Tempo

Dagarna bara springer iväg och jag vet inte vart de tar vägen. Den senaste månaden har jag haft känslan av att mitt liv går i 180 knyck och drar mig med. Jag tror inte det beror på att jag har massor att göra, det har jag ju bara haft den här veckan, utan mer att jag är lite rastlös, rotlös och troslös.

Det går fint på mitt nya jobb. Det är något tålamodsprövande, och att jag sover dåligt och därför är supertrött gör inte saken bättre. Men när eleverna gör bra ifrån sig glömmer jag det lika snabbt. Igår var en kille jättebra. Då ropade jag ”Yoho! Vad bra du är! High five!” och vi high fivade. Anledningen till att jag är lärare.

Igår kom min morbror förbi. Han flinade åt att jag gick klädd som en eskimå här inne. Mitt värmeslag har bytts ut mot kylslag. Jag klagar inte på kylslag. Det kan man göra något åt med hjälp av kläder och filtar. Det gäller inte för värmeslag. Jag blev i vilket fall varm i hjärtat när han kramade om mig som bara han kan. Jag ska inom kort bonna av mig lite genom att följa honom och David i hälarna och gå dem på nerverna när de grejar på sina gårdar. Jag blir helt själaglad av att vara med på ett hörn.

Ikväll blir det onsdagsmys. Men först ska jag hinna ut på en löprunda. Jag funderar på om det är älgjakt.. Nee. Eller? Jaja, det lär jag ju märka.