Alltså jag är så sjukt varm hela tiden. Jag vet inte vart jag ska göra av mig själv. Jag vill hoppa ur min kropp. Man kan stek ägg på mig, eller grädda bröd på min mage. Jag har alltid varit varm, har folk låtit mig veta. Richard kallade mig till exempel alltid för Tjernobyl och sa att man inte behövde ha på elementen om jag var i närheten. En kväll satt K-stin i strumpor, mjukisbyxor och tjock tröja under täcket, medan jag satt i kjol och linne. Idag när jag var ute och cyklade mötte jag folk i långbyxor och jacka. Jag själv hade kjol och t-shirt.
Okej, jag är varm av mig men jag har aldrig haft ont av det själv. Förrän nu då. Och den där gången jag fick gå ut på balkongen och ställa mig barfota i snön. Och på den där marknaden i Turkiet då jag på fullaste allvar trodde att jag skulle dö, vilket faktiskt även mamma och Svenne trodde att jag skulle. Igår kväll när jag kom hem duschade jag kallt och hade tre fönster öppna men kunde ändå inte somna för att jag var så varm. Inte förrän vid typ ett, då jag fick rådet att ta min madrass och lägga mig på golvet, kunde jag somna.
Min varmhet får mig att vilja bli vampyr. Jag har under den senaste veckan sett Twilight och börjat följa True Blood (serien som går på SVT i vilken Alexander Skarsgård är med), som båda handlar om vampyrer. Vampyrer är ju kalla. Förmodligen för att de är döda, men ändå. Vad gött det vore känner jag. Att vara kall alltså. Så Alexander Skarsgård – bite me!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar