måndag 10 maj 2010

Spring, klack och skratt

Jag är en tönt. Jag är en tönt som inte kan med och ta en löptur i stan, utan måste åka hem till Jula Mosse och springa. Inte ens till ett spår vill jag åka, för man kan ju möta någon. För att variera min träning lite och för att jag var grymme springsugen åkte jag raka vägen till mossen efter jobbet. Jag tycker att det är toppen och springa. En vacker dag hoppas jag att jag kan tvinga mig själv att ta mig ut här i stan också.

Idag sa en elev till mig att man hör mig komma i korridoren på lång väg, på grund av två anledningar. Dels så hör man mina klackar. Dels hör man alltid mitt skratt. Jag vet inte om jag ska ta det som en komplimang eller ej. Hur som. Om eleverna hör mig komma, kan de ju välja att fly eller stanna kvar. Därför tänker jag imorgon ta ett par skor utan klackar. Så ska jag smyga mig fram i skolans korridorer. Vem vet. Jag kanske får syn på någon elev jag aldrig sett förut.
To be continued.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar