Njaha. Här har vi varit vakna sedan 5.04. Eller inte vi. Jag har. Vi låg och gosade till klockan tio i sex då vi gick upp och Sixten fick frulle. Sixten somnade såklart när vi gick ut och gick och sov vidare i vagnen i över två och en halv timme. Jag hann liksom duscha göra mig helt i ordning, och fast jag väntade in i det längsta, fick jag äta frukost ensam. Det kändes konstigt.
Hade Sixten sovit fem minuter längre hade jag fått väcka honom för att inte komma för sent till BVC. Och Sigge pigge då. Hade gått ner nästan 2 hg på 2 veckor. Ajabaja på den. Men doktorn sa i torsdags att vi inte ska bry oss om vikten. Vi som föräldrar ska "lita på ert eget omdöme". Så det gör vi.
Annars var allt bra. Han kunde slå ihop två klossar och visa att han kunde ställa sig upp och krypa. När vi skulle gå vinkade han hej då utan att jag bad honom. Jag tror dock att det var en slump, men det såg väldigt bra ut.
Efter BVC-besöket mötte vi upp Lena och Loui på Oxen för att handla. Nu har jag allt inhandlat inför mitt kalajs. Det känns bra det.
Igår när Daniel kommit hem från jobbet gav jag mig ut på en springtur. Jag fick inte alls tvinga mig själv igår, vilket var skönt såklart. Men däremot får jag sådan prestationsångest av att jag sprang så bra förra veckan. Men så tänkte jag att "vem fan bryr sig?" och försökte intala mig själv att huvudsaken är att jag i alla fall springer.
Det kändes väldigt lätt. Mina ben var inte alls tunga igår. Så jag tänkte att jag säkert sprang för sakta. Men icke! Ett nytt personbästa.
Med facit i hand så fegade jag, för jag kände mig inte ens trött. Nästa vecka ska jag ha kvinnan i örat som säger till mig i vilken hastighet jag springer. Hon är så stressande.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar