Jobbjakt

Jag har kommit in i ett jobbsökar-mode. Det suger i min jobbtarm. Jag vill jobba. Nu får det vara slut på mitt jetset-liv. Därför tog jag igår fram en karta och ringade in de högstadieskolor som ligger inom cykelavstånd, och bestämde mig för att göra en visit.
Medan jag satt där med ena ögat på kartan och det andra på deras hemsidor funderade jag på vad jag skulle säga när jag väl kom dit. ”Hej, jag heter Anna och undrar om ni är i behov av en vikarie. Jaha, vad bra för här har ni mig. Glöm inte att jag finns.” Nej, jag kände att jag måste ha med mig något, något jag kan lämna kvar så de minns. Jag begav mig därför till AF-borgen för att kopiera mitt utdrag ur belastningsregistret (för det måste man lämna i vilket fall), mitt CV och examensbeviset. På vägen dit slog det mig att jag kanske skulle ta några extra kopior och skicka till skolor som ligger runtom hemma också. Jag har ju inget att förlora. Sagt och gjort. Det blev en hel del pappirus att sortera, skriva under och vika.

Idag har jag sålunda varit runt och lämnat ifrån mig mina kuvert. Om det sög i min jobbtarm igår är det inget emot vad det gör nu. Jag blir helt varm i själen när jag kommer in i en skola full med ungdomar. Nu hoppas jag att mitt visade intresse ger resultat.