Min helg fick en bra start då en av mina elever ropade ”Hej då, läsfröken!” över hela skolgården när jag gick till parkeringen. Jag blir varm i själen. Mina sockertoppar.
Efter jobbet åkte jag till Lena och spisade. Jonna kom och vi gick och fikade. Jag har inte träffat Jonna sen jag flyttade till Lund så det var mycket nöje. Det blir ändå en annan sak att sitta och prata och fnissa ansikte mot ansikte än över telefonen.
I fredagskväll såg jag min första innebandymatch. Jag följde med Sara för att titta på Lockeruds damlag, där Saras käresta spelar. Mitt begränsade sportintresse gjorde att jag inte hade några höga förväntningar. Men det var faktiskt ganska roligt. Som hockey. Utan skridskor. Och utan kyla. Marjo gjorde målet som bidrog till att det blev oavgjort och hon blev även utsedd till matchens lirare. Bra där. Grattis grattis.
Igår hade jag en fixidonardag. Jag gjorde småsaker som man gärna skjuter på. Jag sorterade papper, packade upp min väska, gjorde rent kattlådan och målade tånaglarna. Fy, de två sistnämnda är fan nasty. Som tur är går Tigern hellre ut och gör sina behov än sätter sig i lådan, men eftersom lådan står bredvid velån i pannrummet hamnar det lätt bark och bös i den. Jag vill ju inte att katten ska få en sticka i baken. Att måla tånaglarna är inte så mycket trevligare. Jag tycker verkligen att fötter är äckligt. Den där reklamen på tv, mot fotsvamp eller vad det är, när det sitter en tjej och pillar på en killes tår utan handskar får mig att äcklas ihjäl. Eller den där reklamen för skor när tårna har ansikte och sjunger ”Fötterna protesterar, fötterna har fått nog..” Jag klarar inte av det.
Jag blev överraskad och otroligt glad när jag fick ett sms av Niklas. Det var verkligen inte igår vi hördes av. Han föreslog en eftermiddagsträff och jag är inte den som är den. Vi har två ställen vi hänger på när vi träffas, beroende på årstid. Snapen eller Bäcken. Eftersom sommaren är slut kändes inte Bäcken som ett alternativ, så vi åkte till Snapen och gick en promenad. Niklas frågade om jag hade klippt lugg nyss och vi kunde därmed konstatera att vi inte träffats sen januari. Sweet Jesus, det är ju galet längesen. Vi hade en hel del att prata om med andra ord.
Att mitt ogillande för att träffa nya människor har blivit bättre, tack vare Lund, visade sig när jag kom till Lena och Micke hade förfest där. Jag tyckte inte ens att det var lite jobbigt fast vardagsrummet var fyllt med enbart nya ansikten, som dessutom tillhörde killar. Bra bra. Framsteg framsteg.
I eftermiddag ska jag titta på en lägenhet, vilket förmodligen kommer att ge mig beslutsångest. Jag tycker inte att jag har annat än beslutsångest nuförtiden. Det är prutt. Och den berövar mig på sömn.
Efter jobbet åkte jag till Lena och spisade. Jonna kom och vi gick och fikade. Jag har inte träffat Jonna sen jag flyttade till Lund så det var mycket nöje. Det blir ändå en annan sak att sitta och prata och fnissa ansikte mot ansikte än över telefonen.
I fredagskväll såg jag min första innebandymatch. Jag följde med Sara för att titta på Lockeruds damlag, där Saras käresta spelar. Mitt begränsade sportintresse gjorde att jag inte hade några höga förväntningar. Men det var faktiskt ganska roligt. Som hockey. Utan skridskor. Och utan kyla. Marjo gjorde målet som bidrog till att det blev oavgjort och hon blev även utsedd till matchens lirare. Bra där. Grattis grattis.
Igår hade jag en fixidonardag. Jag gjorde småsaker som man gärna skjuter på. Jag sorterade papper, packade upp min väska, gjorde rent kattlådan och målade tånaglarna. Fy, de två sistnämnda är fan nasty. Som tur är går Tigern hellre ut och gör sina behov än sätter sig i lådan, men eftersom lådan står bredvid velån i pannrummet hamnar det lätt bark och bös i den. Jag vill ju inte att katten ska få en sticka i baken. Att måla tånaglarna är inte så mycket trevligare. Jag tycker verkligen att fötter är äckligt. Den där reklamen på tv, mot fotsvamp eller vad det är, när det sitter en tjej och pillar på en killes tår utan handskar får mig att äcklas ihjäl. Eller den där reklamen för skor när tårna har ansikte och sjunger ”Fötterna protesterar, fötterna har fått nog..” Jag klarar inte av det.
Jag blev överraskad och otroligt glad när jag fick ett sms av Niklas. Det var verkligen inte igår vi hördes av. Han föreslog en eftermiddagsträff och jag är inte den som är den. Vi har två ställen vi hänger på när vi träffas, beroende på årstid. Snapen eller Bäcken. Eftersom sommaren är slut kändes inte Bäcken som ett alternativ, så vi åkte till Snapen och gick en promenad. Niklas frågade om jag hade klippt lugg nyss och vi kunde därmed konstatera att vi inte träffats sen januari. Sweet Jesus, det är ju galet längesen. Vi hade en hel del att prata om med andra ord.
Att mitt ogillande för att träffa nya människor har blivit bättre, tack vare Lund, visade sig när jag kom till Lena och Micke hade förfest där. Jag tyckte inte ens att det var lite jobbigt fast vardagsrummet var fyllt med enbart nya ansikten, som dessutom tillhörde killar. Bra bra. Framsteg framsteg.
I eftermiddag ska jag titta på en lägenhet, vilket förmodligen kommer att ge mig beslutsångest. Jag tycker inte att jag har annat än beslutsångest nuförtiden. Det är prutt. Och den berövar mig på sömn.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar