Jag blev fnissig på vägen till jobbet idag, då jag ofrivilligt blev påmind om en händelse som hände veckan innan lovet. En morgon, på väg till Skara, kom jag ikapp två lastbilar med bred last. Så pass bred att de hade en varningsbil framför sig. Vi lämpligt tillfälle burnade jag om de båda lastbilarna, men kom inte om deras varningsbil eftersom jag fick möte hela tiden. Jag blev liggande bakom den ett bra tag och när jag tittade i backspegeln såg jag att vi kört ifrån lastbilarna. På en rejäl raksträcka fanns det på min väghalva bara varningsbilen, som låg framför mig, och jag.
Jag kunde inte låta bli att skratta. Vad skulle alla mötande bilister tänka? Det såg ju ut som varningsbilen varnade för mig. Han körde där med blinkande lampor för att göra alla trafikanter upp- märksamma på vår framfärd. Det roliga är att jag ibland skulle behöva en såndäringa körande framför mig, för att varna.
Imorse hamnade jag återigen mellan en varningsbil och lastbil. Men idag kunde jag ganska snart köra om.
Imorgon ska jag äta lunch med Emil. Det ser jag fram emot. En guldkant i min vardag.
Jag kunde inte låta bli att skratta. Vad skulle alla mötande bilister tänka? Det såg ju ut som varningsbilen varnade för mig. Han körde där med blinkande lampor för att göra alla trafikanter upp- märksamma på vår framfärd. Det roliga är att jag ibland skulle behöva en såndäringa körande framför mig, för att varna.
Imorse hamnade jag återigen mellan en varningsbil och lastbil. Men idag kunde jag ganska snart köra om.
Imorgon ska jag äta lunch med Emil. Det ser jag fram emot. En guldkant i min vardag.
Jag svarar "ja, det gör jag"
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar