Papercut

Igår skar jag mig på ett papper. Det gjorde mer ont än vanligt, och det blödde mer än vanligt. Till och med de tuffa killarna tyckte att det vart lite väl blodigt. Mitt lilla sår gjorde ont hela dagen. Jag tänkte flera gånger att jag var en mespropp som gick och hade så himla ont för ett sår som var tre millimeter långt. Flera gånger stannade jag upp och frågade mig själv om det verkligen gjorde så ont, om jag inte inbillade mig. Men nej. Det gjorde verkligen satans ont.

Inatt har jag vaknat 2058 gånger av att jag har haft ont. Imorse när jag vaknade hade jag inte bara ont i såret. Det värkte orimligt mycket i hela fingret och ända ner i handflatan. Fingret var så svullet att jag inte kunde få på mig ringen. Och så har det varit hela dagen. Bara jag har stött i fingret har jag velat gråta. Man använder tydligen höger ringringer till precis allt. Vad är nu detta? Tänk om jag har skurit av en liten nerv i min fingertopp..

Ikväll har jag varit på spinning. Det har inte hänt för många gånger tidigare. Därför frågade jag Ananthi om inte hon kunde följa med och vara mitt moraliska stöd. Det kunde hon. Vi stod på crossen innan. Alltså, min svettning är inte av denna värld. Jag är en svettkorv. Äcklig som bara den. En annan dag när jag kom hem från gymmet, och skulle ta av mig träningskläderna, ulkade jag åt mig själv. Så äcklig tyckte jag att jag var.
Spinningen gick i alla fall bra. Fast det var fullbokat. Jag som inte tycker om att träna bland massa folk. Med facit i hand var jag lite för försiktig. Men det är inte lätt att veta när man inte är van. Jag ville ju inte ta ut mig i början och sen inte orka hela passet. Det hade varit pinsamt. Nästa gång blir det andra bullar. Ja, ni läste rätt. Nästa gång.