Suckig

”Suckig” är ett uttryck jag och Karl brukar använda oss av när vi ska beskriva vårt humör och vår sinnesstämning. När man är suckig suckar man (därav uttrycket) och man känner sig allmänt däven och oglad. Och suckig är precis vad jag är. Inte jättemycket, men tillräckligt. Det började igår och sitter fortfarande i. Jag tror att det beror på många små saker som stör mig just nu. Stör mig.

- musslig?
- njae. lite. näää inte alls när jag tänker efter. jag vet fan inte hur jag har det riktigt
- haha. men stackars
- nädå det är ingen fara. själv då?
- jag är nog mer suckig
- jaså. sleten?
- nej. mer inte på humör kanske
- hmm. vad gör dig på ohumör då?
- vet inte riktigt, jag känner mig suckig bara
- illa illa
- nej då. det är ingen fara alls. jag är bara inte sprudlande glad
- det känns lite ovant va?
- haha, borde det det?
- mmm :)
- naaw, snutte
- åååååhhhh

Musslig är ett annat uttryck vi använder. När man är musslig är man tystlåten och trött.

Jag har varit hos Karl och druckit kaffe i eftermiddag, och rådde på så vis bot på min suckighet för ett par timmar. Vi är något av mästare på att fnissa. Och den här helgen har bjudit på saker att fnissa åt. Åtminstone kan Karl fnissa åt det. Man kan inte bara jaga sådär. Inte blockera heller för den delen. Jag försöker förtränga det faktum att tv-spel kan få konsekvenser ingen kunnat förutspå. Jesus, Maria och Josef.