Den här veckan har mamma varit i Göteborg, vilket föranledde att jag fick på min lott att vara kattvakt. Det strider mot alla mina principer att ha katt i lägenhet. Speciellt när de är vana vid att vara ute. Men Tigern är sällskapssjuk som få, så det vore elakare att låta honom vara ensam hemma. Det är i alla fall vad jag intalat mig själv när jag sett hur uttråkad han varit.
Jag har fått spunk på honom emellanåt. Han har stundtals sprungit runt mina ben, han har hoppat upp på mig när jag sovit och skrämt livet ur mig, han har hårat ner. Men det har varit trevligt att ha någon som mött mig när jag kommit hem. Och han har varit ett bra sällskap. Vilket jag verkligen märker nu, när han inte är här längre. Men nu skuttar han runt ute i skogen på Jula Mosse och kan kissa och bajsa i jorden, inte i en äckelpäckel-låda.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar