fredag 20 februari 2015

Lejonkungen

Varje gång jag lyfter upp Sixten ut vagnen, här hemma alltså, måste jag lyfta upp honom mot taket och sjunga som när Lejonkungen föddes.



Alltså jag måste. Det är någon form av tvångstanke jag har. Sixten brukar alltid flina, och det ser ut som han tänker "Mon Dieu, vilken töntig mamma jag har!"

Men förut när jag gjorde så började han gråta. Ledsengråta. Sen burrade han in sig i mitt hår och gosade. Jag ba: öhm, inte sovit färdig kanske. Så jag gick upp och la mig med honom i sängen och så tog vi en liten tupplur. Ja, det var vi värda efter att ha gått upp halv 6, varit ute och gått samt varit i stan och handlat.

Nu i eftermiddag har vi bara lekt. Sixten har röjt runt och jag har röjt upp och så håller vi på. Det är det han tycker är roligast just nu. Jag har också dammsugit det värsta, men inte städat fredagsfint. Jag hade ingen lust. Det får bli imorgon eller så. Istället för att damma och feja har Sixten sovit på mitt bröst medan jag tittat på Biggest looser. Så mysigt att han börjat med vilja sova där igen. Men han var helt genomsvettig i håret och på kinden. Tur att det står bad på schemat ikväll.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar