Skrattont

Nu har vi varit i Svennes lägenhet och hjälpt honom att packa ihop det sista. Jag har skrattat så jag har ont i magen. Det blir inte så roligt att återberätta eftersom man måste ha varit där och då. Men vi skulle täcka över charmen (skärmen) och vi skulle äta i Karins bil (åka i Karins bil hem till mig och äta). När vi skulle bära ner tv:n till bilen tog vi hissen. Jag tryckte på den gröna knappen som skulle ta oss till bottenvåningen. Med döm vår förvåning när hissen åkte upp istället för ner. När jag tog ett steg åt sidan visade det sig att alla hissknappar var intryckta så vi åkte till femte våningen, och stannade på samtliga innan vi kom ner. Vi fick ställa ner tv:n. Vi kunde ju inte stå där och hålla den i evigheter. Jag hade råkat trycka in alla när jag lutade mig mot väggen. Karin, som tagit trapporna ner, undrade vart vi hade blivit av. Tänk om jag hade råkat trycka in nödstoppet. Eller ringklockan. Men ingen var förvånad. Typiskt mig.

När vi brötat klart åkte vi hem till mig och åt middag. Jag gjorde tacopaj till ett helt kompani igår så vi åt det. Sen drack vi kaffe och åt semlor som jag bakat och gjort.
Vi tog även tag i mitt matt-problem. Jag lånade en torkställning av Svenne som vi ställde i min dusch och la mattan över. Det kommer väl ta en vecka innan den torkar. Men den är vit igen.

Nu ska jag göra mig i ordning för att gå på inflyttningsfest hos Ylva.