lördag 14 februari 2015

Alla Hjärtans Dag

Daniel gick upp med Sixten imorse, och idag kunde jag somna om. Jag sov till klockan ringde halv 8. Då hittade jag, precis som förra lördagen, mina killar sovandes i soffan. Så jag smög ner och åt frulle tillsammans med mina rosor jag fick av Daniel igår. Vi som sagt att vi inte skulle köpa något till Alla Hjärtans Dag.



Efter frukosten åkte jag till gymmet. Och jag då! Satte personligt rekord på crossen bara sådär. 750 kalorier på 42.56. Lena stod bredvid och blev vittne till denna historiska händelse. Till på köpet har jag, under de tre senaste power-passen, ökat vikterna på alla muskelgrupper utom en.
 
Jag sa till Daniel att "nu kan jag bli gravid igen, för nu är jag tillbaka och till och med i bättre form än innan Sixten". Men nej. Vi är väldigt överens om att det inte blir några barn gjorda här. Däremot är jag väldigt avundsjuk på alla gravida. Jag vill också vara gravid. Men jag vill som sagt inte ha något barn. Än.
 
När jag kommit hem och duschat åkte Daniel och köpte material till att bygga en grind till trappan. Och med det har han grejat större delen av eftermiddagen. 
 
Mamma kom hit en sväng och grejade med sina grejer. Medan Sixten sov passade jag på att plantera om blommorna från julgruppen vi fick av grannen. Jag har gått och tänkt på det i flera veckor, och det är en så skön känsla när man gjort något man stört sig på länge. Nästa sådan sak är att städa duschen.
 
Innan Daniel åkte för att jobba åt vi hamburgare. Det var vårt firande av All Hjärtans Dag. Jag har aldrig tyckt att det varit en dag att uppmärksamma. Jag är inte riktigt den typen. En god middag räcker gott och väl.
 
Daniel åkte för att jobba, och jag och Sixten har hängt. Vi har tvättat och hängt en tvätt, strukit lite men mest så har vi busat och gosat.


Och läst böcker. Han älskar böcker. Det kanske alla barn gör. Det vet inte jag. Däremot vet jag att jag nu kan ordningen på djuren i djurboken. Vi tittar i den otaliga gånger per dag. Och jag härmar djuren lika många otaliga gånger.


Sixten vaknade från sin eftermiddagsvila redan innan klockan 15, vilket innebar att vi hade en kamp mot John Blund det sista. Men när han ställde sig mot soffans armstöd och vilade huvudet där emot och gnydde när han tittade på mig gick mitt hjärta i tusen bitar och jag höll på att börja gråta. Det blev bums i pyjamas och välling. Jag får väl gå upp okristligt tidigt imorgon då. När jag bar in honom till sängen la han huvudet på min axel och pillade mig i håret. Så trötters så det var inte klokt.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar