I eftermiddag har jag varit på spinning. Senast var jag lite för försiktig, så idag trampade jag lite fortare med lite mer motstånd. Efter tio minuter övervägde jag seriöst att en hoppa av cykeln och lägga mig på golvet bredvid min cykel. Men sådan är inte jag.
Så vad hände? Jag kräktes lite i munnen. Och svalde. Efteråt frågade Ananthi, som var instruktör idag, om jag hade kört lite hårdare än sist. Hon hade minsann sett att jag mått lite dåligt. Efter spinningen gick vi och körde ABS, mage och rygg, i en halvtimme. Sen kände jag mig nöjd.
Jag invigde ett par av mina nyainköpta träningsbyxor. De var mycket trivsamma. Vi kommer nog bli bra kompisar, jag och mina nya byxor.
Jag tyckte att det kändes konstigt att gå och vara ledig hela dagen och sen gå och träna på eftermiddagen. Nya vanor. Jag är lite dålig på nya vanor. Innan de har blivit vanor, invanda sådana, vill säga.
På tal om gymmet.. Jag har glömt att berätta. I fredags när jag var på gymmet satt jag och rodde. Helt plötsligt gick brandlarmet. Ingen annan gjorde något, så jag satt kvar och rodde. Bara det att alla på torget stannade upp och tittade upp mot gymmets stora panoramafönster. Där satt jag och rodde. Brandbilarna kom. Och där satt jag och rodde. Alla på torget som såg detta måste trott att jag kände han som var både döv och blind. Till slut kände jag mig så uttittad att jag gick av roddmaskinen och ställde mig på löpbandet istället. Och brandlarmet.. ja, det visade sig vara falskt.
Så vad hände? Jag kräktes lite i munnen. Och svalde. Efteråt frågade Ananthi, som var instruktör idag, om jag hade kört lite hårdare än sist. Hon hade minsann sett att jag mått lite dåligt. Efter spinningen gick vi och körde ABS, mage och rygg, i en halvtimme. Sen kände jag mig nöjd.
Jag invigde ett par av mina nyainköpta träningsbyxor. De var mycket trivsamma. Vi kommer nog bli bra kompisar, jag och mina nya byxor.
Jag tyckte att det kändes konstigt att gå och vara ledig hela dagen och sen gå och träna på eftermiddagen. Nya vanor. Jag är lite dålig på nya vanor. Innan de har blivit vanor, invanda sådana, vill säga.
På tal om gymmet.. Jag har glömt att berätta. I fredags när jag var på gymmet satt jag och rodde. Helt plötsligt gick brandlarmet. Ingen annan gjorde något, så jag satt kvar och rodde. Bara det att alla på torget stannade upp och tittade upp mot gymmets stora panoramafönster. Där satt jag och rodde. Brandbilarna kom. Och där satt jag och rodde. Alla på torget som såg detta måste trott att jag kände han som var både döv och blind. Till slut kände jag mig så uttittad att jag gick av roddmaskinen och ställde mig på löpbandet istället. Och brandlarmet.. ja, det visade sig vara falskt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar