tisdag 3 november 2009

Hjärnspermar, tjejen med toffs och feber

Av någon anledning undgår det tydligen inte mina elever att jag ibland har huvudet under armen. Idag var det en kille som sa till mig att jag inte använder alla mina ”hjärnspermar”. Jag kunde inte låta bli att skratta lite innan jag sa att det heter ”hjärnceller”.
Idag har jag också fått veta att eleverna som jag inte har pratar om mig som ”tjejen med toffs”. Något jag kan leva med eftersom
1. det stämmer ju faktiskt
2. de kallar mig inte för ”tanten med toffs”
3. jag har under de senaste tio åren varit känd ”Thorells brud” och tröttnade på det för typ nio år och elva månader sedan.
Bara för att röra till det för dem ska jag nog ha utsläppt hår resten av veckan.

Idag är det första kvällen på bra länge som jag kom hem i tid och dessutom inte hade massor att stå i. Igår när vi kom hem halv åtta åt vi lite granna. Sen packade jag bilen full med grejer, letade reda på borrmaskinen, letade reda på skruvdragaren och satte den på laddning, skrev en enkät som jag delat ut idag. På grund av dålig sikt var mamma tvungen att klippa min lugg. Då var klockan en bit över nio. Efter det hoppade jag in i duschen, packade skolväskan och gjorde mig redo för bädden. Men eftersom det gått i 120 var jag grymt uppe i varv och kunde inte somna förrän efter klockan ett. Därför är det skönt med en kväll som denna, då jag kan andas lite.

Jag har under dagen haft ont i ryggen. Jag tänkte att det säkert beror på att jag bär en massa hela tiden, och att jag ligger på golvet i osköna ställningar och skruvar möbler. Men ont i ryggen har jag också alltid när jag har feber. Så när jag kom hem tog jag febern bara för att utesluta den. Men nej då, feber it is. Herregud, vad det synd är om mig.
Det första jag kom att tänka på var att jag kan ha smittat Karl eftersom vi har varit tillsammans hela eftermiddagen. Men kom sedan att tänka på att jag kanske smittat bebben igår. Sweet Jesus. Jag fick lite smått hjärtsnurp och ringde omedelbart till Andréa för att meddela henne om mitt tillstånd. Hon tog det hela med ro men lovade att hålla ett extra öga.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar