Idag är ingen vanlig dag för det är min morbrors födelsedag. Hurra hurra hurra!
Varför är det så motigt att göra vissa saker? Jag har i flera månader tänkt att jag måste smörja min skinnjacka och mina stövlar. Jag har tänkt på det varje gång jag sett dem, varje dag, fler gånger om dagen men tänkt att jag gör det sen. Men jag har liksom aldrig fått tummen ur. Egentligen är det ju bara att tvinga sig själv. Så igår gjorde jag det. Det var kladdigt men var över på en halvtimme. Varför har jag skjutit så på det?
Idag har jag spenderat nästintill hela eftermiddagen och kvällen utomhus. När jag kom hem från jobbet gick jag och Lena ut och gick en promenad. Solen sken så vi passade på att påminna oss om hur den här staden ser ut i solljus. Vi gick sen hem till mig och drack kaffe och spelade tv-spel. Jag skojar inte när jag säger att vi blev lika svettiga av att spela tv-spel som av att gå. Vi går verkligen in för det.
När jag hämtat mamma vid tåget gick jag hem till Ananthi. Vi letade fram våra reflexer och begav oss ut på en promenad på en och en halv timme. Det var så skönt ute. Och stjärnklart. Jag tycker att det är obehagligt att gå ensam när det är mörkt ute så det var toppen med sällskap. Jag hade lyckats klä mig precis lagom mycket. Jag blev varken för varm eller för kall. Det är sällan jag lyckas få till det så bra.
Nu sitter jag här nyduschad och känner att frisk luft gör susen. Om jag skulle ta och söka ett jobb eller två.
Varför är det så motigt att göra vissa saker? Jag har i flera månader tänkt att jag måste smörja min skinnjacka och mina stövlar. Jag har tänkt på det varje gång jag sett dem, varje dag, fler gånger om dagen men tänkt att jag gör det sen. Men jag har liksom aldrig fått tummen ur. Egentligen är det ju bara att tvinga sig själv. Så igår gjorde jag det. Det var kladdigt men var över på en halvtimme. Varför har jag skjutit så på det?
Idag har jag spenderat nästintill hela eftermiddagen och kvällen utomhus. När jag kom hem från jobbet gick jag och Lena ut och gick en promenad. Solen sken så vi passade på att påminna oss om hur den här staden ser ut i solljus. Vi gick sen hem till mig och drack kaffe och spelade tv-spel. Jag skojar inte när jag säger att vi blev lika svettiga av att spela tv-spel som av att gå. Vi går verkligen in för det.
När jag hämtat mamma vid tåget gick jag hem till Ananthi. Vi letade fram våra reflexer och begav oss ut på en promenad på en och en halv timme. Det var så skönt ute. Och stjärnklart. Jag tycker att det är obehagligt att gå ensam när det är mörkt ute så det var toppen med sällskap. Jag hade lyckats klä mig precis lagom mycket. Jag blev varken för varm eller för kall. Det är sällan jag lyckas få till det så bra.
Nu sitter jag här nyduschad och känner att frisk luft gör susen. Om jag skulle ta och söka ett jobb eller två.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar