Igår kväll var jag och Ananthi på bio. Hon, jag och typ elva personer satt och trängdes i den stora salongen när vi tittade på Snabba cash. Jag var ganska förväntansfull på filmen efter allt jag läst om den, om inspelningen och givetvis byggde Joel Kinnaman upp mina förväntningar lite granna. Och vad har jag sagt om förväntningar? Sådana ska man inte ha, för då blir man bara besviken. Besviken vart jag kanske inte, men filmen var inte så bra som jag hoppats. Den är i alla fall inte värd att gå och se på bio, men värd att hyra.
Folk har frågat mig hur det gått med mattan. Det gick så långt att jag blev förbannad bara jag såg den, så jag var fast besluten om att åka till tippen med den. Men så gjorde någon mig uppmärksam på att en uteliggare, i typ Stockholm, skulle bli fantastiskt glad om han fick sova på mina mjuka matta. Och inte skulle han bry sig om att den var lite smutsig. Givetvis gav detta mig så dåligt samvete att jag inte kunde slänga den. Så jag slog in den i två plastsäckar och ställde ner den i förrådet. Så där står den nu.
Därför kan man kalla mig Anna-Mattlös. Det är galet tomt utan matta. Det är en sak som är säker. Jag känner mig naken, exposed, rädd.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar