När jag gick för att fika med Lena förut tog jag vägen förbi Björnes för att slänga ett öga efter mitt förlorade örhänge. Och där, där jag halkade omkull inatt, låg det. Fatta vilken vurpa jag måste ha gjort om mitt örhänge flugit av.
Tyvärr hade någon kört över det så det är platt som en pannkaka. Men jag drog en lättnadens suck när jag hittade det på gatan. Det innebär ju att jag inte gått omkring inne på Björnes som en liten idiot med endast ett öra prytt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar