Ny bilstol och fniss på hospitalet

När jag får för mig att tycka lite synd om mig själv för att jag är trött, tänker jag genast på min morbror och kusin som kör snö på nätterna och sedan åker raka vägen till sina arbeten på morgonen. Då skäms jag och inser att det inte alls är synd om mig. Inte ens lite.

Men faktum kvarstår. Imorse på promenaden gick jag och blundade. Så pass trött. Daniel tyckte att jag kunde hoppa över att gå ut och somna om istället. Men mina rutiner och jag! Det är ju på gränsen tillsinnessjukt, jag är medveten om det.

I förmiddags brände vi in till stan och fick Sixtens nya bilstol inmonterad. Inte en dag för tidigt. Babyskyddet har ju fler fördelar än nackdelar, men Six växer och så är det med den saken. Min rygg tackar och bockar för den nya icke-bärbara stolen.

Vi hann precis jämt bara hem och äta middag innan vi var tvungna att åka igen. Daniel har varit hemma idag också eftersom jag hade en tid på hospitalet i Lidköping. Alltså mitt fnissanfall där inne. Jag fnissade så mycket att jag höll på att kissa på mig. Väl ute i korridoren fick jag ett skrattanfall och när jag kom till väntrummet undrade Daniel vad som stod på. Ja jävlar. Mycket ska jag vara med om innan jag stänger mina blå för gott.

Imorgon ska Daniel återgå till sitt arbetande liv. Bra det, så vi kan ha fredagsmys och ta helg.