Luciatåg, Super Mario och lite spänst

Mamma har varit här idag och hjälpt mig att mäta ut vart en hyllan över tv:n ska sitta. Så nu är den på plats. Det var behövligt eftersom jag inte fick plats med alla julgrejer. Nu står mitt luciatåg på hyllan och lyser upp. Sweet.

I eftermiddag har jag bytt däck på bilen. Eller nej, jag har inte gjort det. Jag har sett till att det blivit gjort. På en verkstad. Jag satt och grämde mig hela vägen från Lyrestad. Jag vill kunna göra allting själv. Så att vi måste till en verkstad för att byta däck, när man i normala fall ska kunna själv, stör mig. Men på pegan är det nästintill omöjligt att byta själv. Inte för att jag skulle kunna ändå, men Svenne kan ju. Varför kan inte jag? Jag måste lära mig.

Jag och Lena är i en Super Mario Bors-period. Vi spelar och spelar på mitt Nintendo 8 Bit. Förra veckan drömde jag till och med att jag var Super Mario. Jag känner ingen som är så dålig förlorare som Lena. Hon blir som stollig. Jag är rädd för att dö, i tv-spelet alltså, när jag spelar med henne. Jag kan bli lite frustrerad också, vilket leder till höga utrop där vi sitter och kämpar oss svettiga i soffan. Jag kommer inte bli vräkt på grund av fester. Jag kommer bli vräkt på grund av mitt och Lenas tv-spelande.
Vårt spelande har lett till att Lena och Micke nu införskaffat ett Nintendo Wii och ett Super Mario till detta. Jag är precis hemkommen från Lena där jag blivit introducerad för detta nya fenomen. Med lite träning kan det nog bli riktigt roligt.

Jag var och gjorde mina naglar förut. Vi bokade in en ny tid i mellandagarna. När jag gick så sa jag till min nagel-tjej Linda att vi ses till nyår då.
- Ja. Och du Anna. God jul.
- Men gud, vad konstigt det lät.
- Jag vet.
- God jul!

När jag kom hem förut sa min granne till mig att jag är spänstig. Vad menar du? Vad har jag gjort? Vad har du sett? Vad har du hört?