Mitt knep när jag är ute och springer är att ha jättehög musik så jag inte hör mig själv andas. På så vis lurar jag mig att tro att jag inte är så trött som jag kanske är. Förut kom jag på ytterligare en sak som underlättar löprundan – att springa när det är mörkt. Jag såg inte två meter framför mig, och innan jag visste ordet av var jag hemma igen. Det är lite bra att jag kan alla gupp och gropar i vägen här hemma. Ja, det är nästan en förutsättning. Dock höll jag på att bli fälld av en gren som låg och lurpassade på mig. Och jag blev skrämd när mitt hår flög i ansiktet på mig. Annars var det ju toppen att springa i mörker med hög musik. Det måste jag göra fler gånger.
Min andra upptäckt är att det är bra att ha mobilen i vanten. Då kan man lätt höja och sänka volymen och byta låt. Smidigt som räven. Eller säger man så? Neje. Listig som räven, smidig som… en katt!
I förmiddags skickade jag ett sms till fel person. Innan jag fick se att jag skickat till Jonna istället för K-stin tyckte jag att det kändes lite olustigt.
”Tjaba. Har du satt över pengar för tandläkaren och skomakaren?” skrev jag. ”Nope :)” svarade Jonna på två röda sekunder. Jag skrattade högt för mig själv, dels åt Jonnas kvickhet och dels för att jag tänkte att Jonna nog tyckte att jag var ett pucko.
Min andra upptäckt är att det är bra att ha mobilen i vanten. Då kan man lätt höja och sänka volymen och byta låt. Smidigt som räven. Eller säger man så? Neje. Listig som räven, smidig som… en katt!
I förmiddags skickade jag ett sms till fel person. Innan jag fick se att jag skickat till Jonna istället för K-stin tyckte jag att det kändes lite olustigt.
”Tjaba. Har du satt över pengar för tandläkaren och skomakaren?” skrev jag. ”Nope :)” svarade Jonna på två röda sekunder. Jag skrattade högt för mig själv, dels åt Jonnas kvickhet och dels för att jag tänkte att Jonna nog tyckte att jag var ett pucko.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar