Sålt smöret

Det känns som jag har sålt smöret och tappat pengarna. Det är fan och. Jag är inte alls med i matchen. Vad kommer detta sig nu då, kan man undra. Jag tror att det kan ha att göra med att jag inte sovit bra någon natt den här veckan. Jag går som i dvala. Jag är där och här, men ändå inte. Det är som att någon annan pratar och lever mitt liv och att jag står bredvid och ser på. Det känns inte helt bra. Det känns lite obehagligt.

Min sömnbrist beror på att jag tycker att det är slitigt på jobbet. Många av mina elever har stora sociala problem som påverkar i skolan och därmed påverkar mig. Och jag tänker och tänker och känner och känner. De första veckorna räckte det med tiden i bilen hem för att reda ut och stänga av. Men nu känner jag eleverna bättre och därför känner jag mer med dem.

Det som får mig att slappna av och får mig sluta tänka på jobbet är träningen. Därför är den prio ett för tillfället. Idag, efter spinning och ett mördarpass ABS, känns det bättre än igår när jag skippade träningen för att socialisera.
Ananthi var instruktör på båda passen. ABS-passet var galet jobbigt. Jag och Ananthi fick ögonkontakt när vi stod i plankan och då passade jag på att peka finger åt henne. Sen flinade vi. Det var roligt.

Igår skulle delar av truppen träffats för en fika. Men det slutade med att jag och Jonna hade en egen fika-date. Det var inte fy skam. Det är ju inte så ofta bara jag och hon umgås. På tumanhand så att säga.
Sen träffade jag Richard en sväng. Vi har ju varit lite ovänner det sista och sådant gillas inte. Men innan jag ens kommit utanför min dörr hade vi blivit ännu mer osams för att sedan bli ytterligare lite ovänner, innan vi började skratta åt varandra och oss själva och sen bli vänner. Typiskt Anna och Richard.

Nu ska jag gå och lägga mig och jag hoppas att John Blund kommer och lägger sig bredvid mig fort och att han stannar hela natten.