Jag har nog inte insett att jag saknat ”hemma” förrän nu när jag är här. Förmodligen för att jag trivs attans bra i Lund. Men Jula Sjövik kommer alltid att vara hemma för mig, oavsett vart jag bor. Det är huset och dess omgivningar som gör att jag älskar alla årstider. Nu är det som bekant höst. Och jag älskar det - det speciella ljuset på sena eftermiddagen, de färgglada löven, alla lukter och den friska luften.
Det känns tryggt att vara hemma. Det finns saker som inte förändras, och det är trygghet för mig. Det började med att vi kunde konstatera att det var 15 grader inomhus. Det var betydligt varmare ute så vi öppnade dörrarna ut och släppte in värmen. Helt galet. Och jag vart så glad att Tigern dök upp precis när vi kommit innanför dörren. Han kom in, brydde sig inte något vidare värst om mig men kom och hälsade, gick ut och spydde på gruset för att sen komma in igen. Jag är hemskt tacksam att han kräktes ute och inte i min säng som sist. En klok katt. Jag fick ta och hämta en skyffel och slänga ut spyan i skogen. På kvällen kröp jag upp i soffan framför tv:n tillsammans med en filt. Då kom Tigern och la sig i mitt knä. Det var så mysigt så jag trodde jag skulle gå åt. Jag som inte ens tycker om djur!
Idag har jag haft en fantastisk dag. Den började dock lite stressigt och jag åkte hemifrån 25 minuter innan jag skulle infinna mig på nya jobbet. Inte bra med tanke på att jag inte visste vart jag skulle. Gasen i bott och jag var där med fem minuter till godo. Efter jobbet åkte jag till Lena. Det är galet att vi inte träffats på över en månad. Sara slöt upp och vi begav oss till Ströget. Skräll. Vi satt och smidde framtidsplaner, fnissade och hade förfärligt trevligt.
När jag kom hem gav jag mig ut på en löprunda i skogen och bara njöt av hösten. Sen åkte jag och hälsade på mormor. Söta, fina, rara, gamla mormor. Vi hade så mycket att prata om, så jag var där en bra stund. Innan jag åkte hem passade jag på att plocka fickorna och händerna fulla med päron. Det är fantastiskt att kunna plocka frukt från träden. Så jag fortsatte min pallning hemma i plommonträdet. Ännu en anledning att älska hösten.
Det känns tryggt att vara hemma. Det finns saker som inte förändras, och det är trygghet för mig. Det började med att vi kunde konstatera att det var 15 grader inomhus. Det var betydligt varmare ute så vi öppnade dörrarna ut och släppte in värmen. Helt galet. Och jag vart så glad att Tigern dök upp precis när vi kommit innanför dörren. Han kom in, brydde sig inte något vidare värst om mig men kom och hälsade, gick ut och spydde på gruset för att sen komma in igen. Jag är hemskt tacksam att han kräktes ute och inte i min säng som sist. En klok katt. Jag fick ta och hämta en skyffel och slänga ut spyan i skogen. På kvällen kröp jag upp i soffan framför tv:n tillsammans med en filt. Då kom Tigern och la sig i mitt knä. Det var så mysigt så jag trodde jag skulle gå åt. Jag som inte ens tycker om djur!
Idag har jag haft en fantastisk dag. Den började dock lite stressigt och jag åkte hemifrån 25 minuter innan jag skulle infinna mig på nya jobbet. Inte bra med tanke på att jag inte visste vart jag skulle. Gasen i bott och jag var där med fem minuter till godo. Efter jobbet åkte jag till Lena. Det är galet att vi inte träffats på över en månad. Sara slöt upp och vi begav oss till Ströget. Skräll. Vi satt och smidde framtidsplaner, fnissade och hade förfärligt trevligt.
När jag kom hem gav jag mig ut på en löprunda i skogen och bara njöt av hösten. Sen åkte jag och hälsade på mormor. Söta, fina, rara, gamla mormor. Vi hade så mycket att prata om, så jag var där en bra stund. Innan jag åkte hem passade jag på att plocka fickorna och händerna fulla med päron. Det är fantastiskt att kunna plocka frukt från träden. Så jag fortsatte min pallning hemma i plommonträdet. Ännu en anledning att älska hösten.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar