte svettas ihjäl. Kanske var det där och då jag grundade för min genomfrusenhet. Jag fick ta på mig jackan igen efter en stund och när jag närmade mig hemmet hade jag ont i huvudet av all blåst.

En varm dusch hjälpte inte och efter frukosten kröp jag ner i sängen igen för att värma mig. Det är nu, men bara nu, man skulle ha någon som låg där och höll sängen varm.
Men jag hade liksom inte ro att ligga där. Fast jag hämtade datorn. Nej, jag kastade mig upp, satte på kaffe och tog med mig datorn och täcket till soffan istället. Och här sitter jag nu. Regnet smattrar på fönstret. Jag tror minsann att Jonna inte dansade igår heller.

Jag kan inte låta bli att tycka att det är mysigt. Men jag föredrar sol och värme. Jag föredrar det ganska mycket också. Vad är det här för jävla skitväder?