Pingst

Igår när jag gick och la mig ställde jag inte klockan. Vilket jag brukar göra för att komma upp i tid och vara på gymmet när de öppnar. Jag brukar ju alltid vakna innan den ringer, men det är ändå en säkerhetsåtgärd att ställa den. Men så igår struntade jag i det. Jag struntade i det för jag tänkte strunta i att träna. Ja. Vad är felet, kan man tänka.
Jag har kommit in i en period då jag verkligen får tvinga mig själv. Jag känner verkligen inte för att träna. Jag har givetvis analyserat vad detta kan komma sig. Jag har kommit fram till två anledningar. Den första är att jag tränar och tränar utan att se resultat. Den andra är att det är asvarmt på gymmet och vidrigt att träna där. Men så kom jag fram till att jag tycker att det är lika motigt att gå ut och röra på mig, så mitt resonemang där fallerade lite.

Hursom. Jag vaknade klockan sju imorse och funderade på att gå ut och gå en sväng. Men jag kom mig aldrig riktigt för. Jag blev förbannad på mig själv och klockan öppning-på-gymmet var jag där. Där fick neggo-sidan av mig så den teg. Jag toppade mitt gymmande med en promenad i solen som kommit fram. När jag kom hem såg jag att jag fått ränder. Jag hatar ränder! Det är det värsta jag vet.
Hemma och vände i duschen för att ta en fika på stan med Ananthi. Vi satt i bara linne i solen på Ströget och drack kaffe en bra stund. Det var varmt och skönt. Sen gick vi en sväng på stan och jag köpte ett par jeansshorts och ett blommigt linne.

Ikväll ska vi till Sara och fira hennes födelsedag lite i efterskott. Vi ska grilla och jag ska dricka årets första rosévin. Hör ni, hör ni? Det låter sommar!