Mot västgötaslätten

Det är en trött Anna som sitter på tåget mot västgötaslätten och fördriver tiden med att skriva om sig själv i tredje person och att – inte sova. Trots att hon sannerligen är trötters tös idag.
Men idag, precis som de senaste gångerna jag varit aptrött, så känner jag att det är värt det. Det var värt att göra en roadtrip till Karlskrona igår för att titta på Lundaspexarna. Vad bra dom var! Det finns några grabbs där som sjunger riktigt riktigt bra. Bland annat Magnus, som jag har skrivit om tidigare. Han som satt mittemot mig på musikalens sittning. Fördelen med att hänga med kryddan av Akademiska Föreningen, med andra ord K-stin och Linnea, är att man får vara med om så mycket mer än vad andra får. Vi fick till exempel se spexet gratis, vi släpptes in bakvägen och fick vara med och dricka stötgrogg både före föreställningen och i pausen. Det var också roligt att se Gustav, som jag ”bara” träffat till vardags, i sitt essä och rätta element. Och dekoren var awsome, Thomas.
Vi var tillbaka i Lund vid ett men klockan var närmare tre när jag släckte lampan. Jag hade ställt tre alarm, bara utifall att, med början kvart över sju. Jag hade lite att greja med innan tåget gick halv tio. Och här sitter jag nu. Det ska bli gött att komma hem och få dricka mösavatten och klappa Tigern på magen.

Gustav är han i klänning.