Åh, vad jag gillar snö! Jag gillar att se den, känna den, katsa den, skotta den, smälta den, krama den, rulla den, sparka den och äta den. Så eftermiddagen har spenderats i snöns tecken. Jag har skottat båda uppfarterna, så nu kan vi ta oss ut på både det ena och det andra sättet utan att behöva pulsa i snön. K-stin är hemma så jag skottade en gång till deras hus också. Så vi lätt och snabbt kan ta oss till varandra. Mycket viktigt.
Innan jag gick in gjorde jag snöängel. Det gör jag alltid när det kommit tillräckligt med snö. När jag ligger där på rygg i snön kan jag inte låta bli att dröja mig kvar. Jag ligger där. Alldeles still och tittar upp på himlen. Och så funderar jag över världsliga saker. Innan jag reser mig upp smakar jag lite på snön. Det är ett måste. Som en tvångstanke. Snön smakar barndom, när man var ute och lekte sig svettig och törstig men hade för roligt för att vilja gå in och dricka vatten. Så man åt snö för att släcka törsten. Det var tider det.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar