Jag tycker att det är väldigt svårt att köpa present till min kusin som fyller 20 på söndag. Eftersom han fyller jämnt vill jag köpa något speciellt. Men vad köper man till en kille som fyller 20, vars största intresse är jordbruk?
Jag och lillebror ska köpa något ihop, och eftersom Svenne är i samma ålder och dessutom av samma kön tyckte jag att han kunde komma på något eller att vi åtminstone kunde titta efter något tillsammans. Men hans fantasi är tydligen lika bra som min och han hade fullt upp i veckan så vi kunde gå på stan heller.
Och det är inte så att jag inte vetat om födelsedagen. Jag har haft god tid på mig att tänka ut något. Men jag vill att det ska vara något bra, något som David blir glad för, något som han uppskattar. Jag har verkligen tänkt och tänkt. Tänkt länge, tänkt mycket. Utan att komma på något. Men så imorse, när jag slängde benen över sängkanten kom jag på! Jag messade Svenne och frågade vad han tyckte och trodde. Han trodde också på det. En sådan får det bli!
Jag förundras över mig själv. Så trött som jag var i morse. Hur kunde jag komma på? Men det är inte min första och förhoppningsvis inte heller min sista snilleblixt i det trötta tillståndet.
Det var förfärligt trevligt hos Camilla i lördags. Vi var fem fnittriga pratglada töser som åt middag och drack bål. Camilla är en hejare på både tacopaj och bål fick jag erfara. Alla vet att tjejer allt som oftast pratar om pojkar, och eftersom det inte var några män närvarande blev det en del av den varan. Jag råkade kläcka att man i den här stan måste tänka outside the box, vilket av någon anledning blev kvällens tema, och bidrog till många asgarv när vi äntrat Björnes.
Jag och Ananthi har på sista tiden ökat vår grad av tönt-dansmooves, och förra veckan snappade jag upp ett nytt från tv som jag introducerade efter klockan ett. Varför gör vi sådär? Vi står och skrattar oss fördärvade så det är förmodligen för att vi tycker att det är så hysteriskt roligt som vi inte slutar upp med dumheten.
Jag och lillebror ska köpa något ihop, och eftersom Svenne är i samma ålder och dessutom av samma kön tyckte jag att han kunde komma på något eller att vi åtminstone kunde titta efter något tillsammans. Men hans fantasi är tydligen lika bra som min och han hade fullt upp i veckan så vi kunde gå på stan heller.
Och det är inte så att jag inte vetat om födelsedagen. Jag har haft god tid på mig att tänka ut något. Men jag vill att det ska vara något bra, något som David blir glad för, något som han uppskattar. Jag har verkligen tänkt och tänkt. Tänkt länge, tänkt mycket. Utan att komma på något. Men så imorse, när jag slängde benen över sängkanten kom jag på! Jag messade Svenne och frågade vad han tyckte och trodde. Han trodde också på det. En sådan får det bli!
Jag förundras över mig själv. Så trött som jag var i morse. Hur kunde jag komma på? Men det är inte min första och förhoppningsvis inte heller min sista snilleblixt i det trötta tillståndet.
Det var förfärligt trevligt hos Camilla i lördags. Vi var fem fnittriga pratglada töser som åt middag och drack bål. Camilla är en hejare på både tacopaj och bål fick jag erfara. Alla vet att tjejer allt som oftast pratar om pojkar, och eftersom det inte var några män närvarande blev det en del av den varan. Jag råkade kläcka att man i den här stan måste tänka outside the box, vilket av någon anledning blev kvällens tema, och bidrog till många asgarv när vi äntrat Björnes.
Jag och Ananthi har på sista tiden ökat vår grad av tönt-dansmooves, och förra veckan snappade jag upp ett nytt från tv som jag introducerade efter klockan ett. Varför gör vi sådär? Vi står och skrattar oss fördärvade så det är förmodligen för att vi tycker att det är så hysteriskt roligt som vi inte slutar upp med dumheten.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar