Tre av fem

Mitt i Lund ligger Lunds Domkyrka. Det är något med den här kyrkan som gör att jag vill gå in i den varje gång jag går förbi, vilket blir väldigt ofta på grund av att den ligger nära K-stins jobb. 9 gånger av 10 går jag bara förbi, men ibland när K-stin är med så drar jag med mig henne in. Som idag.

När Niklas och jag var och hälsade på K-stin när hon precis flyttat hit, så var vi inne i Domkyrkan och nere i ”kryptan” som ligger en trappa ner under altaret. Niklas gick fram till brunnen som finns där nere, och frågade K-stin vad det här var för brunn. ”Det är Lundsbrunn”, svarade jag och vi fnissade - dels åt min kvickhet och dels åt den geografiska lustigheten. Vi har dragit det här skämtet för några av K-stins kompisar. De tycker inte att det är lika roligt som vi. Det är nog för att de inte var med när det skapades. Och för att de inte förstår det roliga med Lundsbrunn. Detta har i alla fall gjort att jag, när vi är inne i kyrkan, vill gå ner och titta lite på brunnen, peka på den, säga till K-stin att det där är Lundsbrunn och sen fnissa lite.

Den andra saken jag gör är att tända två ljus. Ett för pappa och ett för morfar. Jag gör det inte av någon religiös anledning. Det bara känns bra. Jag tycker att det är fint. Att tända ett ljus för två av männen i mitt liv.

För fem år sedan hade jag fem ”mannen i mitt liv”, män som består. När pappa gick bort fyllde morfar upp mycket av det tomrum pappa lämnade efter sig. Han frågade hur jag mådde, klappade mig på kinden och rättade till håret om det låg fel. Nu har jag tre kvar i livet. Min lillebror Sven, min morbror Bengt och min kusin David. De är min värld.
Som skrivbordsunderlägg har jag nu, sen jag flyttade hit, en bild på mig och Svenne som vi tog i Las Vegas i somras. Vi hade precis checkat in på hotellet och väntade på att alla skulle komma i ordning. Något som visade sig ta längre tid än vad vi hade tålamod. Så vi tog lite kort, bland annat detta. Det är så fruktansvärt vidrigt fult. Vi skrattade nästan ihjäl oss när vi tittade på det. Och jag skrattar fortfarande när jag ser det. Det gör mig lycklisch.