torsdag 17 september 2009

Spring för livet

Alltså jag var precis med om det sjukaste. Jag kom precis hem och eftersom jag tycker att det är lite småläskigt att gå ensam i mörkret brukar jag för det mesta cykla. Men för ovanlighetens skull gick jag ikväll. Nästan hemma hör jag att någon kommer springande bakom mig. Mitt hjärta slog lite fortare och jag tänkte att nu är det nån jävel som kommer tackla mig bakifrån. Men nej, det visar sig vara en hurtig kille som är ute och springer med en jäkla fart. Han stannar in och sätter sig på en bänk några meter framför mig. Och börjar spy satan.
Men va blir det då? tänkte jag på bred värmländska. Jag visste inte vad jag skulle ta mig till. Jag gick förbi några steg, men tänkte att han kanske faktiskt var i nöd. Så jag gick tillbaka och frågade hur det gick för honom. Han fortsatte att spotta, fräsa och spy och viftade med armen åt mig att jag kunde gå. Okej. Du kanske inte ska springa som en fartblind idiot.
När jag kom upp i lägenheten nu stack jag ut huvudet genom fönstret för att titta om han satt kvar. Det gjorde han inte.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar