Sixten tyckte nog att jag betedde mig väldigt konstigt i min jakt på hans kiss. Jag brukar aldrig jaga runt efter honom. Han blev nästan lite irriterad på mig där mot slutet. Men skam den som ger sig.
Jag insåg ju att han var tvungen att stå upp för att jag skulle kunna fånga upp strålen, så jag ställde honom vid badkaret och spolade vatten. Inget kiss. Jag ställde honom vid bidén och spolade upp vatten som han fick plaska i. Inget kiss. Jag pytsade i honom vatten och sen satte jag glaset mellan mina lår och Sixten ovanpå. Så tryckte jag på hans blåsa och blåste på hans genitalier så det blev lite kallt. Och whola! Strålen rakt ner i glaset.
Jag var så rädd att jag skulle välta ut glaset. Jag gick omkring med det som om det innehöll ett liv. Det var med en darrig hand jag hällde över urinet i provröret. Och sen. Jag blev så glad att jag hoppade som en indian och skrek "Wihihihi! Vi gjorde det!" Sixten tittade undrande på mig kan jag säga.
Vi åkte raka vägen till Vårdcentralen och de tittade med en gång om han hade urinvägsinfektion. Men icke. Jag hade nästan hoppats på att det var det, för då hade vi fått en förklaring till varför han har feber.
Nu har vi i alla fall gjort det vi kunnat. Jag sa till Daniel att "nu har vi ryggen fri". Det är så jag känner. Min mardröm är att han går och är sjuk utan att vi uppmärksammat det, och sen när det kommer fram sitter BVC-personalen i fikarummet och säger "Sixten Lundells föräldrar är ju sämst i hela världen. Låta barnet gå med bla bla bla så länge utan att kontakta oss. Och nu har han fått men för livet, stackarn. Vi får koppla in soc."
När Daniel kom hem från jobbet åkte jag till gymmet. Väldigt mör är jag nu. Sjukt tungt idag. Jag tog i för kung och fosterland, men mina muskler gjorde inte som jag ville. Jag ska gå och lägga mig nu så jag får vila min kropp.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar