Idag möttes jag och Lena upp i stan. Först kikade vi lite i affärer och sen gick vi och fikade. Det är ju trots allt semeldagen idag, så det var ju givet vad vi skulle äta till kaffet.
Med en semla i magen gick vi till ICA och handlade. Trots att Sixten blivit så trött att han knappt orkade sitta upp höll han låda som vanligt.
Jag hittade ett par badbyxor till Sixten när vi var på stan. När vi kommit hem provade han dem och de satt som ett smäck.
Det här då. Det är min vardag. Vem släpper bomber i mitt hem? Det ser ut som en tasmansk djävul har gått lös. Men det är ju bara lille plutten som härjar.
För mig, som mår dåligt av oreda, får verkligen anstränga mig för att inte få ett nervsammanbrott. Han river ner och fram allt. Allt. Men det är en liten lek vi har: jag plockar upp och han river ner. Visst, jag skulle kunna plocka bort allt så han inte når. Men han tycker ju att det är så roligt.
När Daniel kom hem gav jag mig ut på en springtur. Jag kände verkligen inte för det och höll på att banga, det var ju så tungt senast. Men så tänker jag på vad Paolo Roberto säger och då tar jag mig i kragen. Och tur var väl det. För det gick bra idag.
Bästa medelhastigheten någonsin. Trots att mina ben kändes så tunga. Som två flodhästben. Men vad gjorde väl det?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar