Jättehjärna

Jag är ganska bra på att tänka på, och igenom, saker och ting. Vända och vrida, analysera. Ibland är det en bra sak. Som när det under fem års studier har krävts av mig att analysera. Och ibland stjälper det mer än hjälper har jag lärt mig. Men jag är tjej, så det är som det är.

En av anledningarna till att jag tog beslutet att flytta till Lund var att jag behövde få tänka och reda ut det ena och andra. Tänka utan att folk i min omgivning kunde påverka mig. Få perspektiv. Det är inga tankar som håller mig vaken om nätterna, utan snarare sysselsätter mig på dagarna. Och efter flera veckors funderande över livet i allmänhet, och mig själv i synnerhet, har fått ordning på en hel del. Jag vet hur jag vill ha det. Jag vet vart jag vill bo. Jag vet med vem jag vill bo. Jag vet vart jag vill jobba. Jag vet vilka jag vill ha i min närhet. Jag vet även vilka jag inte vill ha min närhet. Jag vet vad och vilka som betyder något. Jag vet vad som är viktigt. Och mindre viktigt.
Men så har en sak slagit mig. Många av de saker som jag nu vet att jag vill, kan inte genomföras på grund av att andra människor eller omständigheter är inblandade och påverkar. Som till exempel vart jag vill jobba. Bara för att jag vet vart jag vill jobba så betyder inte det att det går. Eller vem har sagt att personerna jag vill ha i min närhet vill vara där? Det är lite frustrerande. Lite bajsmackeisch.

Även kallat livet, har jag förstått.