Snusköp

Dagen blev inte så illa som jag hade på känn imorse. Jag känner mig inte kry men kör med att försöka intala min kropp att det är en dålig idé att bli sjuk nu. Inte nu, inte nu, inte nu. Trots trötthet, hals- och huvudont har jag bockat av flera saker på min att-göra-lista. Det känns bra. Men det är fyra klassers prov att rätta innan sommarlovet. Med start imorgon. Man brukar säga att man ska gå under jorden, men jag säger att jag ska gå under jobbet nu.

Jag åkte till Karl efter jobbet och drack en kopp kaffe. Usch, vad jag inte tyckte om att han var och tävlade i sin skit-kampsport i lördags. Men det kändes bra att få se att han klarat sig ur det hela utan några men för livet. Och jag tror att jag har fler blåmärken efter helgen än vad han har för den delen.
Vi tog sällskap till Oxen eftersom vi båda hade ärenden där. Karl är duktig och håller på att sluta snusa. Han har inte snusat på länge nu, men skulle köpa nikotinfritt snus. Så vad säger han till kvinnan i kassan när det blir hans tur? Jo, att han ska ha en Onico och en Rapé. Jag kunde inte hålla inne min spontana reaktion. Vad sa han egentligen? Hur tänkte han nu? Kvinnan och Karl kunde liksom inte undgå min förvåning och det blev så himla dumt allting. Karl skulle förklara hur han tänkte samtidigt som kassörskan började skämta om att han skulle ha den ena sorten på vänster sida och den andra på höger. Jag blev fnissig. Karl blev fnissig. Kassörskan blev fnissig. Det blev en scen av det hela. Mannen som stod bakom oss i kön flinade. Alla runt oss tittade på vår diskussion. Jag kände mig dum. Stackars Karl. Att jag inte kan bete mig. Min spontana reaktion. Och ännu en händelse på Oxen.